Nordirland: Ingen återgång – gemensam kamp mot sekteristisk splittring

uttalande från Socialist Party i Omagh, International Socialist Alternative // Artikel i Offensiv

På kvällen den 22 februari utsattes en kriminalpolis i nordirländska Omagh för ett mordförsök efter en fotbollsträning. Enligt polisen var det den republikanska utbrytargruppen New IRA (nya IRA) som utförde dådet.
Som svar på mordförsöket genomförde Omagh Trades Council, en sammanslutning av stadens fackföreningar, en demonstration den 25 februari under parollen: ”Ingen återgång till tiden av våld och sekteristisk splittring”.

Den brutala karaktären hos denna attack, som utfördes inför barn, ungdomar och föräldrar vid en idrottsanläggning, sände chockvågor genom Omagh, en ort som har drabbats av många brutala våldshandlingar och som fortfarande är i sorg efter det hemska bombdådet 1998, som dödade 29 människor och sårade 220.
Det hänsynslösa mordförsöket var en skrämmande påminnelse om risken för en återgång till det sekteristiska våld som kantade The Troubles (ungefär Oroligheterna på svenska, vilket var tiden från slutet av 1960-talet fram till Långfredagsavtalet 1998. Det var en tid som ändade tusentals människors liv. Långfredagsavtalet, som slöts mellan den brittiska och irländska regeringen och som de flesta partier och grupper i Nordirland gav sitt stöd till , skulle ge fred, men den sekteristiska maktdelningen som följde för att administrera kapitalismen innebar fortsatt splittring och delade samhällen/ Offensivs red).
Nu måste vi göra allt för att förhindra att mordförsöket blir början till en återgång till våld och splittring genom att bygga vidare på den enade kamp som har bedrivits under de senaste veckorna för högre lön och mot fortsatt välfärdsslakt.
Tillsammans har vi också under de gångna månaderna stått upp mot transfobi, homofobi och kvinnohat. Nyligen samlades flera tusen runt om i Nordirland för att demonstrera mot de brutala morden på Natalie McNally, som mördades i sitt hem i december 2022, och Brianna Ghey, som mördades i februari (läs artikel här).
Vi måste förena oss och gemensamt säga: ”Ingen återgång!”. Därför var den protest som Omagh Trade Union Council genomförde den 25 februari så viktig.

Republikanska väpnade grupper som New IRA vill provocera fram en motreaktion från staten och de lojalistiska paramilitärerna, i hopp om att en återgång till en mördande sekteristisk konflikt och ökat förtryck i katolska samhällen ska ge dem stöd.
Att de lojalistiska paramilitärerna har dragit bort sitt stöd till Långfredagsavtalet på grund av missnöjet med det så kallade Nordirlandprotokollet i brexitavtalet tycks ha följts av att man fått nya rekryter. Det är ytterligare en varning om de faror som dagens situation rymmer.
När vi nu närmar oss 25-årsdagen av ”fredsprocessen” står det klart att denna process inte har levererat; paramilitärer fortsätter att verka på båda sidor och det politiska etablissemanget förlitar sig på att den sekteristiska splittringen fortsätter.
Istället för att börja övervinna lokalsamhällets splittring har Långfredagsavtalet institutionaliserat sekterismen.
Det finns nu fler ”fredsmurar”, sekteristiska kilometerlånga barriärer för att skilja katolska och protestantiska områden, än under Oroligheterna. I katolska områden ökar känslan av alienation från staten Nordirland och Storbritannien, vilket har förvärrats av brexit.
Samtidigt finns en växande oro bland den protestantiska befolkningen över att utvecklingen går mot ett enat Irland, där de fruktar att bli diskriminerade. Detta understryker det brådskande behovet av att bygga upp enade rörelser som kan förändra vårt samhälle i grunden och utplåna grunden för splittring, exploatering och förtryck.

Det brådskar att bygga upp enade rörelser som kan förändra vårt samhälle i grunden och utplåna grunden för splittring, exploatering och förtryck.

Politikerna i Stormont (Nordirlands parlament) har fördömt attacken. De har till och med gjort ett gemensamt uttalande som ekar tomt eftersom det är samma politiker som upprätthåller och administrerar de ekonomiska och sociala orättvisor samt förtryck som våldsamma sekteristiska grupper försöker dra vinning av.
Det är därför ingen tillfällighet att det är i de fattigaste katolska arbetsområdena, som har lämnats utanför ”fredsprocessen”, som republikanska utbrytargrupper finns (med utbrytargrupper åsyftas nya organisationer/grupper som hävdar att de gamla, traditionella paramilitära grupperna har svikit och dukat under för ”fredsprocessen”/ Offensivs red).
På motsatt sätt vinner lojalistiska paramilitära grupper nya unga rekryter i de allra fattigaste protestantiska arbetarområdena.
Stormontpartiernas kapitalistiska politik och ständiga försök att spela ut det sekteristiska kortet har skapat en jordmån för paramilitära grupper.

Endast arbetarklassen och unga, som förenas över sekteristiska skiljelinjer, har makten att utmana de paramilitära grupperna och deras önskan att vrida tiden tillbaka till det sekteristiska våldet.
Efter mordet på den unge journalisten Lyra McKee 2019 gick tusentals ungdomar ut på gatorna för att visa sin avsky. De stora protester som National Union of Journalists (NUJ) anordnade satte ett enormt tryck på Saoradh (den politiska flygeln av New IRA), vilket tillfälligt drev dem tillbaka. De ställde in sin påskparad i Derry och andra republikanska utbrytargrupper kritiserade öppet New IRA och uppmanade dem att upphöra med sin väpnade kampanj.
När brevbäraren Danny McColgan sköts ihjäl av lojalistiska paramilitärer 2001 var det kampen från postanställda och andra arbetargrupper som tvingade lojalistiska och republikanska paramilitärer att backa. Över 100 000 arbetare demonstrerade den 18 januari 2001 i en av de största protesterna någonsin i Nordirland.

Att tusentals arbetare i Nordirland nu återigen strejkar gemensamt mot levnadskostnadskrisen ger en möjlighet att bredda enigheten och genomföra gemensamma protester mot sekteristiska attacker. Men hittills har ledningen för Irish Congress of Trade Unions (ICTU, det irländska LO och TCO) svar inte inkluderat handling.
Det är bara om ICTU:s 250 000 medlemmar i norr – protestanter, katoliker och andra – förenas i kamp som de sekteristiska krafterna kan försvagas. Arbetarklassen och fackföreningarna är den starkaste kraften i samhället och har förmågan att slå tillbaka de sekteristiska krafterna. Vi måste göra det på gatorna, men också – och det är avgörande – politiskt genom att bygga upp ett arbetarparti som kan utmana Stormontpartierna och förena arbetarklassen bakom en kamp och ett program för ett slut på fattigdomen.
Ett sådant parti kan övervinna den sekteristiska splittring som fördärvar arbetarklassens liv genom en enad kamp för en socialistisk framtid, och en gång för alla förpassa det förflutna till det förflutna.