Norge: Storstrejk gav resultat

av Trond Sverre Kolltveit, ISA i Norge // Artikel i Offensiv

Måndagen den 17 april strejkade 25 000 LO-medlemmar och 1 400 YS-medlemmar [YS är en annan facklig centralorganisation] inom den privata sektorn. Strejken avslutades efter fyra dagar. LO var redo att trappa upp strejken med 16 000 arbetare på fredagen, vilket pressade NHO [motsvarigheten till Svenskt Näringsliv] att ge efter.

Strejken var historisk, eftersom det inte har hänt sedan andra världskriget att det har förekommit en strejk i en så kallad mellanuppgörelse. Mellanuppgörelser äger rum vartannat år och handlar endast om löner.
Strejken ledde till en seger. Det var ett bättre avtal än NHO:s ursprungliga erbjudande, särskilt för lågavlönade arbetare. Det har funnits mycket ilska och frustration på arbetsplatserna, och en stor vilja till att strejka. Orsaken är de höga prisökningarna, särskilt på mat och el.

Efter de senaste löneuppgörelserna har många arbetare fått se sina reallöner sjunka. Över 50 procent av de norska arbetarna har fått se sin köpkraft sjunka två år i rad. Medlemmarna ville ha en verklig löneökning nu, och inte ännu ett avtal som inte ens håller jämna steg med de stora prisökningarna.
Strejken resulterade i en ökning på 5,2 procent, medan prisökningarna förväntas bli 4,9 procent. Det är fortfarande en lång väg kvar innan alla som drabbats av reallönesänkningar och andra får en verklig inkomstökning.

Det är nu upp till den offentliga sektorn att förhandla. Fackföreningsledarna måste lyssna på sina medlemmar och vara villiga att använda strejkvapnet även där. Det finns många lågavlönade arbetare inom den offentliga sektorn, särskilt kvinnor.
Den stora strejken påverkade främst produktionen av öl och choklad. Fackföreningarna är försiktiga med vilka de tar ut i strejk för att undvika obligatoriska löneförhandlingar. Den norska regeringen kan använda sig av obligatorisk medling [motsvarigheten till Medlingsinstitutet] om strejkerna påverkar ”liv och hälsa”.
Men erfarenheten visar att regeringen har en mycket låg tröskel för vad den definierar som farligt för liv och hälsa. I verkligheten har stora grupper därför inte längre någon egentlig rätt att strejka. De strejkande säger till medierna att stödet för strejken har varit starkt och att de är glada över att den var framgångsrik.
Men det finns också strejkande som säger att strejken avbröts för snabbt och att det hade varit möjligt att uppnå ännu mer.

Strejken fick internationell uppmärksamhet, med stödförklaringar från fackföreningar i många länder. Arbetare globalt upplever reallönesänkningar. De stora prisökningarna och stämningen på arbetsplatserna för en reallönehöjning gör det troligt att våren kommer att präglas av kamp och strejker.