Av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv
Från och med den 1 april krävs tillstånd från Socialstyrelsen för ”yrkesmässig drift” av skyddat boende. Kombinationen av nya hårda krav för att få tillstånd och nästan inget extra ekonomiskt stöd till kvinnojourerna innebär att massor av jourer i hela landet nu hotas av nedläggning. Det är en katastrof för de kvinnor som är utsatta för vad som nästan uteslutande är en mans våld och som inte har någonstans att ta vägen.
–Det var min räddning, för när mitt ex försökte hitta mig fanns det en fara inte bara för mig, utan också för mina barn. Jag anser att det är ett stort, stort misstag att lägga ned det. När det inte finns något säkert ställe att ta vägen, vad ska man göra? Vad ska man göra om man har barn?, sade en kvinna som NSD intervjuade den 25 februari med anledning av att Bodens kvinnojour föreslår på sitt årsmöte att lägga ned sitt boende på grund av den nya lagen.
På många mindre orter är de nya kraven, som till exempel minst två anställda och en anställd chef, omöjliga att uppnå. I Norrbotten är det bara kvinnojouren i Luleå som helt säkert klarar kraven och blir kvar. Piteå kan driva sin jour ett tag medan jourerna i Boden, Jokkmokk, Haparanda, Kalix och Kiruna hotas av nedläggning.
I Gällivare, Arvidsjaur, Älvsbyn och Överkalix/Övertorneå har man redan beslutat om nedläggning, antingen beroende på de nya reglerna, brist på pengar eller en kombination av båda. Resultatet av lagen kan alltså bli en kvinnojour på en fjärdedel av Sveriges yta!
De ekonomiska bidrag som finns att söka för att uppnå kraven är ett skämt. För 2023 var det 25 miljoner kronor, som 2024 krympte till 20 miljoner. Kvinnojouren i Boden är en av de jourer som har fått avslag på sin bidragsansökan för att deras organisation inte är ”robust nog” – en jour som hade våldsutsatta gäster 229 nätter förra året och som ofta har fullbelagt.
Situationen är mardrömslik för de kvinnor och barn som behöver en fristad från våld. I kombination med den extrema bostadsbrist som råder på många orter i Norrbotten och även i andra delar av landet är konsekvenserna än mer livsfarliga. Risken ökar för att kvinnor väntar in i det sista med att lämna.
En trolig men otillräcklig ”lösning” för kommuner som har skyldighet att hjälpa de kvinnor som trots allt vågar söka skydd blir dyra, privata vinstdrivande boenden. Lagen, vars syfte påstods vara reglering av privata skyddade boenden, blir alltså en push för ytterligare privatisering. Enligt Socialstyrelsen ökade andelen privata skyddade boenden från åtta procent 2012 till 37 procent 2019.
Precis som Offensiv varnade för 2023, när utredningen om den nya lagen publicerades, har den blivit ”dels ett naivt men missriktat reformförsök, dels ett försåtligt angrepp på självständiga, kämpande rörelser mot mäns våld mot kvinnor och allt förtryck som i längden hotar att stjälpa ’ordningen’ över ända”.
Istället för stöd till sociala rörelser som grundar sig på en förståelse i samhällets könsmaktsordning ska privata företag ta över och regleras av en stat som allt mer domineras av antifeministiska krafter. Institutionaliseringen av skyddade boenden riskerar att bli ytterligare ett hinder för våldsutsatta kvinnor att bryta sig loss från våld och förtryck.
Internationella kvinnodagen den 8 mars måste nu bli starten på en landsomfattande kampanj för att försvara jourernas skyddade boenden och kräva en massiv ökning av anslagen för att kunna uppnå de nya kraven, samt möjlighet till undantag för att möjliggöra skyddade boenden även i mindre orter och i alla delar av landet. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.