SDU
mötte starkt motstånd på sitt mycket reklamerade torgmöte i Norrköping i
lördags. Upp till 500 antirasister demonstrerade sitt motstånd mot de
25-30 SD:arna.
Sverigedemokraternas ungdomsförbunds “stora marsch” blev ett litet torgmöte. SDU tog över arrangemanget sedan SD av taktiska skäl ställt in. Nu blev de bara 25-30 personer, trots mobilisering från många andra städer. Banderollpinnar och plakat som inte kom till bruk låg i en stor hög vid deras samling.
Deras tal buades ut rejält. Norrköpings Tidningars politiske redaktör, som lyssnade på talarna, skrev att talen hade en “en ovanligt aggressiv och provokativ ton – lite grand det gamla Sverigedemokraterna”.
Nätverket Norrköping mot rasism samlade upp till 500 deltagare i Hörsalsparken. Profilen var tydlig mot både rasism och den orättvisa högerpolitiken, med deltagare från vänsterorganisationer som KP, Suf och Arbetarmakt. Där var också många äldre och yngre som ställt upp i tidigare manifestationer mot rasism.
Kyrkans alternativa samling vid St Olauskyrkan, där även Socialdemokraterna hade en talare, samlade färre än 100 deltagare.
Från Hörsalsparken fortsatte de flesta till Tyska torget, där poliserna var fler än SDU:arna. Talkörer ekade mot rasism och fascism.
Senare på kvällen anmälde två Sverigedemokrater att de misshandlats, oklart av vilka. Detta gav t ex Norrköpings Tidningars moderata ledarsida en förevändning att beskriva motdemonstrationer mot SD som “ett allvarligt samhällsproblem”. Även om sammanstötningarna kanske skedde spontant har den antirasistiska rörelsen inget att vinna på enskilda aktioner. Det som behövs är stora väldisciplinerade manifestationer och motdemonstrationer, som precis som i Norrköping visade hur svaga och isolerade rasisterna är.
RS Norrköping
Sverigedemokraternas ungdomsförbunds “stora marsch” blev ett litet torgmöte. SDU tog över arrangemanget sedan SD av taktiska skäl ställt in. Nu blev de bara 25-30 personer, trots mobilisering från många andra städer. Banderollpinnar och plakat som inte kom till bruk låg i en stor hög vid deras samling.
Deras tal buades ut rejält. Norrköpings Tidningars politiske redaktör, som lyssnade på talarna, skrev att talen hade en “en ovanligt aggressiv och provokativ ton – lite grand det gamla Sverigedemokraterna”.
Nätverket Norrköping mot rasism samlade upp till 500 deltagare i Hörsalsparken. Profilen var tydlig mot både rasism och den orättvisa högerpolitiken, med deltagare från vänsterorganisationer som KP, Suf och Arbetarmakt. Där var också många äldre och yngre som ställt upp i tidigare manifestationer mot rasism.
Kyrkans alternativa samling vid St Olauskyrkan, där även Socialdemokraterna hade en talare, samlade färre än 100 deltagare.
Från Hörsalsparken fortsatte de flesta till Tyska torget, där poliserna var fler än SDU:arna. Talkörer ekade mot rasism och fascism.
Senare på kvällen anmälde två Sverigedemokrater att de misshandlats, oklart av vilka. Detta gav t ex Norrköpings Tidningars moderata ledarsida en förevändning att beskriva motdemonstrationer mot SD som “ett allvarligt samhällsproblem”. Även om sammanstötningarna kanske skedde spontant har den antirasistiska rörelsen inget att vinna på enskilda aktioner. Det som behövs är stora väldisciplinerade manifestationer och motdemonstrationer, som precis som i Norrköping visade hur svaga och isolerade rasisterna är.
RS Norrköping
