Nu krävs kamp mot prisökningarna

av Per-Åke Westerlund // Artikel i Offensiv

”Svenskt Näringsliv: Inflation ska inte kompenseras med höga löneökningar”. Den rubriken i LO:s tidning Arbetet visar hur kapital och storföretag ser på avtalsrörelsen i höst och vinter. Frågan är om fackföreningarna kommer att svara eller kapitulera.

Inflationen i juni var 8,5 procent, alltså att priserna ökat så mycket på ett år. Eftersom lönerna bara justerats upp med cirka två procent betyder det en lönesänkning på 6,5 procent. Den som får ut 20 000 kronor förlorar 1 300 kronor i månaden, den som har 15 000 tappar 975 kronor.
För pensionärer och de som har försörjningsstöd eller studiebidrag blir sänkningen hela inflationen, 8,5 procent.
Vissa varor har stigit mer i pris än andra. Elpriserna fortsätter att slå rekord. Och nu väntar krav på stora hyreshöjningar från fastighetsägarna.

Svenskt Näringsliv är inte de enda som tycker att kompensation för inflationen betyder ”höga löneökningar”. Arbetet intervjuar även finansminister Mikael Damberg, som tycker att ”Om löntagarna väntas acceptera reallönesänkningar bör även vd:arnas ersättningar hållas igen”. Det låter som talesättet att fattiga och rika har samma rätt att leva under broarna i Paris.
För två år sedan tjänade 50 verkställande direktörer i storföretagen i genomsnitt 20 miljoner per år, eller 65 gånger mer än en industriarbetare, rapporterade Dagens Arbete i februari. Att direktörerna ”bör” hålla igen skulle alltså vara en tröst för lågavlönade som inte har råd med maten.
Talet om att låga lönekrav skulle ge mer ”riktiga pengar” håller inte. De extremt svaga löneökningarna de senaste decennierna har hängt på låg inflation och låga räntor. Den tiden är nu över. Räntorna stiger och inflationen har varje månad överstigit ekonomernas prognoser. Allt fler prognosmakare tror att den höga inflationen fortsätter de närmaste åren.

Talet om att låga lönekrav skulle ge mer ”riktiga pengar” håller inte.

Att det inte är lönerna som leder till inflation är väldigt tydligt just nu. I land efter land är prisökningarna de högsta på 40 år eller mer. Samtidigt har lönerna ökat väldigt lite eller till och med fallit. Lönernas andel av ekonomin har minskat i flera decennier. Det är finanskapitalet och de allra största företagen som har slagit rekord.
Centralbankerna, som Riksbanken, har backat upp aktieägarna och spekulanterna med enorma belopp. Tillsammans med nationalism och produktion utan lagerhållning, plus pandemin och kriget, har det lagt grunden för inflationen.
Att kräva högre löner – och ökningar av pensioner och försörjningsstöd – är att kräva åtgärder mot bankvinster och miljardärer. Därför är Svenskt Näringsliv oroliga.

Fackföreningarna behöver kalla till möten på alla arbetsplatser för att diskutera prisökningarna. Där behövs krav på full kompensation för inflationen, plus minst 1-2 procent ytterligare. Den manifestation som offentliga fack i Göteborg planerar i augusti behöver följas överallt. Direkt behövs förberedelser för strejker om det behövs.
Elektrikernas ordförande Urban Pettersson har rätt: ”Jag är säker på att våra medlemmar kommer sluta upp kring kravet på reallöneökningar.”

Rättvisepartiet Socialisterna driver kampanj för:
• Ta bort momsen på mat.
• Facklig kamp till hösten för kraftiga lönehöjningar.
• Höj barnbidraget, försörjningsstödet och pensionerna.
• Reglera elpriser och hyror – återta elbolag, elnät och bostäder i gemensam ägo. Ut med vinstintresset – in med allmännyttan.
• Avgiftsfri kollektivtrafik.