Ny blodig fas i Ukrainakriget

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

”Kriget har nu gått in i nästa fas”, sade Andriy Yermak, chef för den ukrainska presidentstaben till brittiska BBC efter rapporter om att de ryska trupperna har inlett en stor offensiv i östra Ukraina (Donbass).

Efter att ha tvingats ge upp försöken att inta den ukrainska huvudstaden Kiev och tillsätta en marionettregering har Putinregimen haft fokus på att erövra Donbass, där regionerna Luhansk och Donetsk ingår.
Sedan 2014 har Luhansk och Donetsk delvis kontrollerats av ryska separatister, och i samband med att invasionen inleddes erkände Putinregimen de ryskkontrollerade områdena, omkring en tredjedel av Donbass, som ”självständiga republiker”.
Under kriget, som inleddes den 24 februari, har de ryska trupperna gjort upprepade försök att inta de största städerna i Donbass, inkluderat Kharkiv som är landets näst största stad, men har hittills misslyckats.

I över sju veckor har hamnstaden Mariupol i södra Donbass, som innan kriget hade 450,000 invånare men som nu har decimerats till runt 200,000, varit under belägring och staden har lagts i ruiner.
Ännu har dock inte de ryska trupperna full kontroll över staden vars befolkning i huvudsak var rysktalande (drygt 80 procent), vilket ger ett tydligt besked om det motstånd som invasionen möter även bland den rysktalande delen av befolkningen som Putin påstår ska ”befrias”. Även i resten av Donbass är befolkningen till stor del rysktalande, men de har tagit till vapen för att försvara sig mot invasionen.
När detta skrivs på tisdagen den 19 april pågår vad som tycks vara slutstriderna om Mariupol, som om staden faller (enligt det amerikanska Institute for the Study of War, ISW, föll staden i praktiken den 16 april) skulle ge Putinregimen möjlighet att upprätta en landkorridor till den av Ryssland annekterade Krimhalvön och kontroll över en stor del av de ukrainska kustområdena runt Svarta havet.
Det skulle också möjliggöra för Putinregimen att i än högre grad fokusera kriget på att erövra de resterande delarna av Donbass.

12 miljoner har tvingats fly efter 2 månaders krig.

Den massförstörelse och det helvete på jorden som kriget skapade i Mariupol riskerar att drabba andra städer i östra Ukraina när Putinregimen nu trappar upp kriget för att om möjligt nå ett snabbt avgörande.
Efter att ha misslyckats med att uppnå krigets första mål är Putinregimen nu i trängande behov av att nå en framgång på slagfältet som på hemmaplan kan presenteras som en ”seger”, och helst innan den 9 maj, som är en helgdag i Ryssland för att fira Sovjetunionens seger över Nazityskland.
Om det är möjligt är långt ifrån säkert. I Donbass har det rått ett permanent krigstillstånd sedan 2014 och skyttegravar har dragit starkt befästa frontlinjer som kan liknas vid första världskrigets. Mer troligt är därför ett scenario av ett utdraget krig som skördar allt fler offer. Eller som ISW skriver i sin senaste rapport:
”Den ryska offensiven i öst kommer sannolikt inte att bli dramatiskt mer framgångsrik än tidigare ryska offensiver, men ryska styrkor kan kanske trötta ut ukrainska försvarare eller uppnå begränsade vinster”.
I den fortsatta krigsutvecklingens blodiga ekvation finns dock många okända kvantiteter och vändningar som inte kan förutses. Motståndsviljan tycks fortfarande vara stark i Ukraina, medan det finns många vittnesmål om låg stridsmoral bland de ryska trupperna.
Varje eventuell framgång på slagfältet tenderar därför att bli dyrköpt för Putinregimen, och även om man skulle lyckas med att erövra Donbass skulle en på alla sätt extremt kostsam ockupation kunna få Putin på fall.
Efter snart två månader av krig är situationen i Ukraina desperat och 12 miljoner människor har tvingats på flykt, mer än fjärdedel av Ukrainas befolkning. Fem miljoner har lyckats fly Ukraina och drygt 7 miljoner är på flykt inom landet.

De ukrainska massorna har självklart rätt att försvara sig och en första förutsättning för Ukrainas befrielse är att de ryska trupperna dras bort. Ukrainas folk kan dock bara lita till sin egen styrka, självständiga organisering och kamp, vid sidan av Zelenskyj-regeringen som har sin egen dagordning och tjänar de ukrainska oligarkerna.
Inget förtroende kan ges till regeringarna i Väst och Nato, som ser kriget som en möjlighet att stärka sitt grepp om Ukraina och sin ställning i den imperialistiska stormaktskamp som Ukrainakriget ytterst är en följd av.
• Bygg krigsmotståndet underifrån.
• Stoppa kriget – ut med de ryska trupperna.
• Nej till Natomilitarism och imperialism.
• Global kamp för socialism – bli medlem i RS/ISA.