Sverigedemokraternas historia är aktuell sedan till och med deras egen historiker Tony Gustavsson säger partiet bildades ur ”rörelsen Bevara Sverige Svenskt, men det finns även nationalsocialister, fascister och delar av nazi-skinhead-kulturen som är representerade i partiets grundargeneration”.
Så klart har SD-topparna förnekat att detta skulle ha någon som helst betydelse. Andra, som till exempel Annika Ström Melin på Dagens Nyheters ledarsida, verkar tro att nazismen bara framfördes öppet under BSS-tiden. Vi som deltog i kampen mot rasism och nazism under 1980- och 90-talen vet att hitlerhälsningarna var standard på SD:s marscher.
Tidigare i somras kom Expressenjournalisten med boken Segra eller dö, som också behandlar SD:s historia. Baas har längre följt Sverigedemokraterna och gjort fler avslöjanden. År 2014 gav han ut boken Bevara Sverige Svenskt.
Han berättar om de första SD-aktiviteterna, där våldet spelade en stor roll. I Trollhättan var partiets lokale ordförande en av fem skinnskallar som grovt misshandlade Mohamed, en nyanländ flykting från Somalia, med hoppsparkar mot hans huvud. SD beskrev detta som att skinnhuvudena ”försvarade sig med framgång”.
David Baas ger en tydligt bild av hur Sverigedemokraterna etablerade sig, genom stor satsning på rasistisk och nazistisk musik, och genom att hela tiden framställa sig som den enda oppositionen mot de etablerade partierna. Dessa vägrade först tala med eller ens om SD, gick sedan med på debatter där SD fick breda ut sig för att slutligen samarbeta med SD eller anamma dess flyktingpolitik.
Den som vill veta mer om SD:s historia ska definitivt läsa den här boken. Särskilt underhållande är hur deras satsningar på ”svensk kultur” ständigt slutat i fiaskon. Ibland blir det nästan för mycket fokusering på bloggar, hemsidor och enskilda personer i SD. Jimmie Åkessons linje att försöka tvätta bort partiets nazism tillskrivs den gamle nazistledaren Per Engdahl och pionjären Leif Zeilon.
David Baas bok har samtidigt två svagheter. Den ena är att han inte kan förklara varför SD har gått framåt just under 2000-talet. Att det rasistiska partiet parasiterat på nedmonterad välfärd och ökade klyftor, och pekat ut invandring och flyktingar som ansvariga. Det är ett internationellt fenomen, rasistiska och högerpopulistiska partier som har ökat i takt med nyliberalism och åtstramningar, och numera understödda av de etablerade partiernas nationalism.
Även den nedtonade nazismen är gemensam med fler partier runt om i Europa. Dessa steg har dock inte minskat det rasistiska och nazistiska våldet, eller partiernas grovt rasistiska politik.
Den andra svagheten är att antirasismen nästan helt saknas. SD och mindre nazistgrupper har hela tiden mött aktivt motstånd. Hans beskrivning av händelserna i Kärrtorp i december 2013 lämnar mycket i övrigt att önska. Vi var 700 på torget när nazisterna anföll, inte 200 som Baas skriver. Det var hela demonstrationen, ledda av funktionärer, som drev bort nazisterna, inte en liten grupp från AFA. Och Baas nämner inte att 20 000 personer samlades i en antirasistisk manifestation helgen efter, några dagar innan jul.
Nästan lika mycket saknas i beskrivningen av NMR:s misslyckade nazistmarsch i Göteborg 2017, då också cirka 20 000 samlades i en motmanifestation. Bland dessa fanns både ”lärare mot nazism” och andra fackligt aktiva.
Boktiteln ”Segra eller dö” kommer från SD-ideologen Mattias Karlssons ökända inlägg på Facebook, om att säkra ”vår nations överlevnad”. ■
Per-Åke Westerlund
Författare: David Baas
Förlag: Mondial
Utgivningsår: 2022
Antal sidor: 287
