Planen är att, genom införandet av ”ekonomisk övervakning” och ett massivt omfattande bötessystem för länder som inte möter de åtstramningsmål som har införts av EU-kommissionen, försäkra sig om att regeringarna inte kommer att vackla under trycket från massiva rörelser mot åtstramningsåtgärder. Förslaget är ett försök att institutionalisera nedskärningar, privatiseringar och lönepress nedåt: EU vill kontrollera lönenivåerna och kollektivavtal i medlemsstaterna.
Förslaget innehåller tre avgörande punkter.
Den första är att budgeten nu ska redovisas för EU-kommissionen och Europeiska rådet för godkännande (”övervakning”) innan några som helst debatter i ländernas parlament. Skälet till detta står klart – det är för att kommissionen och rådet ska kunna försäkra sig om att de budgetar som läggs utgör nyliberal politik för nedskärningar och åtstramningar som försvarar storföretagsamhetens intressen.
För det andra skärper förslaget den så kallade stabilitetspaktens krav på att medlems- ländernas statsskuld inte får överstiga 60 procent av BNP och att budgetunderskott inte får vara högre än 3 procent av BNP.
Sanktioner ska genomföras mot länder som missar dessa mål, där stater som bryter mot dem måste betala 0,2 procent av sin BNP till ett icke räntebärande konto, vilket kommer att gå till böter om de inte följer kommissionens direktiv. Bötesbeloppet kan utökas till 0,5 procent av BNP, vilket betyder om- kring 700 miljoner euro (6 miljarder kronor) för Irland.
Den tredje punkten syftar till att förhindra ”makroekonomiska obalanser”. EU-kommissionen kommer att upprätta en rad måttstockar (som ännu inte har tillkännagivits) och en åtstramningspoänglista kommer att användas för att mäta ett lands framsteg.
Om en stat inte lyckas möta målen, som potentiellt kan komma att inkludera avregleringen av till exempel arbetsmarknaden, kan ytterliga massiva böter komma att drivas in.
Dessa förslag utgör delar av ett försök ifrån de europeiska kapitalistklassernas sida att motstå tendensen till en uppbrytning av eurozonen genom att genomföra samordnade attacker på levnadsstandarden med en gemensam finanspolitik. Detta är också ett tillvägagångssätt som länge har krävts av storföretagens lobbygrupper i Europa, i synnerhet av European Round Table of Industrialists (ERT).
De vill se en kapplöpning mot botten i fråga om löner och arbetsvillkor för att maximera sina vinster.
EU-etablissemangets nya pakt är dömd att bli ett misslyckande på grund av de skillnader som finns mellan de olika kapitalistklasserna och framför allt på grund av det motstånd som den kommer att möta från arbetare runt om i Europa.
Det är just för att topparna och deras regeringar samordnar sina attacker över hela Europa av avgörande betydelse att arbetarna samordnar sin respons.
När EU/IMF nu underkastar Portugal liknande villkor som Irland och Grekland måste ett tryck sättas på de fackliga ledningarna i Irland och i hela Europa för samfälld handling, inklusive en alleuropeisk strejk, mot attackerna på levnadsstandarden och mot förslagen om ”ekonomiskt styre” som syftar till att göra dessa attacker permanenta.
Paul Murphy
EU-parlamentsledamot för Socialist Party (CWI Irland)