Ny högerallians i blåbruna färger

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I avsaknaden av ett kämpande stort politiskt vänsteralternativ och ett aktivt utbrett motstånd mot regeringens högerpolitik har det blåbruna blocket – Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – kunnat vinna missnöjesröster. 

Enligt de senaste opinionsundersökningarna är SD nu landets näst största parti och även Moderaterna har gått framåt efter att ha tagit tillbaka en del av de väljare som partiet har förlorat till KD. Om det vore val idag skulle det blåbruna blockets tre partier få betydligt fler röster än januariavtalets fyra partier.
Sedan valet för drygt ett år sedan har nästan var fjärde väljare bytt parti och samhällsklimatet präglas av såväl politisk förvirring som tilltagande polarisering. Detta tillsammans med bristen på kamp och att samhällsutvecklingen bara fortsätter att gå åt fel håll har gett ett nytt farligt uppsving för SD. 

Men bilden är långtifrån entydig: Kvinnor är fortsatt mer till vänster och i klimatkampen gror en ny våg av ungdomsradikalisering och antikapitalism. ”Bland män är SD största parti med 26,6 procent, jämfört med kvinnor där stödet är tredje störst på 14,7 procent” (SVT/Novus väljarundersökning den 26 september).
Bland yngre har SD betydligt mindre stöd, omkring 10 procent och bland kvinnor under 30 år når man inte ens upp till hälften av Vänsterpartiets dryga 17 procent.

Genom att strama åt flyktingpolitiken och flytta sig ännu mer högerut trodde S-ledningen sig kunna stoppa SD. Men högerpolitiken och attackerna mot asylrätten spelade SD och övriga blåbruna partier i händerna, som stärkta av S och regeringens högerkurs krävde ännu hårdare batongpolitik.
Att regeringens budget dessutom inte gav mer till välfärden, men avskaffade värnskatten, gav SD och KD en chans att gömma sina nedskärningsförslag bakom populistiska utspel om välfärdssatsningar istället för avskaffad värnskatt. 

På nytt försöker nu S och regeringen svara de blåbrunas frammarsch i opinionen med nya attacker på flyktingar, och högersocialdemokrater landet runt skyller kommunkrisen på flyktingmottagandet 2015. 
Den nya förflyttningen högerut förgiftar samhällsklimatet än mer och sporrar såväl de blåbruna som arbetsgivarna till att trappa upp sina attacker på välfärd och arbetsrätt samt stärker den falang inom borgerligheten som vill att M öppet ska samarbeta med SD.
Med hänvisning till den långtgående normalisering av SD som har ägt rum kommer M sannolikt att mycket snart göra som KD och sätta sig vid Jimmie Åkessons bord med sikte mot regeringssamarbete efter nästa val. 

Alternativet till de blåbruna är inte samarbete med S och januariavtalets partier som V-ledaren Jonas Sjöstedt hävdar. Det är genom att ta kamp mot all form av högerpolitik, inkluderat regeringens, rasistisk splittring och alla försök att låta arbetare och lågavlönade betala för en kris som det kapitalistiska systemet är ansvarig för samt en front mot de blåbruna som ett kämpande vänsteralternativ kan byggas.