Det hela började i mitten på 2000-talet, då S-regeringen tillsatte en enmansutredning om den svenska hy- ressättningen och EU:s regelverk. Reinfeldts regering ändrade sedan direktiven och resultatet, som utredaren Michael Kock presenterade, var en inlaga till förmån för marknadshyror. Detta mötte stort motstånd både från remissinstanser och på gator och torg.
I detta läge, när höger- och vänsterkrafter stod och vägde mot varandra, tog utvecklingen en oväntad vänd- ning. Istället för att trappa upp motståndet gjorde Hyresgästföreningen en historisk uppgörelse med Fastighetsägarna och SABO (de kommunala bostadsbolagens samarbetsorgani- sation) och lämnade in ett gemensamt förslag. Det är på detta förslag som regeringens proposition – numera ny hyreslag – bygger.
Både förslaget och den nya lagen innehåller ett avskaffande av regeln som säger att allmännyttan ska drivas med självkostnad. De kommunala bostadsbolagen ska istället drivas affärsmässigt ”underkastas marknadsmässiga avkastningskrav”. Tidigare har allmännyttans hyror varit normerande för privata värdar – detta tas nu bort.
Hyresgästföreningens pressombudsman PO Brogren gav den 25 april förra året i en paneldebatt sin för- klaring till helomvändningen: ”Vi är väldigt pressade. Förut har sådana här förslag alltid kommit från borgarna. Nu har även S gjort klart att de vill ha en marknadsanpassning och då ligger hoppet inte längre i att byta regering. Vi har heller inte fått något stöd från V. Därför har vi sett oss tvungna att göra detta.”
I riksdagen förra veckan röstade vänsterpartisterna åtminstone emot beslutet, medan 44 socialdemokrater röstade för och 87 socialdemokrater och miljöpartister avstod. Det står helt klart att en eventuell ny rödgrön regering inte kommer att riva upp beslutet.
Det enda det blev verklig debatt om i riksdagen var det s k påtalighetsrekvisitet. Det innebär att om parterna inte är överens och fallen ska av- göras i hyresnämnden får hyran alltid läggas fem procent högre än vad jämförbara lägenheter med högsta hyran har. På detta sätt kan hyrorna saxas upp med fem procent extra varje år.
Egon Frid (V) menade att ansvarig minister, Mats Odell, har lovat att påtalighetsrekvisitet skulle tas bort.
”Mats Odell har hela våren ljugit och lurat Hyresgästföreningen, sina borgerliga kolleger i civilutskottet och oss i oppositionen. Det är oacceptabelt.”
Men har alla dessa instanser varit så blåögda att de litat på ett muntligt löfte från Mats Odell istället för att driva största möjliga kamp för att stoppa hyreslagen?
Hyresgäster är redan en hårt diskriminerad grupp i samhället. Med den nya lagen kommer kommunen dessutom att kunna plocka ut stora delar av vinsten i bostadsbolagen för att finansiera all möjlig verksamhet, fotbollsplaner, förskolor o s v som ju även nyttjas av husägare m fl. Hyreslagen kör över kommunlagen som förbjuder att kommunala bolag drivs i vinstsyfte.
Ett försvar för den nya hyreslagen som ibland förs fram är att den i alla fall är bättre än marknadshyror, då alla hyrorna i fortsättningen kommer att förhandlas. Visst är det bättre, men vad har hyresgästerna för möjlighet att sätta tryck bakom förhandlingarna? Hyresstrejker använder sig tyvärr inte Hyresgästföreningen av. När allmännyttan varit hyresnormerande har politiken åtminstone haft ett inflytande, då de allmännyttiga bolagen ju styrs politiskt.
Med den här utvecklingen mot bostadsspekulation på 1920-talets vis återstår bara att börja titta på den hyres- kamp som bedrevs då för nästan ett sekel sedan. Hyresgäster kommer att behöva ta till sådana grepp framöver.
Elin Gauffin