Ny kampdag mot Macron och för pensionerna

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Efter att regeringen har använt sig av den odemokratiska paragraf 49.3 i landets konstitution för att genomdriva sitt förslag till försämrade pensioner har kampen lyfts till en ny nivå. Den 23 mars deltog miljontals arbetare och ungdomar i de hittills största protestaktionerna mot den höjda pensionsåldern. I tisdags genomfördes en ny och den tionde landsomfattande protestdagen sedan pensionsstriden inleddes vid årets början.
Nu handlar kampen inte endast om att försvara pensionerna, utan målet är också att få både regeringen och presidenten på fall.

Att president Emmanuel Macron dagen innan den 23 mars bröt sin långa tystnad om pensionerna och arrogant försvarade sin pensionsreform samt att den genomförs med hjälp av speciallagar har gett ytterligare bränsle till ilskan och kampviljan.Stödet till Macron har kollapsat och bara under den senaste veckan har stödet rasat med 6 procentenheter.

”Macron betalar priset för pensionsreformen. Efter tv-intervjun är det 70 procent som anser att han är ’en dålig president för republiken’, en ökning med 11 procentenheter sedan december förra året och den lägsta nivån sedan de Gula västarnas kamp”, enligt Odoxa opinion den 28 mars.
Även en majoritet av Macrons egna väljare är missnöjda med presidenten och hans försvar av att pensionerna försämras på ett kuppartat sätt, utan omröstning i parlamentet (nationalförsamlingen).
De Gula västarnas kamp med start i slutet av 2018 tvingade till sist Macron att dra tillbaka förslaget om höjd bränsleskatt. Fortsatt kamp kan tvinga regeringen och presidenten att göra detsamma om pensionerna.
År 1995 lyckades fackföreningarna att genom strejker och demonstrationer (2 miljoner demonstrerade i Paris den 12 december 1995) stoppa regeringens planer på att försämra pensionerna för de offentligt anställda.

Enligt beräkningar gjorda av den fackliga centralorganisationen CGT deltog totalt 3,5 miljoner i de demonstrationer som genomfördes på 300 platser runt om i Frankrike den 23 mars.
För första gången sedan pensionsstriden inleddes i januari samlade demonstrationerna också ett stort antal skolelever och studenter. En rad skolor och universitet har också ockuperats eller satts i blockad.

Ju svagare Macron och hans regering blir, desto brutalare blir polisens våld mot demonstranterna.

Enligt de senaste opinionsundersökningarna anser 62 procent av befolkningen (och hela 79 procent av arbetarna) att kampen nu måste ”bli än mer beslutsam för att få de styrande att backa”.
Ju svagare Macron och hans regering blir, desto brutalare blir polisens våld mot demonstranterna. Den statliga tv-kanalen France24 rapporterade den 24 mars att:
”Det ökande våldet hade fått Amnesty International, Frankrikes ombudsman för mänskliga rättigheter Claire Hédon, och till och med FN:s särskilde rapportör för föreningsfrihet, Clément Voule, att uttrycka sin oro över polisens våldsamma agerande och begränsningarna av människors rätt att protestera. I fredags blev Europarådet det senaste organet att fördöma polisens ’överdrivna våldsanvändning’.”

Under den gångna helgen genomfördes nya demonstrationer, samtidigt som strejkerna inom kollektivtrafiken fortsätter, arbetet ligger nere vid flera oljeraffinaderier och hamnar och sopstrejken i Paris har utvidgats efter att även arbetarna vid förbränningsanläggningarna utanför huvudstaden har gått ut i strejk, sopstrejken kommer dock att avslutas i veckan. I måndags fick även Louvren i Paris, världens mest besökta museum, hålla stängt på grund av att de anställda hade blockerat ingångarna.

I tisdags, den 28 mars, genomfördes en ny landsomfattande protestdag med strejker och stora demonstrationer. Till protestdagen hade staten mobiliserat tiotusentals poliser och 13 000 från de specialstyrkor som har stått för det grövsta våldet mot kampen. Syftet var att skrämma människor från att gå ut på gatorna, men det lyckades man inte med. Utan återigen demonstrerade miljoner människor och i den lilla staden Montargis gick en femtedel av invånarna ut på gatorna.