Ny klimatvarning: Utsläppen måste ner – nu

av Offensiv

Sedan 1990 har koldioxidutsläppen i Sverige minskat med 27 procent. Från och med i år behöver minskningen bli 21 procent årligen för att det ska vara möjligt att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Det visar en ny rapport från Världsnaturfonden. Detta går bara att klara om det är samhällsnytta och inte det privata vinstintresset som styr ekonomin.

Världsnaturfonden har tagit hjälp av forskare från Uppsala universitet. De har räknat fram Sveriges andel av det totala utrymmet för utsläpp som finns kvar om målet om att hålla den uppvärmningen av jordens klimat vid 1,5 grader ska kunna nås. Då finns återstår en total koldioxidbudget på 170 miljoner ton. Med dagens utsläppsnivå på strax under 50 miljoner ton räcker det i 3,5 år.
För att klara en tillräckligt snabb minskning av utsläppen måste de gå ned med 21 procent årligen från och med i år. Med tanke på den oerhört långsamma minskningen av utsläppen sedan 1990 är detta ett nedslående resultat. Framför allt är det uppenbart att en så snabb utsläppsminskning är omöjlig utan stora samhällsförändringar.

Det avgörande hindret för en snabb klimatomställning är de privata storföretagens vinstintressen. Sambandet mellan koldioxidutsläpp och klimatförändringar har varit klarlagt i vart fall sedan slutet av 1980-talet. Oljebolag och bilindustrin har satsat enorma resurser för att blanda bort korten och bedriva lobbyarbete mot utsläppsminskningar.
På senare år har delar av näringslivet bytt fot och börjat satsa på ”grön omställning”. Men gång på gång visar det sig att de lösningar som företagen presenterar i första hand syftar till att säkra framtida vinster och aktieutdelningar.
Bilindustrins omställning till elbilar är ett tydligt exempel. Elbilen innebär att utsläppen minskar, men utvinningen av metaller och användningen av el gör att de fortfarande är mångdubbelt högre än för exempelvis tåget. Det gäller särskilt när de flesta modeller är stora och tunga och därför kräver extra kraftfulla batterier.
Självklart vill ingen biltillverkare ta itu med den verkligt viktiga frågan: hur är det möjligt att minska behovet av att köra bil?

Det avgörande hindret för en snabb klimatomställning är de privata storföretagens vinstintressen.

En gemensam nämnare för de lösningar för klimatomställningen som näringslivet lanserar är att de kräver enorma mängder energi. Vätgasdrivna stålverk, batterifabriker, tillverkning av alternativa bil- och flygbränslen, ”grön” tillverkning av konstgödsel gör att prognoserna pekar mot ett fördubblat elbehov i Sverige under de kommande årtiondena.
De industrisatsningar som har presenterats de senaste åren gör att det sannolikt kommer att bli betydligt mer. En del av dessa teknologier innebär verkligen stora framsteg, men bara om de kombineras med en effektiv hushållning.
Det är fullt möjligt att snabbt minska koldioxidutsläppen med ett bibehållet väl fungerande samhälle, där bostäderna är varma och det är möjlig att både ta sig till jobbet och att åka på en semesterresa, även om det får ske med tåg istället för flyg. Men det kräver en kraftfull kursomläggning i hela samhället.

En massiv satsning behövs på att bygga ut kapaciteten på järnväg i hela landet. Det är det i särklass utsläppssnålaste sättet att transportera gods och människor. Samtidigt måste samhällsplaneringen läggas om för att minska behovet av bilresor och landsvägstransporter. Det innebär bland annat att en mer decentraliserad service och mycket mer lokal matproduktion.
Det krävs ett stopp för alla satsningar som ökar utsläppen och som inte har någon samhällsnytta. Ett tydligt exempel är bygget av handelsområden som nästan bara går att nå med bil.
Skärpt beskattning av höga inkomster är en annan viktig åtgärd. En kartläggning av organisationen Oxfam häromåret visade att de allra rikaste personerna i Sverige står för en stor del av utsläppen. Den rikaste procenten släpper ut 43 ton CO2 per person och år. Den halva av befolkningen som har de lägsta inkomsterna släpper ut 4,5 ton per år.
Det kortsiktiga vinstintresset ska inte styra ekonomin. Förstatliga de största företagen och bankerna för att det ska vara möjligt att ställa om produktionen utifrån samhällsnytta och minimalt klimatavtryck.