Ny krissommar hotar i vården

av Katja Raetz // Artikel i Offensiv

”IVA-personal säger upp sig”. Denna rubrik har de senaste veckorna återkommit i media. Kanske mest allvarligt är läget på Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm där sammanlagt 34 intensivvårdssjuksköterskor i Solna och Huddinge har sagt upp sig sedan början av året. Det är dock inte bara intensivvårdspersonal som slutar.

Från hela landet kommer larmrapporterna, med personal som är slutkörd och som samtidigt inte kan garanteras fyra veckors sammanhängande sommarsemester. Redan i höstas sa ett 40-tal sjuksköterskor och undersköterskor upp sig på Karolinska. 
På Kungälvs sjukhus i Västra Götaland har 40 sjuksköterskor sagt upp sig sedan november och på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg har 86 anställda sagt upp sig under 2020. 
På Centralsjukhuset i Karlstad lämnade IVA-personal efter att enbart inlånad personal fick extraersättning och ledningen vägrade lyssna på kritiken.

Att ledningen och i slutändan de ansvariga politikerna inte tar till sig kritiken är en återkommande beskrivning. 
Till exempel berättade IVA-sjuksköterskan Ulrika Olsson till Dagens Nyheter att det fattades 20 till 30 IVA-sjuksköterskor redan innan pandemin på centralintensiven på Sahlgrenska. Läkaren Magnus Snäckestrand säger att han inte orkar lyssna längre om IVA-kapacitet då sifforna är luftslott (DN den 11 maj 2021).
Som Offensiv har skrivit om förut har övertid bland personalen exploderat, men mycket lite har gjorts för att åtgärda grundproblemen.

Under pandemin har allt fler regioner använt sig av krislägesavtal för att kunna utöka arbetstiden. I de flesta regionerna har dessa nu dragits tillbaka i och med nedgången i smittspridningen. Enbart Norrbotten, Jönköping och Stockholm har i skrivande stund behållit avtalet; dock har Karolinska meddelat att det slopas inom intensivvården. 
Dagens Samhälle rapporterade att krislägesavtalet har kostat regionerna närmare en halv miljard kronor. Det betonas att enskilda har kunnat tjäna 400,000 kronor i extraersättningar; detta borde dock ses mot att arbetstiden med krislägesavtalet kunde vara 60 till 70 timmar i veckan. 
Vårdfokus har rapporterat om hur personalen känner sig som livegna under avtalet. Arbetsgivaren, Sveriges kommuner och regioner, och berörda fackföreningar befinner sig just nu i förhandlingar kring krislägesavtalet, som skulle avslutas den 31 maj, men flyttades fram till 9 juni.

Kostnaderna har regionerna dessutom fått tillbaka av staten genom extra statsbidrag, det vill säga att kostnaderna har egentligen staten stått för. Det är också anledningen till att regionerna 2020 går med rekordöverskott, som Offensiv tidigare har rapporterade om. 
Region Stockholm hade ifjol ett överskott på 5,8 miljarder kronor som skulle sparas till framtida år enligt den borgerliga alliansen som styr. Region Jönköping planerar att även använda sig av krislägesavtalet för att täcka sommarbemanningen. Med tanke på att sommarkrisen återkommer varje år även innan pandemin kan det ifrågasättas om Jönköping motsvarar intentionen av avtalet genom denna användning. 

Förutom att ”klara sommaren” finns det även den så kallade vårdskulden. Även i år har regeringen gått in med ett nytt stödpaket på sex miljarder kronor till kommuner och landsting, varav 1,2 miljarder till Region Stockholm. Nyligen beslutade regionledningen att tillsätta 500 miljoner kronor extra ur den egna budgeten för att kapa vårdköerna – för lite och för sent som kritikerna säger, bland annat Johan Styrud, ordförande för Stockholms läkarförening. 
Det är dock inte bara ekonomiska resurser som saknas. Som pandemin har visat finns det pengar om det behövs. Det som krävs är en strukturell omställning av vården och även välfärden i stort. Bort från den vinstdrivande vården som inte bara innebär att skattepengar dräneras, utan också omöjliggör en planering av välfärden efter behov.