Ny LO-rapport visar: Klassklyftorna ökar ytterligare

av Anders Wemmert // Artikel i Offensiv

Ända sedan 1950 har LO fört statistik över de relativa löneskillnaderna mellan en genomsnittlig industriarbetarlön och den grupp som man benämner makteliten. I den nya LO-rapporten Makteliten – slår rekord trots pandemin framgår att den genomsnittliga inkomsten för makteliten 2020 motsvarade 21,1 industriarbetarlöner.

Med makteliten menas bland annat direktörer i de privata företagen, de högst avlönade förtroendevalda inom den politiska makteliten samt högt uppsatta tjänstemän inom stat och kommuner.
Om man delar upp LO:s siffror ytterligare visar de att skillnaden mellan en arbetarlön för städare eller taxichaufförer jämfört med genomsnittslönen för makteliten blir ännu större: 28,2 städarlöner respektive 28 taxichaufförslöner.

Ytterligare bevis på de ökade klassklyftorna i samhället får man om man granskar statistiken grundligare. Skillnaden mellan en genomsnittlig arbetarlön och näringslivets vd:ar och direktörer blir ännu större. År 2019 tjänade en vd i genomsnitt 60,2 industriarbetarlöner – 2020 i genomsnitt 64,8 industriarbetarlöner.
Klassklyftorna blir uppenbara när man konkretiserar löneskillnaderna i verkligheten. En genomsnittlig industriarbetarlön låg 2020 på 34,000 kronor per månad. Genomsnittslönen för en städare var samma år 27,000 kronor per månad. Med LO:s siffror blir då genomsnittslönen för en vd eller direktör 2,236,000 kronor per månad!
En vd tjänar alltså 65 gånger mer än en industriarbetare och 86 gånger mer än en städare.
LO:s rapport visar också att inkomstskillnaderna under den senaste 10-årsperioden har mer än fyrdubblats. Sedan 1980-talet har klassklyftorna stadigt ökat för varje år, men accelererat de senaste 15 åren.

Den senaste LO-rapporten visar även att talet om att alla måste hålla igen lönekraven på grund av pandemin bara är tomma ord.
I själva verket har samhällets maktelit passat på att sko sig under pandemin, medan ledningen för LO och de stora fackförbunden förlängt pågående löneavtal och avstått från att ta kamp för bättre löner och arbetsvillkor med motiveringen att pandemin och samhällssituationen kräver det.
Medan arbetarklassen har hållits tillbaka har direktörer, vd:ar och politiker samt höga tjänstemän sett till att deras löner höjts. Staten har frikostigt delat ut skattemiljarder till det privata näringslivet och dess direktörer. Företagen har i sin tur passat på att höja aktieutdelningarna till sina aktieägare. Detta har ytterligare ökat klassklyftorna.
LO:s ordförande Susanna Gideonsson kommenterade rapporten med att hon blev upprörd och att det var oansvarigt av den ekonomiska eliten att klyftorna har ökat under pandemin.

Men att bli arg räcker inte för att bekämpa de ökade klassklyftorna. Det krävs mobilisering av fackföreningarna och dess medlemmar. Det krävs kamp för bättre löner och arbetsförhållanden.
Men det krävs också en politik som förstatligar banker och storföretag, som beskattar de rika och som bygger ut den offentliga välfärden. Det behövs i slutändan ett socialistisk samhällssystem som bygger på en demokratiskt planerad ekonomi.