”Vi är inte här för att sörja”, sa Magnus Söderman från svenska motståndsrörelsen.
Istället har marscherna blivit ett av de få tillfällen då nazister öppet fört ut sitt budskap.
På Salemmarschen 2004 sa talaren Anders Ärleskog, från nsf, bland annat att regeringen var ”folkförrädare” som skulle ställas inför ”folkdomstol” efter ”Sveriges befrielse”.
”Och det är i grund och botten det politiska system vi har i landet som lagt grunden för samhällets totala upplösning: demokratin” sa samme talare på demonstrationen 2003.
Tidigare har Salemdemonstrationen organiserats av de mest våldsbenägna nazistiska organisationerna i Sverige (se Ett ständigt hot).
Huvudorganisatörerna av marschen, Info-14, har samlat övriga nazistorganisationer, såsom nsf, Blood and Honour och Svenska motståndsrörelsen. Men inför årets marsch är nazisterna splittrade.
Nationaldemokraterna förbjuder sina medlemmar att delta i marschen. Nsf, som är den största nazistorganisationen, har hoppat av med argumentet att Info-14 försöker ”avpolitisera” marschen. Ett av skälen till ”avpolitiseringen” är att polisen övervakar och spelar in talen för att senare kunna anmäla dem i händelse av hets mot folkgrupp.
Ett annat skäl är troligen att marschen samlat allt färre deltagare de senaste åren. Fjolårets 1 200 deltagare var nästan en halvering jämfört med 2003. Inom Info-14 kan man ha dragit slutsatsen att ”mindre övertygade” deltagare skräms av den öppna nazismen.
Den öppna splittringen till trots måste Salemnazisterna mötas av disciplinerade och fredliga motmanifestationer.
När nazister får demonstrera utan att möta motstånd ökar risken för hot och våldsdåd.
Rättvisepartiet Socialisterna organiserar och deltar därför i protester mot nazismen på flera orter den 9 december.
Antinazist i Umeå