Ny smittvåg över Europa

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

I förra veckan ökade antalet bekräftade smittade av covid-19 globalt till nära 30 miljoner och mer än 930 000 människor har avlidit i viruset.
Sedan början av juli har antalet registrerade smittade ökat i en kusligt snabb takt. Indien har just nu den snabbaste smittspridningen i världen. Under ett dygn i september ökade antalet smittade med 97 000 i Indien, vilket är betydligt fler än det totala antalet rapporterade covid-19-fall i smittans ursprungsland Kina.

Även i många europeiska länder ökar smittan snabbt igen och på nytt införs restriktioner. Samtidigt som delar av Europa har drabbats av en andra smittvåg sprids smittan mycket snabbt i Tjeckien och Ungern, två länder som under våren rapporterade betydligt färre bekräftade covid-19-fall än andra europeiska länder.
”Kurvan som visar ett rullande sjudagars medelvärde för EU plus Storbritannien börjar allt mer likna bokstaven M. När antalet nysmittade låg som högst, den 5 april, låg siffran på 31 916 fall per dag. Sedan sjönk den markant med en bottennotering runt 4 000 i början av juli. Men i tisdags (den 8 september) var antalet åter uppe i 26 398 – och kurvan pekar uppåt” (Dagens Nyheter den 10 september).
I Frankrike och Spanien ökar nu antalet smittade per dag i en takt som är snabbare än under vårens topp. I Storbritannien och Österrike ökar antalet nysmittade i samma takt som i mars-april, och i slutet av augusti rapporterade Italien att antalet nya covid-19-fall per dag var de högsta sedan nedstängningen. 

Italien införde under våren extremt hårda restriktioner och när nedstängningen (undantagstillståndet) upphörde för att få igång ekonomin, inte minst turismen, hävdade premiärminister Giuseppe Conte att det var en ”kalkylerad risk”. Även om regeringarna i andra länder inte uttryckte sig på samma sätt var lättnaderna i restriktionerna en medveten risktagning som offrade liv för att om möjligt återstarta ekonomin.
En total nedstängning under lång tid är ohållbar av mänskliga och ekonomiska skäl. Men det är de direkt berörda, de anställda och deras organisationer som måste få sista ordet när beslut ska tas om när och i vilken grad som restriktionerna ska börja avvecklas. Säkerhet och människors hälsa ska gå först.
Över en natt gick exempelvis Italien från en av de hårdaste restriktionerna i Europa till vad som beskrevs som ”total frihet” och i Storbritannien var pubarna de första som öppnades.

Men eftersom smittoriskerna fanns kvar var faran latent för att smittspridningen skulle ta fart på nytt när samhället öppnade upp igen, resandet startade på nytt och skolorna startade utan att tillräckliga åtgärder hade vidtagits för att skydda personal, studenter och elever.
Det var skälet till varför elever och studenter i Italien demonstrerade mot lärarbrist, svårigheten eller det omöjliga i att hålla fysisk distans samt bristande kollektivtrafik när skolorna öppnade igen den 14 september.

I början av september blev Spanien det första landet i västra Europa där antalet bekräftade smittade översteg 500 000. På nytt ökar antalet personer som behöver intensivvård, särskilt i den tidigare så hårt drabbade Madridregionen som står för en tredjedel av landets covid-19-fall.
I slutet av förra veckan registrerades under ett dygn över 12 183 nya covid-19-fall i Spanien, den högsta siffran någonsin. Men budskapet från regeringen och motsvarande Folkhälsomyndigheten är fortfarande, och det känns igen från Sverige i våras, att ”läget är stabilt, samtidigt finns indikationer om att vi nu har nått en platå” (Fernando Simón, chefen för Spaniens folkhälsomyndighet på en presskonferens den 10 september).

Strävan efter att ekonomin ska återgå till det normala, även om det är omöjligt, bestämmer politiken och det leder oundvikligen till att liv och hälsa äventyras. 

De styrande i Spanien skyller sina egna misslyckanden på de unga som påstås ”festa för mycket” och stanna uppe för länge på nätterna. Men ”den största smittkällan tycks finnas i hemmen, inomhus. Hälften av alla fall där orsaken till smittan kunnat bestämmas har spårats till hemmet”, skrev Financial Times den 11 september. Risken för luftburen smitta är som störst inomhus och när skolorna öppnar på nytt i Spanien kan antalet nya registrerade smittade per dygn öka i ännu snabbare takt.
I likhet med andra länder har smittan i Spanien spridits nedåt i åldrarna. I mars var snittåldern på de som smittats 56 år, idag ligger den på 38 år och snabbast ökar smittan i åldersgruppen 20-39 år.
I allmänhet drabbas de lindrigare av smittan och fler överlever. Dödstalen är därför inte lika skrämmande höga som i våras. Men det gör också att många med lindriga symptom är ovetande  om sin smitta och omedvetet riskerar sprida viruset till andra. 
– De blir emellertid tuffare. I oktober–november kommer vi att se fler dödsfall (i Europa), varnade världshälsoorganisationen WHO:s Europa-ansvarige Hans Kluge i måndags.

I takt med att den nya vågen av bred smitta växer i styrka och omfattning ökar också risken för att smittan på nytt börjar få fäste på äldreboenden och sjukhus, vilket  exempelvis hände på Nordirland när smittan fick ny fart på ett sjukhus under sommaren och patienter dog, sannolikt efter att flera av personalen hade smittats.
I Frankrike slog antalet nysmittade per dygn ett nytt tragiskt rekord den 12 september med över    10 000 nya fall. Det är inte längre fråga om, utan när och i vilken omfattning som regeringen inför nya restriktioner utöver de som beslutades i augusti. Sannolikt kommer dock regeringen att försöka begränsa smittan med lokalt och kanske regionalt baserade nedstängningar, vilket ligger i linje med vad som väntar i allt fler länder.

Den brittiska högerregeringens hantering av coronakrisen är en katalog av katastrofala misslyckanden som började med den ödesdigra förhoppningen om att snabbt nå ”flockimmunitet”, som sedan följdes av panikartade restriktioner, vilka därefter har avvecklats. 
Men efter att smittan ökat igen under augusti står nya restriktioner på dagordningen. Nu får maximalt 6 personer träffas utomhus, mot tidigare 30. Men exempelvis pubar och affärer kommer att hålla öppet som vanligt.
”Vi har inte nått till den punkt där vi kan hävda  att pandemin är under kontroll och därför är det inte möjligt att ekonomin kan återgå till något slags normaltillstånd”, erkände professor John Edmunds, medlem av SAGE, det vetenskapliga råd som ska ge regeringen råd i krissituationer, till Independent den 9 september.

Men det är just strävan efter att ekonomin ska återgå till det normala, även om det är omöjligt, som ytterst bestämmer politiken och det leder oundvikligen till att liv och hälsa äventyras. Det är därför som inte enbart den brittiska regeringen först dröjt och sedan bara halvhjärtat och alltför sent började sjösätta program för exempelvis masstestning.
Efter månader av hårda restriktioner och i det närmaste förbud mot social samvaro finns en utbredd ovilja mot nya påfrestande och allmänna nedstängningar, vilket understryker vikten av förebyggande åtgärder i kombination med masstestning och smittspårningskapacitet samt vid behov isolering och karantän för att begränsa smittan. 
Men detta kräver offentliga satsningar och en snabb upprustning av vård och omsorg, med skydds­åtgärder i varje verksamhet som måste vara öppen, ett stopp på privatiseringarna samt ett omedelbart förstatligande av de företag som tillverkar medicinsk skyddsutrustning och av läkemedelsindustrin. Det sistnämnda är ett villkor för att ett vaccin tas fram på ett säkert sätt och blir tillgängligt för alla.