av Per Olsson
Förra veckans lokalval i England och Nordirland blev en till brakförlust för det regerande högerpartiet Tories, som totalt förlorade över 1 300 kommunplatser jämfört med valet 2015. Utgången av lokalvalen i England och Nordirland slog in ytterligare en spik i regeringspartiet Tories kista.
Även det socialdemokratiska Labour gjorde ett dåligt val och misslyckades med att vinna ny terräng. Sammantaget blev valet ett av de sämsta någonsin för de två största partierna Tories och Labour.
När den dåvarande premiärministern David Cameron (Tories) år 2015 utlyste en folkomröstning om Storbritannien skulle lämna EU eller ej var det med förhoppningen att svaret skulle bli ett klart ja till fortsatt medlemskap och att det en gång för alla skulle tysta de EU-kritiska rösterna inom det egna partiet. Men det var en klar majoritet som röstade för att Storbritannien skulle lämna EU (Brexit). Det var främst arbetarna, de sämst ställda, som röstade för ett brittiskt utträde ur kapitalets EU.
Resultatet blev en chock för hela det kapitalistiska etablissemanget. Cameron tvingades avgå och Tories kastades ned i en allt djupare kris. Folkomröstningens resultat var också ett hårt slag mot Labours höger och de fackliga ledarna som hade kampanjat för ett fortsatt medlemskap.
Men Labours vänster, som hade fått nytt liv efter att Jeremy Corbyn valdes till partiledare 2015, var oförmögen att dra vinning av det nya läge som uppstått. Det i sin tur eggade partihögern att försöka få Corbyn avsatt, vilket misslyckades. Istället blev parlamentsvalet 2017 en stor framgång för Corbyns Labour som var ytterst nära att besegra Tories.
På nytt missade dock Corbyn möjligheten att ta initiativet och Labour förblev två partier i ett. Partihögern gavs möjlighet att undergräva de framgångar som hade nåtts i parlamentsvalet och i kommunerna fortsatte Labours ledamöter att genomföra nedskärningar som Tory-regeringen krävde. Detta, tillsammans med Corbyns ständiga vacklan och obeslutsamhet, har gjort att också Labour blivit indraget i den politiska kris och kaos som följt i spåren på Brexit.
Det är bakgrunden till utgången av förra veckans lokalval. Tories förlorade totalt 1 334 kommunala mandat och makten i över 30 kommuner. Labour, bakbundet av partihögern och dess nedskärningspolitik, gick också tillbaka och förlorade 80 kommunplatser totalt.
Båda partierna förlorade i sina tidigare styrkefästen och om lokalvalet översattes till riksplanet skulle de tillsammans inte ens få 60 procent av rösterna (28 procent vardera, enligt BBC), vilket bara hänt en gång tidigare. I parlamentsvalet 2017 fick Tories och Labour tillsammans runt 80 procent av rösterna.
Istället var det Liberaldemokraterna och inte minst De Gröna som kunde dra vinning av det missnöje som finns. Det sistnämnda partiet fick också stor hjälp av den uppblossade klimatkampen, som tagit det brittiska etablissemanget med överraskning. Liberaldemokraterna gick särskilt fram i kommuner där Tories har styrt och lyckades därmed tillfälligt resa sig igen efter den totala kollapsen i lokalvalen 2015.
Även de som ställde upp som Oberoende vann många röster. Mer än 900 Oberoende kandidater valdes in, 500 fler än tidigare. De Gröna gjorde ett av sina bästa lokalval någonsin; i snitt fick partiet 12 procent av rösterna i de valkretsar man ställde upp i och vann totalt 180 nya kommunala mandat.
Högerpopulistiska Ukip som splittrats förlorade 145 kommunala mandat och har nu bara 31 kvar.
I avsaknad av ett tydligt och starkt vänsteralternativ som står för ett socialistiskt EU-motstånd i det brittiska EU-valet (valdag den 23 maj) är risken emellertid stor att den förre Ukip-ledaren Nigel Farages nationalistiska och högerpopulistiska Brexit Party vinner många missnöjesröster.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.