Nya asylsvek när utredning om åldersbedömningar läggs ner

av Andreas Lindgren // Artikel i Offensiv

Strax innan jul beslutade regeringen att lägga ned den statliga utredningen av de medicinska åldersbedömningar som har använts sedan 2017 för att bedöma asylsökandes ålder. Utredningen tillsattes av den förre justitieministern Morgan Johansson efter att metoden hade blivit gravt kritiserad av flertalet experter för dess bristande tillförlitlighet, i synnerhet när det gäller att bedöma om en person är över eller under 18 år, vilket är vad som är relevant vid en asylprövning.

18-årsgränsen är avgörande både när det gäller beslutet i asylärendet samt den asylsökandes rätt till stöd i asylprocessen. Bedömningen, som baseras på tandröntgen och magnetkameraundersökning av knäleden, ger en indikation om personen möjligtvis är minderårig eller inte, men den kan inte med säkerhet fastställa en kronologisk ålder. Det är osäkerheten i sannolikhetsbedömningen som främst har kritiserats, men experter menar även att metoden inte har tagits fram på tillräckligt vetenskapliga grunder.
Detta bekräftades i utredningens delbetänkande som offentliggjordes i oktober 2021, vilket gör det extra beklämmande (men inte så förvånande) att den nya blåbruna regeringen nu drar tillbaka utredningen.

Det var Rättsmedicinalverket som fick i uppgift av den förra regeringen att med stor skyndsamhet ta fram en metod för att fastställa åldern på asylsökande. Året var 2016, och cirka 35 000 ensamkommande asylsökande ungdomar hade kommit till Sverige föregående år. Många saknade identitetshandlingar och åldern de uppgav blev därmed ifrågasatt.
Åldersbedömningarna var bland annat tänkt att ”fria” de som hade blivit uppenbart godtyckligt åldersuppskrivna efter okulär besiktning vid gränsen, men många bedömdes vara 18 år eller äldre i samband med att åldersbedömningarna började genomföras under 2017, två år efter att de allra flesta anlänt till Sverige.

Åldersuppskrivningarna togs av den främlingsfientliga högern (och sedermera allmän diskurs) som intäkt för att de ensamkommande hade ljugit om sin ålder, men anklagelsen ignorerar kritiken mot testernas tillförlitlighet och det kanske alldeles för uppenbara faktumet att tiden faktiskt går framåt.
Jag har en vän som var 15,5 år vid ankomsten till Sverige under hösten 2015. När han genomförde den medicinska åldersbedömningen var han 17,5 år. Testet fastslog att bedömningen av tillväxtzonen i det nedre lårbenet (knäet) gjorde det sannolikt att han var över 18 år. Tandröntgen visade det motsatta. Det var dock tillräckligt för Migrationsverket för att motivera åldersuppskrivning, avslag och utvisning. Min vän faller alltså in i kategorin ”de som ljuger om sin ålder”.

Vi är många som har bevittnat dessa rättsvidriga processer, varav åldersuppskrivningarna inte utgör de enda, men kanske de mest avgörande, övertrampen. Det är väldokumenterat i bland annat Thord Erikssons Dom som stod kvar och civilsamhällets vitbok Den onödiga flyktingkrisen, redigerad av Ingrid Eckerman och Karin Fridell Anter.
De medicinska åldersbedömningarna är inte bara integritetskränkande och förödande för den enskilde. De är också ett avgörande redskap i att skapa ett falskt narrativ av de ensamkommande ungdomarna som ”vuxna män som ljuger om sin ålder”, vilket får sitt stöd i åldersbedömningarnas skenbara objektivitet.
Precis som med andra biopolitiska instrument är det mindre viktigt för makthavarna att de är vetenskapligt tillförlitliga än att de ”fungerar”. Skallmätningarna av samer och andra minoriteter saknade både vetenskaplig grund och relevans. Men de fungerade för att motivera en rasistisk ideologi, liksom de medicinska åldersbedömningarna fungerar för att motivera en xenofobisk sådan.

”Regeringen ska inte styra myndigheters forskning och metodutveckling”, skriver justitieminister Gunnar Strömmer (M) i en kommentar till Ekot den 11 januari i ett uppenbart försök att framstå som neutral. Men regeringen har ett ansvar att stötta myndigheternas förmåga att agera etiskt och rättssäkert. Justitieministerns uttalande blir märkligt i relation till att Nina Heldring på Rättsmedicinalverket säger till Ekot den 11 januari att man har sett fram emot att utredningen genomförts.
Det är få saker som väger lika tungt som ett uttalande från en statlig utredning och det är precis därför som civilsamhället har efterfrågat en sådan. Att utredningen nu läggs ner är ytterligare ett svek som strör salt i de sår som redan har rivits upp.
Det ligger inte i regeringens intresse att den nuvarande metoden korrigeras, eftersom tolkningsutrymmet som sannolikhetsbedömningen lämnar alltid kan användas till den asylsökandes nackdel.

Utredningen visade på allvarliga brister redan i delbetänkandet. En fullgången utredning hade kunnat säkerställa rättssäkerheten för framtidens asylsökande och kunnat skänka upprättelse till de som redan har drabbats av de rättsosäkra åldersbedömningarna, men den SD-stödda blåbruna regeringen vågar inte riskera att någonting rubbar det narrativ som den har byggt sin legitimitet på.