Nya pandemier och klimatkatastrofer med kapitalistiskt styre

av Mattias Bernhardsson // Artikel i Offensiv

Covid-19 kom inte som en blixt från klar himmel och det var ingen naturkatastrof. Det var heller inte den första pandemin (virusutbrott som sprids till stora delar av världen) och långt ifrån den sista. Skogsskövlingen, köttindustrin och klimatkrisen utgör en dödlig cocktail bakom de allt farligare virusutbrotten.

The Global Preparedness Monitoring Board (GPMB), som står under Världshälsoorganisationen (WHO), varnade i sin rapport A world at risk i september 2019 att: 
”En kombination av globala trender, inklusive osäkerhet och extremt väder, har ökat risken [för sjukdomar]. Sjukdomar trivs i oordning och har fått övertag – utbrotten har ökat under de senaste decennierna och spöket om en global hälsosituation tornar upp sig allt större. Om det är sant att säga att ’det som är förflutet är en prolog’ finns det ett mycket verkligt hot om en snabbt rörlig, mycket dödlig pandemi av en andningspatogen som kan döda 50 till 80 miljoner människor och utplåna nästan 5 procent av världens ekonomi”.

Covid-19 har snart smittat 32 miljoner människor, skördat nästan 1 miljon människoliv och påskyndade den mest allvarliga ekonomiska krisen för kapitalismen någonsin. Risken för nya pandemier är konstant överhängande.
Ändå är det chockerande tyst om orsakerna till virusutbrotten. Den ”enkla” förklaringen till just covid-19 som det hittills rapporterats kring är att viruset med stor sannolikhet spreds först via en fisk- och skaldjursmarknad i Wuhan, Kina, där man även sålde vilda och levande djur vilka hållits under extrema plågsamma, trånga och osanitära förhållanden.
Djurens immunförsvar försvagas av dessa extremt stressfyllda förhållanden och när både vilda och domesticerade arter samt patogener sammanförs (smittbärande mikroorganismer) kan muterande virus lätt sprida sig från en art till en annan.
Trots det kinesiska förbudet mot vilda levande djur på marknaderna i februari i år har det ofta inte efterlevts. Faktum är att vilda levande djur på marknaderna förbjöds redan 2003 efter SARS-utbrotten.
Dessa ”våtmarknader” finns inte bara i Kina – som är världens näst största kapitalistiska ekonomi – utan i hela Asien och andra världsdelar. Handeln med vilda djur är en lukrativ industri med ett värde av 7 miljarder dollar (62 miljarder kronor) i Kina och hela 76 miljarder dollar (671 miljarder kronor) globalt.

Kapitalismens skövlingar och extremt storskaliga djurindustri utgör en stor orsak till den växande klimatkrisen. 

Donald Trump och andra ledare i Väst har försökt etablera begreppet ”China virus” i sina egna nationalistiska intressen. Men i verkligheten är det också stora amerikanska storföretag som genom sin ägarroll i den kinesiska köttindustrin har hjälpt till att upprätthålla förhållandena på våtmarknaderna i samma regioner. 
Goldman Sachs köpte – efter finanskraschen 2008-2009 – upp 60 procent av aktierna i Shuanghui Investment and Development, en del av det gigantiska kinesiska jordbruksföretaget WH Group som är världens största grisproducent, samt tio kycklingindustrier i Fujian och Hunan belägna en provins ifrån Wuhan.
Virusutbrotten är inte ett kinesiskt problem, utan ett kapitalistiskt problem, vilket vi såg redan när dödliga influensor som H5N2 och H5Nx utvecklades via amerikanska och europeiska kycklingindustrier.

Så länge det finns stora vinstintressen för kapitalister att upprätthålla handeln med vilda djur kommer varje ny lag att vara verkningslös. Själva efterfrågan kommer också från kapitalisterna; vilda djurarter som myrkottar, ormar och indisk palmmård/sibetkatt konsumeras endast av de välbärgade, inte av vanliga arbetare.
Men våtmarknaderna och handeln med vilda djur är faktiskt bara toppen av isberget. Mellan 2011 och 2018 spårade WHO 1 483 olika epidemier i 172 länder och det är inte våtmarknader i Kina som utgör förklaringen till detta stora antal. Det finns tre globala och nära sammankopplade processer som orsakar ett alarmerande ökat antal virusutbrott:
1. Skövlingen av världens tropiska skogar och de vilda djurens habitat.
2. Den globala köttindustrin, det vill säga den konventionella och storskaliga djurhållningen.
3. Klimatförändringarna.
Samtliga dessa tre faktorer är resultat av det kapitalistiska produktionssättet.

Skövlingen:

Det är just i gränslandet mellan orörda tropiska skogar och nya exploateringar såsom storskaligt jordbruk och gruvdrift där risken för nya smittor är som störst. Varje gång företagen exploaterar nya, främst tropiska naturområden, ökar risken för virusöverföring.
David Wolking, forskare vid University of California, menar att områden ”med en enorm biologisk mångfald som Amazonas och samtidigt en allt mer inkräktande mänsklig aktivitet i form av urbanisering, vägar, avskogning och utvinningsindustrier som timmer och gruvor, har man receptet för hur virus spiller över”.
Eller som Lia Patsavuodi, professor i biologi vid West Attica-universitetet och volontär för Greenpeace Grekland, beskriver det:
”Stora intakta naturområden agerar som naturliga barriärer som separerar människor från vilda djur och håller oss på säkert avstånd från varandra. En rik mångfald av populationer av vilda djur hindrar spridningen av epidemier enligt utspädningseffekten [the dilution effect]. Detta beror på att ju högre variationen hos arterna är, desto lägre är tätheten hos potentiella värddjur för virus. Artrikedomen minskar alltså antalet högriskpopulationer av smittspridare hos en art, vilket minskar sannolikheten för spridning till människor”.

Men för kapitalismen står vinster högst på dagordningen, inte att förhindra dödliga pandemier. Brasiliens högerextreme president Bolsonaro samt ett stort antal multinationella bolag har som mål att förvandla stora områden av Amazonas till betes- och åkermark.
Illavarslande nog ökade skövlingen av Amazonas trots pågående pandemi och nedstängning av andra delar av ekonomin. Skövlingen av Amazonas regnskog ökade med 55 procent under årets fyra första månader jämfört med samma period förra året enligt Brasiliens nationella rymdforskningsinstitut. Det handlar om en yta nästan lika stor som Öland på 1 202 kvadratkilometer.

Det har funnits gott om förvarningar om virusutbrott från skövlingens frontlinjer. För några år sedan orsakade avverkningen av regnskog i Ecuador ett utbrott av rabies. I det fallet handlade det om att boskap som betade skövlad regnskogsmark drog till sig rabiesbärande fladdermöss.
I slutet på nittiotalet spreds nipahviruset i Malaysia till människor från fladdermöss via grisar sedan man huggit ner regnskog. Den mänskliga dödlighetsgraden för smittade var 40-75 procent och sjukdomsförloppen så snabba som 2-3 dagar. 
Den snabba expansionen av intensiv grisuppfödning i områden där regnskog precis hade skövlats ledde till virusspridning från regnskogens fladdermöss och grisar vilka i sin tur överförde muterande virus till människor.

Köttindustrin:

Av de ungefär 1 400 patogener som den medicinska vetenskapen känner till idag kommer cirka 800 – 60 procent – från djur. Och hela tiden upptäcks nya patogener hos djur som utgör ett allvarligt hot även mot människor. Fler farliga sjukdomar än covid-19, som också orsakas av zoonotiska virus, är bland andra AIDS, svininfluensa, fågelinfluensa, SARS, MERS och ebola.
Den största epidemiologiska riskfaktorn idag är den konventionella uppfödningen av djur i hela världen, även i USA och Europa.
Trängseln och den stora genetiska likheten hos djuren i dagens djurfabriker som ägs av multinationella företag skapar perfekta förhållanden för snabb virusspridning. Den höga produktionstakten, som orsakar kronisk stress, försvagar djurens immunförsvar. Och de omfattande globala transporterna för foder och djur utgör möjlighet för omfattande global spridning av virus.

Människan har alltid varit utsatt för patogener. Men som den evolutionära biologisten Rob Wallace, författare till Big Farms make big flu, beskrev det innebar industrialiseringen av matproduktionen också en ”industrialisering av patogener”. 
Kopplingen mellan överproduktionen av kött och ökningen av smittbärande mikroorganismer är tydlig: den globala produktionen av griskött ökade mellan 1985 och 2010 med över 80 procent. Under samma period upptäcktes 77 nya patogener på grisfarmer över hela världen.
Professor Michael Osterholm, chef för Center for Infectious Disease Research and Policy vid University of Minnesota, beskriver hur den allt högre produktionstakten utgör en allt större risk för sjukdomar:
”Eftersom en kyckling växer så snabbt kan kycklingbröstet på din tallrik ha varit ett embryo för bara 35 dagar sedan. Det kan födas upp så många som elva eller tolv generationer kycklingar under ett år. Var och en av dessa fåglar skulle kunna fungera som ett provrör där ett nytt virus eller en ny typ av bakterie kan växa. Och som uppfödningen av kycklingar ser ut runt om i världen har fåglarna nära kontakt med människor, och andas samma luft som de människor som sköter dem”.

Kapitalismens oförmåga att skydda industrin från sjukdomar är slående. För att sänka risken för uppkomsten av patogener i djurfabriker är det vanligt att tillsätta antibiotika i djurens foder. När köttkonsumtionen ökar, ökar också risken för antibiotikaresistens, att patogener blir immuna mot antimikrobiella preparat.
Infektioner orsakade av mikro­organismer som är resistenta mot antimikrobiella läkemedel orsakar redan idag cirka 50 000 dödsfall per år bara i Europa och USA.
En brittisk rapport från 2014 rapporterar att om inget drastiskt görs kommer 300 miljoner människor att dö i förtid fram till år 2050 på grund av antibiotikaresistens.

Klimatförändringarna:

Kapitalismens skövlingar och extremt storskaliga djurindustri utgör en stor orsak till den växande klimatkrisen. Den globala uppvärmningen innebär att malariamyggor och TBE-bärande fästingar sprids ännu mer intensivt och tidigare infrusna mjältbrandsbakterier väcks till liv när permafrosten i norr tinar.
Biologiprofessorn och Greenpeacevolontären Lia Patsavuodi varnar:
”Stigande globala temperaturer, kombinerat med mer och kraftigare extremväder antas orsaka förändringar i säsongsbetonade, geografiska och intensiva infektionssjukdomar. Översvämningar kan öka spridningen av smittspridare som insekter, bakterier och virus. Ökande temperaturer och luftfuktighet kan påverka utvecklingen, överlevnaden och spridningen inte bara av patogener, men även deras värdar (oftast djur). Myggor och andra insekter som är bärare av sjukdomar som malaria, denguefeber och West Nile-viruset kommer flyttas till delar av planeten som är kallare idag, när det värms upp”.

Nya analyser från Federation of European Societies for Tropical Medicine and International Health har visat att risken för malariaepidemi ökar ungefär femfalt året efter en El Niño-händelse (ett återkommande kombinerat klimat- och hydrologiskt fenomen i Indiska oceanen och Stilla havet med ofta förödande resultat).
Klimatförändringarna påverkar också flyttfåglarnas immunförsvar. Forskare vid Lunds universitet har undersökt genuppsättningen i 37 arter av sångfåglar som antingen lever i Afrika, Europa eller som migrerar mellan kontinenterna. Efter två års forskning drar de slutsatsen att arterna som förekommer i områden i Afrika med hög nederbörd och luftfuktighet har fler immunförsvarsgener än fåglar som bor i torrare delar av kontinenten. 
Fler immunförsvarsgener ger ett bättre skydd mot patogener och risken finns att fåglar i torra områden inte är tillräckligt anpassade mot sjukdomar om klimatförändringarna fortsätter.

Klimatkrisen, djurhållningen och skövlingen – dessa tre samverkande processer accelererar varandra och skapar dödliga virusutbrott som vi ännu bara sett början av. 
Den gemensamma grunden är det kapitalistiska produktionssättet, vilken innebär att den rikaste procentens vinning tillåts få gå före miljön, naturen samt välfärd och säkerhet för miljarder människor på vår jord.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv kämpar för:
• En global socialistisk samhällsomvandling vilket behövs för att klara av den omställning nödvändig för att förhindra förödande pandemier.
• Ett stopp för kapitalistisk exploatering av jordens sista skogar och ekosystem. All skogs- och gruv­industri – såväl som viktiga naturresurser – ska stå under demokratisk kontroll underifrån och styrelseplatser ska upplåtas till miljöorganisationer och fackföreningar. Allt marknyttjande ska ske utifrån ekosystembaserade modeller, exempelvis hyggesfritt skogsbruk och återvinning av metaller istället för nya gruvor.
• En plan för ett historiskt omfattande skydd av jordens kvarvarande tropiska skogar samt naturområden med höga naturvärden i naturreservat.
• Övertagande av de största jordbruken, agrokemiföretagen och livsmedelsindustrierna under demokratisk kontroll för en hållbar, ekologisk och säker matproduktion. Det behövs globala och lokala planer för nära och småskalig matproduktion utan långa transporter och djurplågeri.
• Massiv satsning på statliga miljö- och hälsoinspektörer. Djurrättsorganisationer ska ha rätt att besöka företag som föder upp djur för att kontrollera att djuren har det bra.
• Påbörja en omställning av dagens överproduktion av kött till vegetabilier.
• Grön omställning av all produktion, transporter och distribution av varor, energi, service och tjänster globalt för att massivt minska utsläppen av växthusgaser. Samhällen ska ges möjlighet att gradvis öka sina egna självförsörjningsgrader samt att kontrollera sin egen matproduktion utifrån koncepten matsuveränitet och agroekologi.