Nya virusvarianter och vaccinojämlikheten ger fortsatt smittspridning

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Den fortsatta smittspridningen globalt sänder tydliga och kusliga signaler om att det är alldeles för tidigt att tala om att ”ljuset i tunneln lyser allt starkare”. Ännu håller pandemin stora delar av världen i ett järngrepp. Varje vecka under de senaste månaderna har omkring 70 000 människor i världen avlidit i covid-19, vilket är betydligt fler än tidigare.

Sedan årsskiftet har antalet människor som avlidit i covid-19 ökat från nära 2 miljoner till 4,7 miljoner.
Bakom den fortsatt smittspridningen finns nya, mer smittsamma varianter av viruset som den nu dominerande deltavarianten, men också den extremt ojämna fördelningen av vaccin. Det är en vaccin-apartheid som inneburit att rikare länder i medeltal lagt beslag på 103 vaccindoser per 100 personer, där motsvarande siffra i Afrika är 6. 
Lägg därtill underfinansiering av sjuk- och hälsovård och att regeringarna hellre skyddat ”affärsintressen” än människors liv och hälsa – dessa saker ligger bakom den fortsatta smittspridningen.

Den globala smittspridningen har gått i vågor och smittans epicentrum har hela tiden ändrats. Men under detta år har smittan även spridits till de delar av världen som tidigare rapporterade få fall som Sydostasiens länder, med sammanlagt närmare 670 miljoner invånare. 
I slutet av augusti hade antalet registrerade döda i covid-19 i Sydostasien ökat till 217,000, 2,6 gånger fler än för tre månader sedan. Men den brittiska tidskriften Economist hävdar att det verkliga dödstalet i Sydostasien är mycket högre – mellan 520,000 till 1,6 miljoner.
Juni och juli i år blev de hittills värsta månaderna för Afrika. Antalet nya bekräftade fall ökade åtta veckor i rad och nådde 6 miljoner den 13 juli 2021.
Sista veckan i juli blev den dödligaste sedan pandemin bröt ut med över 5,400 döda på den afrikanska kontinenten. Att deltavarianten blev dominerande var en starkt bidragande orsak till den snabba spridningen under juni och juli. 
Även om smittan nu går ner är den nedåtgående trenden långsammare än vid tidigare vågor, på grund av de kvarstående effekterna av den mer smittsamma deltavarianten.

”Den 14 september 2021 hade 8,06 miljoner covid-19-fall registrerats i Afrika, och även om den tredje vågen tycks avtagande registrerades nästan 125,000 nya fall under den vecka som slutade den 12 september. Det är en minskning med 27 procent jämfört med föregående vecka, men antalet nya fall per vecka är fortfarande på ungefär samma nivå som under den första vågen, och 19 länder fortsätter att rapportera höga eller snabbt ökande antal fall”, beskrev Världshälsoorganisationen (WHO) den 17 september.
Bara två procent av Afrikas befolkning är fullt vaccinerade, och överhuvudtaget har fattiga länder stängts ute från vaccineringen till följd av den dödliga kombination som läkemedelsbolagens vinstjakt, patentreglerna och Västregeringarnas nationalistiska politik utgör. Med samma takt som nu kommer det att ta 57 år innan de allra fattigaste länderna når samma vaccinationsgrad som i Väst.
Läkemedelsbolagen har sålt vaccinet till priser som ligger långt över produktionskostnaderna. Överpriserna har fått katastrofala följder. 
”Uganda, ett av de minst utvecklade länderna, spenderar bara 6,83 dollar per person på hälsa varje år. Det är bara 8 cent mer än det pris som den Afrikanska unionen (AU) betalar för varje dos av vaccinet från Pfizer/BioNTech. Om Colombia skulle vaccinera alla till Modernas priser skulle det sluka 16 procent av hela statsbudgeten” (The People´s Vaccine: The Great Vaccine Robbery, juli 2021).

Latinamerika är den del av världen som har drabbats hårdast. Sydamerika och Karibiens samlade invånar­antal utgör 8,4 procent av världens befolkning, men dess andel av antalet döda i covid-19 globalt överstiger 30 procent. I Brasilien, Chile, Ecuador, Panama och Peru har virussmittan varit den vanligaste dödsorsaken. Peru är även det land i världen som har flest döda per 100,000 invånare.
Bakom de höga dödstalen i Latinamerika, världens mest ojämlika världsdel, stod fattigdomen, trångboddheten och regeringarnas – varav många bestod av covidförnekare – kriminella negligering av smittan. Halva befolkningen försörjer sig genom informella jobb utan fast inkomst.

Med samma takt som nu kommer det ta 57 år innan de allra fattigaste länderna når samma vaccinationsgrad som i Väst.

Smittan har ökat även i länder där en stor andel av den vuxna befolkningen har fått två doser. Men covidvaccinet kan inte helt eliminera risken för att smittas och sprida smittan vidare. 
I och med att samhällena öppnar upp, resandet återupptas och människor samlas – samtidigt som nya varianter av viruset blir allt mer dominerande, varav det är oklart i vilken mån vaccinen biter – och att långt ifrån alla låtit vaccinera sig samt den ojämna fördelningen av vaccin, finns en ständig risk att smittan tar fart på nytt. Sverige är inget undantag.
I exempelvis Singapore, Australien, Nya Zeeland samt USA, Kanada och Israel – i de tre sistnämnda länderna har över hälften av befolkningen fått två doser och Israel blev först med att börja erbjuda riskgrupper en tredje dos – har smittan ökat under senare tid.

I USA ökar antalet smittade och döda mycket snabbt. Bland de som avlider eller behöver sjukhusvård utgör ovaccinerade en stor majoritet. Antalet nya registrerade fall ökar också snabbast i de delstater i södern som har lägst andel vaccinerade; i Mississippi där vaccinationsgraden ligger långt under rikssnittet är dödligheten högst (1 per varje 320 invånare har avlidit, mot ett snitt i USA på 1 av 500).
Men i likhet med flera andra regeringar tvekar Bidenadministrationen att införa nya restriktioner i rädsla för att den ekonomiska uppgången ska brytas och för att inte komma på kant med den covidtrötthet som finns. 
Istället tenderar allt fler regeringar att följa i spåren på Australien, där landets premiärminister Scott Morrison nyligen, mitt under den pågående nya vågen av smittan, lät meddela att ”det är dags för en ny hållning . Vi måste lämna grottorna (restriktionerna) och helt enkelt börja lära oss att leva med viruset”. Vad detta innebär och hur det ska bli möjligt förblir dock obesvarat.

Det var genom i huvudsak offentliga satsningar som ett vaccin så snabbt kunde tas fram. Men efter det har de livräddande vacciner monopoliserats och privatiserats, vilket gett läkemedelsjättarna kontroll över distribution och prissättning. 
Kampanjen People’s Vaccine uppskattar att kostnaderna för att vaccinera världen mot covid-19 skulle kunna vara minst fem gånger lägre om läkemedelsföretagen inte profiterade på sina monopol:
”Den centrala orsaken till dagens starka, oacceptabla och onödiga ojämlikhet när det gäller covid-19-vaccin är världens kollektiva beroende av en handfull läkemedelsföretag som har makten att bestämma hur många vacciner som ska tillverkas, vem som ska få dem och till vilket pris” (The People’s Vaccine: The Great Vaccine Robbery, juli 2021).

Att ett vaccin kunde tas fram på så kort tid var en seger för vetenskapen och mänskligheten som visade vilka möjligheter som nuet och framtiden rymmer. Men dessa möjligheter förkvävs och omintetgörs av kapitalism, nationalstatens barriärer och regeringarnas politik. 
Istället för ett kostnadsfritt vaccin fördelat enligt behov har överpriser, regeringarnas vaccinkrig, exportförbud och hamst­ring samt vägran att släppa på de patentregler (immateriella rättigheter) som skyddar läkemedelsbolagens vinster blivit till en mördande svindel.
Detta blir bara än mer avskyvärt mot bakgrund av att läkemedelsbolagen Pfizer, Johnson & Johnson och AstraZeneca har betalat ut totalt 26 miljarder dollar (ca 225 miljarder kronor) till sina aktieägare under de senaste 12 månaderna.

De rikare ländernas regeringar har heller inte levererat de doser de har lovat till FN-programmet Covax, som ska förse fattigare länder med vaccin. De har endast levererat 10-15 procent av vad som utlovats, vilket inneburit att Covax i början av september för andra gången i år tvingades sänka sina mål.
Inte minst EU-länderna har varit hårda motståndare till att tillfälligt upphäva patentreglerna, vilket skulle göra det möjligt att producera mer och billigare vaccin. Bidenadministrationen tvingades i våras ge sitt stöd till att patentreglerna tillfälligt ska upphävas, men det har visat sig vara en läpparnas bekännelse och inget har egentligen hänt.
Som ett resultat av detta förblir en stor del av den globala befolkningen ovaccinerad, och det i sin tur kan leda till att nya varianter och nya vågor av smitta uppstår.

Slopande av patenten är ett måste för att öka produktion och tillgång på covidvaccin. Ingen är säker förrän alla är säkra. 
Men för att säkerställa att vaccin och läkemedel blir tillgängligt för alla och fördelas i enlighet med behoven krävs en demokratisk plan baserad på ett samhälleligt, kollektivt ägande av bioteknik-, läkemedels- och medicinteknikföretagen samt forskning i offentlig regi.