Nytt lärarupprop: Stoppa marknadsskolan

av Hans Östensson // Artikel i Offensiv

Den svenska skolan är unik i världen. Det är bara i Sverige som privata aktörer utan någon större offentlig kontroll kan köpa och sälja skolor. Det började för över 30 år sedan.

Kraven från politiker och näringslivet på pedagogisk frihet, mer självständighet och effektivitet för den enskilda skolan blev allt tydligare (under 1980-talet). Detta samtidigt som de nyliberala stämningarna svepte över hela det politiska fältet.
Själv minns jag hur många av oss lärare ifrågasatte att vi måste arbeta under kommunens kontroll. Det fanns också en längtan efter pedagogisk förnyelse och mer självständighet. Privatiseringen under lockropet ”mer självständighet” hade en mylla att falla i och såldes in understött av näringslivet. ”Mer valfrihet” blev slagordet. Det gick oerhört snabbt och de ursprungliga visionerna om små skolor och lärare som bildade skolor på pedagogisk grund slogs snart ut av kapitalstarka grupper som övertog hela marknaden. 

Det är där vi är idag med en allt större del av de svenska eleverna i privatägda stora skolkoncerner. Det är mot denna marknadisering som det nya skolupproret ”Vi anklagar” riktar sig. I en intervju i P1 Morgon uttalar sig en av initiativtagarna, HP Tran, mycket tydligt: 
”Skolan kan aldrig vara en marknad och kan inte verka på de villkor som gäller för en marknad. Skolan kan aldrig vara en handelsvara. Man kan till exempel inte reklamera en utbildning som man kan med andra varor. Som lärare är min uppgift bildning och kunskap och inte att verka inom ett system där den övergripande uppgiften är att skapa vinst till ägarna. Eleverna är inte kunder, utan ingår i ett samhälleligt projekt.”
En privatisering av skolan innebär inte bara att skattepengar överförs till privata ägare, utan har också andra vittgående effekter. Det bidrar till segregering. Man kan inte heller lita på att betygen blir rättvisa, eftersom de utgör ett konkurrensmedel. ”Vi är inte emot privata initiativ”, säger initiativtagarna, men eventuell vinst ska föras tillbaka till skolan för förbättringar för lärare och elever.

Alla opinionsmätningar visar att det svenska folket är emot privatiseringen av skolan. Om lärarna visar att de vill ha en samhälleligt ägd skola kan det få stor betydelse.
För ungefär 10 år sedan ändrade regeringen lärarnas löneförhållanden utan regelrätta förhandlingar. Försteläraresystemet, där ett fåtal lärare fick 5 000 kronor mer i lön på godtyckliga premisser samtidigt som några lärare fick del av de så kallade ”Fridolinpengarna”, genomfördes. Resultatet blev att lärarkåren splittrades i ett A- och ett B-lag. 
Många var missnöjda och knöt händerna i byxfickorna, men det var svårt för lärarna att nå ut med sina protester. Dels var många av de som fick de extra pengarna nöjda och dels fick de missnöjda lärarna inte stöd av facket som i själva verket var tillskyndare av reformen. Motiveringen var att det var enda sättet att få några pengar och att det var bra att vissa gick före och drog med sig de andra.

Idag är situationen annorlunda för lärarna. De fackliga organisationerna är för en statlig skola och delvis emot vinster som inte återförs till skolan. Den allmänna opinionen har nu svängt till att allt fler menar att ett samhälleligt ägande är att föredra framför kapitalintressen.
Förhoppningsvis kommer fler lärare och andra att engagera sig och driva på för en förändring. Därför är det viktigt att många lärare och andra skriver under uppropet och driver på de politiska partierna och de fackliga organisationerna.