Nytt #Metoo-uppror exploderar i Australien

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Närmare 100,000 kvinnor, män och ickebinära deltog i måndagens massiva ”Kvinnomarscher för rättvisa” på 40 platser i Australien mot våldtäkter, sexuella trakasserier och mäns våld mot kvinnor.

Ilskan har fullkomligt exploderat efter att högt uppsatta politiker anklagats för övergrepp eller att medvetet dolt övergrepp och lagt skulden på offren. 
Bland annat lämnade en kvinna ifjol ett detaljerat vittnesmål till polis och höga politiker där hon anklagade justitieministern Christian Porter för en våldtäkt 1988. Efter att inga av de kontaktade politikerna agerat och polisens utredning dröjt, enligt dem själva på grund av covid-19, drog kvinnan tillbaka sin polisanmälan och tog dagen efter sitt liv. 
Sedan dess har polisens utredning lagts ned, regeringen vägrar göra en oberoende utredning och Porter har stämt en nyhetsredaktion för att ha berättat om kvinnans vittnesmål. 

En av talarna på den 5,000 personer starka demonstrationen i Canberra var Brittany Higgins, en före detta anställd hos det styrande liberala partiet (motsvarande Moderaterna), som för en månad sedan berättade att hon för två år sedan våldtagits av en kollega inne på försvarsministerns kontor i parlamentsbyggnaden. Försvarsministerns kommentar till händelsen var att kalla Higgins för ”a lying cow”. 
Sedan dess har ytterligare fyra kvinnor givit vittnesmål om sexuella övergrepp av samma man. 

I Melbourne samlades 10,000, långt fler än de 1,000 polisen först hade tänkt tillåta. Bland annat hölls en tyst minut kring en 30 meter lång lista med namnen på de 898 kvinnor som dödats av män sedan 2008. 
I Hobart, Tasmanien samlades också tusentals för att bland annat lyssna till Grace Tame, en våldtäktsöverlevare som utsetts till årets australiensare efter en kamp som upphävt Tasmaniens munkavlelag som stoppat överlevare av sexuella övergrepp att berätta i media. 

Precis som i Storbritannien handlar rörelsens styrka om ilskan hos miljontals kvinnor som har liknande historier att berätta som de skandaler som nu avslöjas. Det rörelsen nu behöver är en demokratisk organisering för att fortsätta och tillsammans diskutera fram de konkreta krav som ska ställas för att bekämpa sexuellt våld och hela det kapitalistiska systemet som underordnar kvinnor.

LÄS OCKSÅ: