Nytt svekavtal för lärarna

– kräv medlemsomröstning om avtalet!

Av Raymond Stokki // ur veckotidningen Offensiv

I onsdags blev det nya läraravtalet klart. Lärarfacken skrev trots tveksamheter under på ett treårigt avtal med SKR och Sobona som inte infriar några verkliga krav. Tandlöst är en kortfattad sammanfattning och många lärare är nu besvikna då det tydligt syns att avtalet inte gör någon skillnad för arbetsbelastningen och nedskärningarna jämfört med tidigare avtal. Avtalet gäller lärare, skolledare och studie- och yrkesvägledare.

Lärarförbundet försöker lyfta fram en positiv bild av avtalet där den enda skillnaden som kan visas på är att ordet ”ska” används genomgående i avtalet. Samtidigt framstår facket som historielöst när det på förbundets hemsida skrivs att det är tack vare kollektivavtal vi har nått fackliga framgångar. Sanningen är att i förhandlingar har facken år efter år förlorat mot arbetsgivarsidan. Historiska vinster har skett genom aktiv kamp och strejker, ofta vilda, det är så arbetarkollektivet fått förbättringar. Lärarnas riksförbund framstår inte som bättre när de skriver att förbundets topp var tveksamma till att skriva under avtalsförslaget från SKR, men ändå gjorde det.

Punkt efter punkt i avtalet är bevis på en ledning som inte agerar i kollektivets bästa, det är också tydligt att avtalsförhandlingarna inte har någon som helst förankring bland medlemmarna. Delar av avtalet som är totala misslyckanden är:

• Skrivningar som ska verka som tvingade för arbetsgivaren, med formuleringen ”ska” är egentligen punkter som redan har stöd i lagtext från bland annat medbestämmande-, arbetsmiljö-, och arbetstidslagen.
• Att arbetsgivaren ska göra en ”plan” eller ”översyn” gör ingen verklig skillnad i det faktum att arbetsgivaren fortfarande kontrollerar arbetsbelastningen. Det kommer inte leda till någon förbättring av arbetsmiljön om det inte kopplas till facklig kamp.
• Löneökning utan vare sig procent eller summa tillsammans med fortsatt individuell lönesättning och ingen som helst lösning på den fortsatta lärarbristen.
• Steg som ska tas för ett återförstatligande av skolan är att facken i avtalet lägger förhoppning på att staten ska gå in med fortsatta lönereformer samt att fack och arbetsgivare tillsammans (!) ska föra samtal med staten.
• Kravet på stopp för alla nedskärningar, som bland annat Lärarförbundets upprop krävde, är helt bortblåst. Öppet mål för fortsatta nedskärningar alltså.
• Coronabonusen – ett engångsbelopp på 2000 kr – för att kåren hållit skolorna öppna samt dessutom löst omställningen till distansundervisning samtidigt som verksamheten är bantad efter decennier av nedskärningar är ett dåligt plåster på såren.

Frågan är om kravet på strejk i någon tidigare avtalsrörelse varit så starkt bland medlemmarna. Bland kritiska medlemmar frågas det bland annat om dessa stämningar är anledningen till att det varit så tyst om förhandlingarna samt att det gick väldigt fort att skriva under.

Det som krävs är att underifrån riva ner den fackliga byråkratin. Med ledningar och avtalsdelegationer bortkopplade från medlemmarna får vi avtal som bara gynnar arbetsgivaren. En elit i ledningen med mycket högre löner än medlemmarna kommer att skydda sin egen position snarare än att vara obekväm för arbetsgivaren. Ett minimum borde vara att alla avtal läggs ut på medlemsomröstning. Frågan om stridsåtgärder som strejk måste också avgöras av medlemmarna.