”I am a pro-life candidate. I’ll be a pro life president”, påminde Mitt Romney i valkampanjen nyligen för att dra röster från den halva av befolkningen som är emot abort. Återigen är abortfrågan i hetluften, men dessvärre äraborträtten hotad oavsett vilken av de två stora kandidaterna som vinner.
Det står i Republikanernas program att partiet är för ett totalt förbud mot abort och uppenbarligen drar detta till sig en del riktiga tokar som kongressledamoten Todd Atkin – han med uttalandet om att den kvinnliga kroppen har en biologisk spärr mot graviditet vid riktig våldtäkt.
Nu växer oron att Mitt Romney, om han blir president, kommer att tillsätta en abortmotståndare som ledamot i USA:s högsta domstol (HD), vilket skulle tippa över majoriteten i samma domstol till abortmotståndarnas fördel.
Aborträtten är inte säkrad i lagen utan genom ett prejudikat i just HD från 1973 som kallas Roe vs Wade. Detta var ett resultat av den kamp som kvinnorörelsen hade drivit under flera år med massmöten, gatuprotester, aktioner och organisering. Bland annat ordnades en kvinnostrejk den 26 augusti 1970, där 50 000 kvinnor deltog aktivt i strejkvaktskedjor och demonstrationer. Trycket på makthavarna förstärktes av att Vietnamrörelsen, Black Power och arbetarkampen pågick samtidigt och gick in i varandra. Därefter har aborträtten naggats i kanten och delstaterna har fått möjlighet till inskränkningar. År 2006 beslöt South Dakota om en lag som helt kriminaliserar abort. Både vid besluten 1976, 1992 och en rad inskränkningar under det senaste året har Demokraterna aktivt medverkat, trots deras pro-choice-image, speciellt under Obama.
– Det är sorgligt att se att aborträtten har fått ett sådant bakslag under Barack Obamas tid som president, säger Ann Svensén från RFSU på organisationens hemsida.
Förra året antogs 69 inskränkande lagar i 26 olika delstater. Det rör sig bland annat om längre väntetider och påtvingad rådgivning inför ingreppet.
Oavsett vad lagen säger är abort ofta inte tillgänglig inom vården i USA. I Obamas omtvistade sjukvårdsreform ingår inte heller abort. Den formen av vård får alltså inte vara offentligt finansierad. Som alltid i historien fortsätter därmed möjligheten till säker abort att begränsas till de kvinnor som har råd. ”Detta visar att Demokraterna inte är ett parti för arbetarkvinnor och inte heller kommer att bli det”, skriver Socialist Alternative – RS systerorganisation i USA – om frågan. Fattiga kvinnor tvingas till graviditeter som gör att den onda cirkeln av nödtorft i de fattigaste samhällena fortsätter.
Lärdomen från 1970-talet är att även juridiska framsteg kräver masskamp. Även när dagsfrågan kan ena alla kvinnor oavsett inkomst krävs arbetarklassmetoder – så som strejker – för att vinna. Och så länge som kapitalismen finns kvar rör det sig bara om delsegrar som alltid kan tas tillbaka av reaktionen.
En formell aborträtt är inte heller mycket värd om inte vården finns att tillgå eller om läkaren mordhotas av fundamentalister. Till abortfrågan måste rätten till gratis preventivmedel, sexualundervisning, bra offentlig barnomsorg, fri sjukvård och utbildning, arbete åt alla, lika lön för lika arbete, höjda minimilöner, bra och billiga bostäder m m ställas för att kvinnor ska få en verklig valmöjlighet för sig och sina barn.
Elin Gauffin
