Offensiv 50 år: Pandemin blottade kapitalismens oförmåga

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

År 2024 är strax här, och med det fyra år sedan covid-19-pandemin på allvar bröt ut. Makthavarnas nedstängningar och ”stanna hemma” blandades med enorma stödpaket för storföretagen och smulor åt arbetarklassen. Denna trend har fördjupats ännu mer i och med levnadskostnadskrisen. Men det har också lett till mer kamp och krav på rättvis fördelning av resurser och bestämmanderätt.

Pandemin blev också en slutgiltig spik i kistan på den globala kapitalismens nyliberala era, och början på en ny nationalistisk och protektionistisk era, där det nya kalla kriget mellan de två imperialistiska superkrafterna USA och Kina definierar alla världshändelser. De är är de två poler som alla världens stater måste förhålla sig till – ingen kan hålla sig utanför.
När jag sammanfattade läget efter tre år av covid-19 skrev jag att:
”Pandemin blottade kapitalismens oförmåga att såväl förhindra som motverka och begränsa smittspridningen. Just in time-system, marknadslogik, protektionism och vaccinnationalism innebar att många liv som kunde ha räddats gick till spillo. (…)
Att den härskande klassen varken har dragit lärdom eller kan dra lärdom av pandemins dödliga effekter visas inte minst av den materiella verkligheten, med fortsatta nedskärningar av vården och all välfärd, protektionism, vinstjakt, marknadens dödliga, osynliga hand samt hyperexploatering av miljö, människa och naturresurser.”

Socialistiskt Alternativ (som på den tiden hette Rättvisepartiet Socialisterna) ställde också om i och med pandemin. Regeringens beslut att i princip förbjuda demonstrationer (bara samlingar på åtta personer tilläts) samt risken och oron över smittspridning gjorde att vi fick tänka om. Många av våra veckovisa möten var helt digitala, och när vi kampanjade hade vi alltid skyddsmasker på oss och handsprit tillgängligt.
På 1 maj 2020 var vi kanske den enda vänsterorganisationen som hade något utåtriktat uppmärksammande av arbetarrörelsens högtidsdag, med kampanjande vid Skanstull för att samla in stöd och pengar till den nödvändiga kampen vi för. Tillsammans med detta hade vi efteråt ett digitalt 1 maj-firande, med tal och filmer som blev väldigt lyckat.
Vi anordnade demonstrationer på internationella dagen för avskaffande av mäns våld mot kvinnor den 25 november 2020, med åtta personer på varje ställe vi hade det på. Det var viktigt att vi inte lät oss tystas av regeringens snedvridna åtgärder (mer om detta snart), som blev till en repression mot protester och motstånd.

När BLM-massprotesterna bröt ut även i Sverige under sommaren 2020 blev vi, de, som protesterade mot den statliga rasismen i Sverige och globalt anklagade för att ”skynda på smittspridningen”. Det fanns dock och har senare inte funnits några som helst belägg för detta. Istället var det hur regeringen och makthavarna agerade på äldreboenden och inom vården som inte bara ”skyndade på smittspridningen”, utan faktiskt dödade människor.
Senare, under första halvan av 2021, var vi en av de ledande organisationerna i nätverket Nej till marknadshyra, som organiserade över 150 mindre protester i minst 35 kommuner den 18 april 2021 mot regeringens planer på att införa marknadshyra. Denna kamp ledde till sist till att regeringen tvingades avgå och marknadshyra stoppades – detta under pandemin.
Vi visade att vi vägrar att låta oss tystas, stoppas och förvillas ens under de mest kaotiska och omkullkastande omständigheterna som pandemin innebar. Det fortsätter vi att visa varje dag, hela tiden i vår kamp och vår politik.

Men vad makthavarna gjorde går bara att sammanfatta i ett ord: dödligt.
Vårdkrisen blev än djupare och närmast helvetisk när pandemin svepte in över Sverige, något som också blev tydligt globalt. Coronakommissionens olika delbetänkanden bekräftade det som Socialistiskt Alternativ och de vårdanställda i såväl sjukvården som omsorgen sa redan från början: att det behövs storskalig provtagning, skyddsutrustning med mera – samt att bristen på beredskapslager på grund av det nyliberala just in time-systemet orsakade stora problem och dödsfall.
I sitt andra delbetänkande kritiserade de regeringens och myndigheternas agerande:
”Sveriges hantering av pandemin har präglats av senfärdighet och var undermålig. (…) Kommissionen anser att det knappast kan beskrivas som annat än ett haveri att en diskussion om ansvar och finansiering bidrog till att någon storskalig provtagning inte kom till stånd förrän den första vågen var över.”
Arbetsmiljöverkets agerande beskrevs som ett ”svek mot alla de arbetstagare som i en akut bristsituation var tvungna att utföra vård och omsorg utan adekvat skyddsutrustning och annat stöd för att skydda sig på alternativa sätt”.

Vad makthavarna gjorde går bara att sammanfatta i ett ord: dödligt.

Den förda politiken innebar att äldreboenden blev dödsfällor. Socialstyrelsens siffror från slutet av 2020 visade att 3 002 personer som bodde på äldreboenden och 1 696 personer med hemtjänst hade avlidit i covid-19.
Om de nödvändiga skyddsåtgärderna hade satts in omedelbart hade många av dessa liv inte behövt gå till spillo. Men istället hände motsatsen, och vård- och omsorgspersonal fick strida i flera månader för att ens få tillräcklig och bra skyddsutrustning.
Precis som Coronakommissionen slår fast lämnades ”de anställda i äldreomsorgen i stor utsträckning ensamma att hantera krissituationen”, det fanns ”strukturella problem redan innan pandemin” som innebar ”att landets verksamheter stod illa förberedda att hantera en pandemi”.
Strategin från myndigheter och regeringen var inte att skydda äldre, utan man hoppades på att det skulle utvecklas en flockimmunitet. Det var därför som man nedprioriterade masstestning och smittspårning. Även användning av skyddsmasker sades göra ”liten skillnad”, för ”om du är sjuk ska du stanna hemma”.
Att väldigt många arbetare inte kunde stanna hemma, inte fick stanna hemma, eller inte kunde jobba hemifrån (att köra buss eller tåg, att vårda någon på sjukhus, att utbilda våra barn, att ha fungerande sophantering med mera går inte att göra hemifrån) och inte fick tillräckligt med stöd eller ersättning för det, bidrog också.
Samhället var aldrig rustat för att möta pandemikrisens omfattning efter decennier av nedskärningar, marknadsstyrning, avregleringar och privatiseringar, som alla etablerade partier har ett ansvar för.
Vårdkrisen var ett faktum redan innan pandemin. Och med den extremt ökade belastningen i och med pandemin gick arbetsmiljön från svår till extrem. Vittnesmål till Offensiv 2020 och 2021 gjorde gällande att ”många av oss är utmattade både kroppsligt och psykiskt, och man börjar se att det resulterar i sjukskrivningar”.

Globalt är fortfarande vaccinationsgraden förödande låg. 70,6 procent av befolkningen globalt har fått minst en vaccindos, men i låginkomstländer är det bara 32,9 procent som har fått det. Som jag förklarade i Offensiv #1537:
”En huvudorsak till varför spridningen av vaccin är ojämn är läkemedelsbolagens frenetiska vinstjakt och att den härskande klassens intressen styr snarare än behoven. Den ökade protektionismen mellan stater i den nya eran av kapitalistisk oordning, kaos och samverkande kriser gjorde att en rättvis och effektiv produktion och distribution av vaccin omöjliggjordes redan på förhand, med vaccinnationalism som en naturlig följd.
Utvecklingen av vaccinen, som togs fram rekordsnabbt, visar hur fantastiskt forskning och vetenskap är och hur potentialen i samhället finns för att snabbt åtgärda problem på en global skala. Men kapitalismen skyddar vinster, inte liv. Därför har de rikare staterna kontinuerligt under åren blockerat alla förslag som har kommit från fattigare länder om att släppa de förödande vaccinpatenten fria. De läkemedelsföretag som utvecklade vaccinen fick stor uppbackning av statliga medel. 900 miljarder kronor investerades till dessa ändamål från offentliga medel, men företagen har och gör fortsatt rekordvinster på vaccinen. Våra insatser, deras vinst. (…)
Istället för vinstmaximering och att vaccinen klassas som ’affärshemligheter’ behövs det att covid-19-vaccinen – och alla vaccin samt essentiella läkemedel – delas fritt till alla läkemedelscenter så att varje land kan producera medicinerna och vaccinen. Att de rikare länderna samtidigt köpte upp mångdubbelt fler vacciner än vad de behövde är en ingrediens i protektionismen globalt, där man vill ’skydda sig själv’. Den huggsexan kommer att komma tillbaka om nya pandemier blossar upp.”

Fler kamputbrott och revolutionära uppresningar är oundvikliga under 2024 och framöver – men för att nå hela vägen krävs det en socialistisk politik och organisering i samt bildandet av nya arbetarpartier.

En annan viktig aspekt att peka på är hur kapitalismen som system är det som gör att virus och smitthärdar sprids och utvecklas. Att den enorma användningen av antibiotika inom animalieindustrin dessutom leder till ”en större mikrobiell resistens”, vilket hotar effektiviteten av antibiotika generellt sett, gör bakteriesjukdomar svårare att behandla. Jag skrev vidare i Offensiv #1537 att:
”Det kapitalistiska produktionssättet innebär också en risk för att nya virus snabbt sprids. Skogsskövling, animalieproduktionen och klimatkrisen gör risken ständigt närvarande för nya, dödliga pandemier att bryta ut.
Covid-19 uppstod i så kallade ’våtmarknader’ i Kina, där vilda och levande djur såldes som hållits under extremt plågsamma, osanitära och trånga förhållanden. Djurens immunförsvar blir försvagade av de stressfyllda förhållanden som de plågas under, och när såväl vilda som domesticerade arter och patogener sammanförs är sannolikheten för att muterade virus sprids från en art till en annan mycket större.
Men även den industriella produktionen av animalieprodukter, uppfödningen av boskap och att naturliga habitat skövlas för jordbruk och mark åt boskap leder till allt fler smittsamma, farliga sjukdomar. 60 procent av alla infektiösa sjukdomar hos människor är zoonotiska, alltså att de kan spridas mellan djur och människa. Några exempel är rabies, sars och just covid-19. Rapporten Meat Atlas 2021 skrev exempelvis att:
’Forskning har visat att nästan 75 procent av de olika kända zoonoserna kan spåras till djurliv – exempelvis att konsumera kött från vilda djur. Men eftersom mer och mer mark används för jordbruksproduktion och djurlivets habitat förstörs överlappar utrymmena mellan djurlivet och människa alltmer.’”

Sedan pandemins utbrott har protestvåg efter protestvåg avlöst varandra – faktum är att pandemin bara blev till ett litet avbrott på den uppgång av masskamp som hade utvecklats innan 2020. Världen över kommer vi att se det som Leo Trotskij beskrev i Ryska revolutionens historia, del 1:
”Vid de avgörande skeden då massorna inte längre kan uthärda den gamla ordningen bryter de ned de barriärer som avstänger dem från den politiska arenan, sveper bort sina traditionella representanter och skapar genom sitt eget ingripande den första grundvalen för en ny regim.”
Fler och fler kamputbrott och revolutionära uppresningar är oundvikliga under 2024 och framöver – men för att nå hela vägen krävs det en socialistisk politik och organisering i samt bildandet av nya arbetarpartier.
Det kan inte råda någon tvekan om att pandemier, klimatkatastrofer, enorma klassklyftor, krig, terror, hunger, fattigdom, förtryck – ja, alla fasor du kan tänka dig – är vad som naturligt uppstår under ett system som helt drivs i vinstsyfte och berikning av den enskilde på kollektivets bekostnad. Allt, precis allt, offras på kapitalismens altare för vinstens skull. Det är som vi skrev:
”Slutsatserna av pandemin och de kriser som har avlöst varandra sedan dess är att vi måste kämpa för upphävandet av de dödliga patentreglerna, att världens läkemedelsindustrier, banker och storföretag tas över i offentligt ägande och att en grön omställning av hela samhället omedelbart genomförs där vi demokratiskt planerar användandet av världens enorma resurser till förmån för en värld i samklang med människors, naturens och djurens behov. Stryp den parasitära kapitalismen – för en socialistisk värld i fred och frihet.”