Offensiv kamp behövs för hyresgäster

av Kristofer Lundberg // Artikel i Offensiv

Sedan pandemin inleddes har varsel och permitteringar slagit hårt mot arbetarklassens låginkomsttagare, varav en betydande andel bor i hyresrätter. När lönearbetare förlorar sina inkomster slår det hårdast mot de som redan lever på marginalen. Arbetslösheten skjuter i höjden och allt fler får nu problem att betala hyran.

Som ett resultat av covid-19 och pandemin som har spridits över världen sedan årsskiftet har samhället försatts i kris på en rad områden. Värst drabbat är de sektorer som redan har befunnit sig i kris på grund av nyliberalismens effekter, inte minst bostads- och arbetsmarknaden. Vi befinner oss i den värsta varselperioden sedan finanskrisen 2008. 
Ekonomin och tryggheten hotas för allt fler hyresgäster. Inkomstbortfall och anhöriga som avlider, ibland kontraktsinnehavaren i familjen, vilket riskerar att göra övriga hemlösa. I allt fler hushåll växer oron om att inte ha råd att betala hyran eller det mest nödvändiga. Stress och psykisk ohälsa kommer i spåren av rädsla att hamna i skulder eller förlora sitt boende. 
Uppsägningar och varsel drabbar samhället i stort, men det drabbar den enskilde och dess familj hårdast. Värst drabbas de med osäkra anställningar, en grupp där hyresgäster är överrepresenterade. 

Både staten och bostadsbolagen behöver ta ett större socialt samhällsansvar i denna krissituation. Om inget akut görs riskerar pandemin att resultera i massarbetslöshet och masshemlöshet. 
En politik för hyresgäster skulle innefatta hyresfria månader och generella hyresrabatter, men både allmännyttan och de privata har gått åt motsatt håll. Det behövs politiska beslut och tydliga ägardirektiv till förmån för hyresgästerna, där allmännyttan kan visa vägen. Statliga stödpaket, ökade bostadsbidrag och stopp på alla vräkningar samt att årets hyreshöjningar bör dras tillbaka. 

Men inget av detta kommer gratis. Hyresgästföreningens passivitet måste brytas och dess förtroendevalda och medlemmar måste inse att det bara är en offensiv kamp och organisering som kommer att leda till minsta framgång. 
Samtidigt måste hyresgäströrelsen i bred bemärkelse på nytt återuppväcka kampen mot marknadshyra som Hyresgästföreningens förbundsledning försöker begrava. 
Att försvara förhandlingsrätten och stoppa marknadshyra är morgondagens avgörande bostadsfråga. Samtidigt är bostaden kopplat till så många andra samhällsfält att det också behöver krav på stopp på varsel och uppsägningar, ökade resurser till försäkringskassa och socialtjänst. 
Här bör folk- och arbetarrörelsen samordna sina ansträngningar. Om inte Hyresgästföreningens och fackföreningsrörelsen ledningar är beredda på att organisera striden måste den organiseras underifrån i bostadsområden och på arbetsplatser. 
Det är hög till att sätta hyresgästkollektivets krav på dagordningen.