Idag råder det i princip enighet om att miljöförstöring är ett globalt problem. Till och med den förre USA-presidentkandidaten Al Gore försöker nu göra sig ett namn på att varna för de katastrofala konsekvenser av den globala uppvärmningen, som vi redan ser de första tecknen på. Men vad beror det då på att så litet görs? Enligt Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) går bara två procent av världens energiinvesteringar till förnyelsebar energi. Det trots att det finns alternativ till kärnkraft och fossila bränslen. Till exempel kan 25 procent av världens energibehov tillgodoses med solceller på en yta stor som halva Småland.
I Sverige har utsläppen av koldioxid minskat sedan slutet av 1970-talet. Men att SIKA (Statens institut för kommunikationsforskning) nu vill låta trafiksektorn öka dessa utsläpp med 10 procent fram till 2010 tyder enligt SNF på att trenden kan ha vänt. Samtidigt vill den så kallade Flexmex-kommittén öppna för en 70-procentig ökning av koldioxidutsläppen från de energiintensiva företagen om man jämför med 1990.
Bland dem som har mest makt i världen finns oljebolagen, mäktiga nog att beställa ett krig eller hindra satsningar på kollektivtrafiken för att folk ska fortsätta köra bil istället.
En politisk motvikt till marknadens fäbless för fossila bränslen finns inte heller. Sveriges påstått grönaste parti, miljöpartiet, förespråkar en ”grön skatteväxling” (se artikel intill) som mer riktar sig mot de privata hushållen än de företag som står för den största förbränningen.
EU missar klimatmålet
På global nivå är Kyotoavtalet det kraftfullaste medel man lyckats prestera i kampen mot uppvärmningen. Men USA vägrar att delta, vilket också gör det utsiktslöst att få med till exempel Kina och Indien, samtidigt som inte ens EU ser ut att klara sitt eget mål att minska växthusgaserna med 8 procent.Det alltför blygsamma mål, som redan ser ut att spricka, är att minska utsläppen av växthusgaser med 4,8 procent till och med 2012 jämfört med 1990.
Det ska jämföras med att de flesta experter menar att en långsiktigt hållbar utveckling kräver en minskning av utsläppen med 80 procent – och att det till och med då kommer att ta årtionden eller kanske århundraden för att stabilisera läget.
Kyotoavtalet är byggt på klassisk marknadsliberal grund. Företag och andra som släpper ut ”för stora” mängder koldioxid ska kunna göra detta – men tvingas köpa dyra utsläppsrättigheter från länder som Ryssland och andra ”öststater” vars ekonomiska kollaps efter stalinismens fall redan klarat de egna målen och som därför har utsläppsrättigheter ”över”.
För andra underutvecklade länder, som kanske skulle ”behöva” sina utsläppsrättigheter för att utveckla den egna industrin, blir det lockande att sälja utsläppsrättigheterna och importera varor istället för att investera i att producera dem.
Kina kapitalets favorit
Under tiden investerar kapitalister från hela världen i Kina, som med sina slavlika arbetsförhållanden och brist på miljölagstiftning blivit kapitalets favorit.I kolgruvorna dödas 6 000 gruvarbetare om året, och luften i Peking är så förorenad att den betecknas som ”livsfarlig”. Att koldamm och surt regn från Kina har fallit ned så långt borta som i östra USA talar tydligt om för oss att problemet är globalt och att lösningen också måste bli det.
De nyliberala försök till lösningar som hittills prövats – att låta marknaden sköta sig själv eller att reglera den med avgifter som Kyotoavtalet – har inte gett några förbättringar. Problemet är att makten inte ligger i majoritetens händer. Miljösatsningar saboteras av kapitalismens alltmer kortsiktiga vinstkrav.
Karin Wallmark
För en socialistisk miljöpolitik
En hållbar socialistisk miljöpolitik för människors hälsa, biologisk mångfald, värn av natur och kulturmiljö, bevarade ekosystem och god hushållning med naturresurserna skulle bland annat kräva:
- Plan för avveckling av kärnkraften och omläggning till förnyelsebar energi som vindkraft och biokraftvärme – inte kolkraft eller annan smutsig el. Kraftig satsning på forskning om alternativa energikällor.
- Storföretagen och kraftbolagen ska betala energiomställningarna, inte konsumenterna. Gratis kollektivtrafik.
- Samtliga exploateringar ska ske i samspråk med fack, miljöorganisationer och lokalbefolkning. Skydda de orörda älvarna.
- Omfattande inventering, renovering och effektivisering av alla kraftanläggningar för att stoppa energislöseri.
- Omedelbart förstatligande av hela energisektorn under arbetarnas demokratiska kontroll och styrning.
- För en demokratiskt planerad ekonomi för hållbar utveckling i ekologisk balans.
