På ett cyniskt sätt försöker den blåbruna regeringen använda den chock och oro som de senaste veckornas våldsvåg i Sverige jämte den farliga världsutvecklingen har skapat. Ständigt kommer det nya lagförslag och utredningar som ska påskynda Tidöavtalets reaktionära ”paradigmskifte”.
I förra veckan, efter en träff med övriga partiledare, meddelade statsminister Ulf Kristersson att visitationszoner och vistelseförbud införs i början av nästa år, flera månader tidigare än planerat. Det ger polisen befogenhet att kroppsvisitera, genomsöka bilar och göra husrannsakan utan brottsmisstanke, inom specifika områden. Samtidigt lämnade regeringens utredare Inger Söderholm över slutbetänkandet ”att hemlig rumsavlyssning och genomsökning på distans ska få användas i preventivt syfte, utan att det finns konkret brottsmisstanke” (Dagens Juridik den 12 oktober). Något som sedan omedelbart följdes av att SD-ledaren Jimmie Åkesson reste krav på livstids fängelse för minderåriga, upprivna medborgarskap och frihetsberövande utan konkret brottsmisstanke och på obestämd tid.
Nyligen fattade regeringen också beslut om att inrätta särskilda ungdomsfängelser, vilket var en av Tidöavtalets punkter..
Den skärpta repressiva politiken riktas särskilt mot förortens fattiga och det är ingen tillfällighet att denna batongpolitik också kantas av attacker mot välfärd, kultur, folkbildning och föreningsliv. Även inom polisen finns det kritik mot exempelvis visitationszoner. De flesta studier som har gjorts visar att visitationszoner har liten effekt på brottsligheten, däremot blir följden ökad statlig rasism och rättsosäkerhet. ”Omfattningen av inskränkningarna har nu nått en sådan nivå att den demokratiska rättsstaten håller på att undermineras. Om utvecklingen ska vändas, krävs en mer genomtänkt kriminalpolitik som inriktas på orsakerna till brottsligheten och som är en del av det samhälle vi vill bygga för framtiden”, skriver advokaten Thomas Olsson i Aftonbladet debatt den 15 oktober och varnar för att de blåbrunas repressiva åtgärderna kommer att kunna användas mot andra än gängkriminella.” Den varningen är i högsta grad befogad.
”Regeringen öppnar för att svensk militär också ska kunna använda våld mot civila”, rapporterade SVT den 12 oktober. Anledningen var att de blåbruna beslutat att tillsätta en utredning som ska ge Försvarsmakten större möjlighet att ”stödja polisens beredskap och förstärka deras förmåga ytterligare”. Men skotten från Ådalen 1931 ekar ännu och får aldrig glömmas.
Militär ska kunna sättas in i situationer som anses vara ”systemhotande”, ett medvetet luddigt begrepp som också skulle kunna inkludera strejker och masskamp. I Frankrike, där militär kan kallas in för att bistå polisen, har soldater använts mot de ”Gula västarnas” kamp 2019 och exempelvis de unga som gick ut på gatorna efter polismordet på 17-årige Nahel i juni i år.
Stoppa militariseringen av polisen – ingen militär trupp på gatorna.
Våldet och kriminaliteten kommer inte att stoppas med nya repressiva lagar, mer övervakning och militär på gatorna. Mot de klyftor och orättvisor som göder våld och utslagning krävs en social kamp och en självorganisering underifrån för jobb, bostad och välfärd åt alla samt trygghetsåtgärder – mot rasism, skuldbeläggning och ökad repression.
”Socialistiskt Alternativ verkar för en massrörelse av arbetare, ungdomar och alla anställda, inte främst mot brott men för att kräva ofantligt mycket mer pengar till välfärden. Välfärden måste göras om. Verksamheter ska ägas gemensamt och drivas öppet och demokratiskt styrt underifrån och med insyn. Inriktningen av samhällets verksamheter ska vara att alla barn ska få bra och likvärdiga möjligheter till ett fullgott liv och inget barn ska lämnas utanför”, som Offensiv skrev i en kommentar till det eskalerande våldet i september.
- Riv Tidöavalet.
- Bort med den blåbruna regeringen – för en socialistisk arbetarpolitik. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.