av Per Olsson // Artikel i Offensiv
De växande klyftorna under pandemin har medfört att den ökade ojämlikheten blivit en allt hetare politisk fråga, som hotar att ge upphov till en ”folklig reaktion mot kapitalismen”, varnade Financial Times den 13 maj under rubriken ”Miljardärsboomen: Hur covidpengarna slukades av de superrika”.
Covid-19 har varit ett ojämlikhetsvirus som har spätt på tidigare klyftor mellan klasser och länder i en omfattning som saknar motstycke, vilket tillsammans med det hårdnade förtrycket ständigt provocerat fram både nya massrevolter som i Colombia och som nyligen fick massorna i Irak att på nytt gå ut på gatorna för att kräva: ”Ut med maktens alla partier. Vi kräver verklig frihet och demokrati, och en radikal förändring av systemet”, som en av demonstranterna i Bagdad sa till al Jazeera den 25 maj.
Även om Sverige ligger långt efter andra länder vad gäller kamp och medvetenhet – avståndet har snarare ökat än krympt under pandemin – gör de globala trenderna inte halt vid landets gräns.
De svenska dollarmiljardärernas samlade tillgångar motsvarar nu nära 30 procent av BNP mot 20 procent för ett år sedan, enligt Financial Times. Det är bara i Ryssland som de superrika lägger beslag på en större del av ”kakan”.
Det borgerliga systemskiftet, som inleddes av Socialdemokraterna med 1980-talets avregleringar av finansmarknaderna, har gjort landet till ett eldorado för superrika och välfärdens plundrare.
”Stefan Löfven har i år suttit nio år som partiledare och sju år som statsminister. När mandatperioden löper ut är det åtta år vid rikets roder. Vad har uträttats? Dollarmiljardärerna blir fler, liksom de fattiga. Välfärdsmodellen, juvelen i reformismens skattkista, är bortslarvad. Den här regeringsbildningen börjar allt mer se ut som ett totalt misslyckande för socialdemokratin”, skriver Daniel Suhonen uppgivet i Aftonbladet den 22 maj.
Han förbigår med en talande tystnad att socialdemokratins misslyckande påtalar behovet av kamp och organisering för arbetarrörelsens socialistiska pånyttfödelse i form av ett nytt arbetarparti och demokratiska, kämpande fack.
Inte bara den senaste regeringsperioden är ett misslyckande för socialdemokratin, som efter decennier av högerpolitik har blivit ett borgerligt parti.
Välfärdens nedmontering, som S aktivt har medverkat i, är en följd av en medveten politik som syftat till att öka vinster och den privata sektorn på arbetarnas och den offentliga sektorns bekostnad.
Superrikas andel av BNP har ökat från 20 till 30%.
Pandemikrisen satte fokus på den skadegörelse som denna politik har orsakat samhället, vilket också i Sverige när förväntningar om att krisen ska följas av en förändring – att ett nytt och bättre samhälle ska byggas.
Att dessa förväntningar är dömda att grusas av politiken och samhällsutvecklingen kommer att föda sin motreaktion i form av kamp, vilket det växande motståndet mot marknadshyra varslar om.
Oron över att de växande klyftorna ska resa långtgående krav på en fördelningspolitik har även tvingat den svenska regeringen att tala om en ny ”miljonärsskatt”, och med siktet mot valet 2022 hävdar Socialdemokraterna i en ny programskrift att det krävs en ”statlig jämlikhetspolitik” för att utmana marknaden. Men även om inte bara Socialdemokraterna, utan också andra riksdagspartier på grund av kapitalismens återvändsgränd och nyliberalismens kris, tvingas göra ytterligare avsteg från sin tidigare politik kommer det vara långt till de socialistiska systemförändringar som krävs för att minska klyftorna, betala av välfärdsskulden och påbörja den gröna omställning som brådskar.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.