| BOK |
| Titel: Mahatma! En biografi över Gandhi. Författare: Zac O’Yeah. Förlag: Ordfront 2008. |
O’Yeah börjar i Gandhis barndom, via tonårsäktenskapet med Kastur, som förblev hans fru i sextio år, till studierna i England och vidare till det politiska uppvaknandet i Sydafrika. Samtidigt reser han runt i Gandhis indiska fotspår: syn- och doftintryck från dagens indiska städer blandas med beskrivningar av hur det såg ut på Gandhis tid. Det är uppenbart att Zac O’Yeah beundrar Gandhi, men boken är inget idolporträtt. Gandhi, som höll sanningen högst och var noga med att redovisa sina misstag och dåliga sidor, skulle säkert vara väldigt nöjd med denna biografi.
O’Yeah försöker förstå Gandhi och det enorma genomslag han fick. Frågan är om man kan förstå Gandhi. Hans politiska linje förändrades hela tiden. Under åren i Sydafrika ställde han, som sjukvårdare, upp i Englands krig mot boernas självständighetssträvanden och förespråkade solidaritet mellan indierna och deras kolonialherrar. Några år senare blev han i Indien den främste förkämpen för Indiens självständighet. Han var emot klasskamp, men startade Gujarats första fackförening, på en industrifabrik och han insåg, helt i linje med Marx, att de rika indierna var beroende av de fattiga, och att förtrycket skulle kunna hävas genom gemensamma aktioner.
Gandhi var en principernas man. Därför kunde han, genom oförtruten hungerstrejk, få många med sig. Men det påverkade också folk i hans närhet. Till exempel fick hans söner aldrig någon utbildning, eftersom Gandhi under den perioden var övertygad om att kroppens och handens arbete var viktigast. Själv var han gediget skolad, medan hans fru förblev analfabet i hela sitt liv.
Det är förvirrande, men gör också att alla kan ta Gandhi till sitt hjärta. Där marxisten hittar solidarisk och rättvis fördelning, ser liberalen en förbehållslös tro på individens styrka. Samtidigt kan den andlige dras till en syn på människan som produkt – inte av materiella villkor – utan av sina tankar och känslor.
Det som gjorde Gandhi odödlig var tillämpningen av ickevåld och civil olydnad. Genom att mobilisera enorma folkmassor i kollektiva lagbrott – att vägra samarbeta med myndigheternas registrering av indiska medborgare i Sydafrika, att bryta mot de förödande saltskatterna genom en kollektiv saltmarsch – fick han makten att darra och kapitulera. I boken ges otaliga exempel på hur Gandhi lyckades skapa förståelse och lugn i de mest uppretade situationer och, bokstavligen, vända stenkastning i dialog.
Bristen på politisk linje bäddade dock för ödesdigra misstag. Under andra världskriget skrev Ghandi ett brev – som aldrig kom fram – där han vädjade till sin ”käre vän” Hitler om världsfred. Många tolkade, förståeligt nog, detta som nazistsympatier. Får man får tro O’Yeah var det ett uttryck för Gandhis vilja till vänskap också med fienden: han rådde till exempel nazisterna att ersätta djungelns lag med kärlekens…
Svagheten i Gandhis filosofi är att den som politik blir så abstrakt att den kan tolkas i många riktningar och får en anhängarskara som är därefter: splittrad.
Gandhis tänkande har lämnat spår, inte bara i politiken och filosofin, utan också i ekonomin, där hans arv syns i biståndsprojektens mikrokrediter (små personliga lån). I dagens miljödebatt ekar Gandhis ekonomiska grundsats om att en harmonisk ekonomi måste baseras på förnyelsebara källor.
Trots att hans liv dokumenterats så utförligt av personer som Zac O’ Yeah – eller kanske just därför – blir jag inte klok på Gandhi. Men jag kan inte heller låta bli att fascineras.
Ulrika Waaranperä
