Om våld och toxisk maskulinitet

av Stephen Rigney // Artikel i Offensiv

På en manifestation mot gängvåldet utanför riksdagshuset i september 2021 var det främst kvinnor och mammorna till offren av det dödliga våldet i förorterna som deltog. Men papporna då? Inte heller i tidningsartiklarna eller debattprogrammen träder männen fram, menar författarna bakom reportageboken Papporna, sönerna, våldet som syftar till att svara på frågorna: ”Var är papporna och vad tycker de egentligen?”

”Är det det här som är Gamla stan?”. Frågan från en ung tjej som deltar på manifestationen är slående. Den är så väldigt enkel, men samtidigt en nästan perfekt beskrivning av utanförskapets och klyftornas Sverige idag. Där ett område mitt i Stockholms hjärta och det första besöksmålet för varenda turist till staden kan ändå vara helt främmande för de som bor mindre än en halvtimme bort.
Det som följer i boken är ett antal intervjuer med bland annat pappor till våldsoffer, lokala eldsjälar, projektanställda och tjänstepersoner samt andra pappor från förorten som vittnar om sin oro för sina barns framtid.
Männen ges ett stort utrymme att själva beskriva hur de ser på utvecklingen, vad orsakerna är till att så många unga män har dragits in i en gängkriminalitet som har släckt alldeles för många liv, vad de ser för lösningar och även om synen på det egna föräldraskapet och mansnormen.
I kontrast till den bild som målas upp av högern och i media av kulturkrockar och föräldrar som inte tar sitt ansvar eller uppfostrar sina barn ”rätt” får man en betydligt mer nyanserad bild i de många olika berättelserna.
Precis som Diamant Salihu tidigare har uppmärksammat när han intervjuat några kvinnor i Tills alla dör är det oftast inte en fråga om föräldrar som inte gör eller inte vill göra något, utan att många känner sig handfallna och inte vet vad de ska göra.

För papporna är ett återkommande tema den toxiska maskulinitets- och machokulturen som de själva har vuxit upp i och som de fortfarande ser idag – såväl för de med svensk som utländsk bakgrund. Det ses som en faktor som kan förklara både varför männen idag ofta är frånvarande (om inte fysiskt åtminstone känslomässigt), men även varför vissa unga män söker gemenskap i gängmiljöer.
Flera beskriver hur de från en tidig ålder matades med en traditionell mansroll där det inte var tillåtet att som kille vissa upp sina känslor eller sin sårbarhet. Kriminalitet och gängen, där istället styrka och våld värderades högt, blev en naturlig miljö för vissa, oftast i fotspåren av sina egna pappor.
De berättar om hur de nu kämpar för att ändra sina egna attityder, för att föra en sundare uppväxt vidare till sina söner och för att få andra pappor att vara mer delaktiga i sina barns liv.
Men som en man berättar tar det en hel by för att uppfostra ett barn. Och nu med högersvängen och en växande antifeministisk backlash finns det stor risk för att sexism och machoroller får ett ännu starkare fäste i samhälle. Det har vi redan sett under valrörelsen, då särskilt unga män var mer antifeministiska i opinionen.

Med högersvängen och en växande antifeministisk backlash finns det stor risk för att sexism och machoroller får ett ännu starkare fäste i samhälle.

Gemensamt för alla berättelser är en känsla av hopplöshet, utanförskap och av samhällets svek. Intensiteten av det dödliga våldet må vara ny, men den ekonomiska och sociala utsatthet som råder i förorten är inget nytt fenomen. Det syns nog tydligast i att medellivslängden kan skilja sig med upp till 20 år mellan utsatta och rika stadsdelar i storstäderna.
Decennier av diskriminering och nedrustning har urholkat framtiden för många ungdomar. De har sett hur föräldrarna har kämpat för att skapa ett bättre liv, men inte sällan utan framgång. De är medvetna om en skev värld, där vissa aldrig lyckas hitta ett arbete medan andra tvingas att ha två eller tre jobb för att få saker att gå runt. De är också medvetna om att alla krav och vädjande från sina föräldrar i bästa fall möts av tomma löften från politikerna.
Som Torbjörn Forkby, professor i socialt arbete, påpekar i boken är det inte våldet i sig som lockar till gängen, utan oftast ett behov av tillhörighet och identitet. Det är ett sätt att skapa ordning i allt kaos omkring dem – att kompensera för allt annat som man går miste om i sitt liv. Att man även ser en chans till snabba pengar är också en kraft när man bor i ett område där framtiden nog är en av fattigdom och arbetslöshet.

Författarna hade för avsikt att låta de intervjuade tala för sig själv utan att ifrågasättas, vilket innebär att det inte är en bok som ger konkreta förslag på vad som behöver göras. Men det gör den inte mindre viktig för det.
Särskilt nu, när batongpolitiken är det enda som hörs från etablissemanget, är det viktigt att andra röster ges utrymme för att träda fram.

Författare: Beata Hansson, Vesna Prekopic
Titel: Papporna, sönerna, våldet
Förlag: Verbal
Utgivningsår: 2022
Antal sidor: 250