foto: CC0
Antalet flyktingbarn med uppgivenhetssyndrom ökar. Den brutalt inhumana flyktingpolitiken är orsaken.
Siffran på antalet asylsökande barn som vårdats inom psykiatrin var 962 år 2014. Två år senare hade antalet ökat till 3 556.
En grupp som ökar är de som kollapsar in i vad som diagnostiseras som uppgivenhetssyndrom och har så gjort sedan år 2015. När både barn med svenskt personnummer och de som ännu inte har fått ett sådant räknas in ser ökningen enligt Socialstyrelsen ut så här med båda kategorierna sammanslagna i den senare siffran:
2014: 28/68 barn.
2015: 52/89 barn.
2017: 84/Uppemot 150 barn.
2018: Ingen redovisad siffra.
När ett barn rasar ihop in i en okontaktbar uppgivenhet ökar stress, oro och lidande hos redan psykiskt pressade föräldrar och syskon (som familjebehandlare har jag själv erfarenhet av arbete med uppgivenhetssyndrom).
Psykiatrin är idag i stort sett överens om bakgrunden till insjuknandet. Barnet har upplevt traumatiska händelser själva och oftast bevittnat hur deras trygghetspelare här i livet, föräldrarna, har blivit utsatta. När familjen efter en lång väntan med upprepade negativa besked till slut nås av ett slutligt beslut om avvisning släcks barnets hopp om framtiden.
Barnet ser föräldern, maktlös och skräckslagen inför att återvända till det familjen flytt från. Otrygghet och ångest blir då för stark och barnets psykiska försvar reagerar med att stänga av förmågan att fungera, närvara och känna i en uppgivenhet mentalt och kroppsligt.
Efter en kort tid på sjukhus skrivs oftast barnet ut till vård i hemmet med motiveringen att barnet tillfrisknar fortare i en hemmiljö med bekanta röster, dofter och närhet. Föräldrarna får huvudansvaret för omsorger som sondmatning, personlig hygien, vända kroppen i sängen, på och avklädning, stimulans i form av gymnastik, tal och beröring.
Socialstyrelsen började 2016 utreda varför antalet drabbade barn ökar. De säger att ökningen av flyktingfamiljer som kom till Sverige just 2015 har nog spelat roll, men att det också kan finnas andra orsaker. Vilka har inte redovisats vad jag, artikelförfattaren, kan se.
Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv anser att den hårdare flyktingpolitiken från senhösten 2015 här har spelat roll och fått ett mycket högt pris i form av mänskligt lidande där barn far illa.
Hösten 2005 vann en massiv asylkamp en tillfällig lag som gav amnesti och permanenta uppehållstillstånd till tusentals asylsökande som hade fått avslag, däribland många apatiska barn som de benämndes då. Socialdemokraterna och Moderaterna ville in i det längsta inte gå med på kravet, men pressades till slut av en stark opinion och Miljöpartiet att ge vika för kravet i budgetförhandlingarna.
Partiledaren och statsministern Göran Persson (S) argumenterade att han var emot för att inte spela rasistiska Sverigedemokraterna i händerna. Men under flyktingkampen för amnesti 2005 visade en opinionsundersökning att svenskarna nu var mer positiva och kunde tänka sig ta emot fler flyktingar samtidigt som SD gick kräftgång med endast ett stöd på 2,6 procent.
I höstens val skördade S resultatet av sin fortsättning på Göran Perssons signalpolitik om hårdare flyktingpolitik och utgången vet vi. S fick sitt sämsta valresultat någonsin medan SD just ”spelades i händerna” av de etablerade partiernas hårdare asylpolitik och fick 17,5 procent av rösterna.
Rekommenderad läsning: Erik Wimans artikel ”Barnen som gett upp livet” i Aftonbladet Plus den 16 september.
Måndag den 8 oktober äger en alleuropeisk protestdag mot utvisningarna till Afghanistan rum. I flera svenska städer kommer manifestationer att äga rum – håll utkik på Ung i Sveriges Facebooksida för din lokala ort. Hittills:
Stockholm: kl 18.30 Sergels torg
Luleå: kl 18.00 Gula paviljongen
Borås: kl 18.30 Stora torget
Norrköping: kl 18.00 Hörsalsparken
