foto: Natalia Medina
Sherihan Hassan.
Den 13 november fick Roks – Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige – beskedet att Nacka, Haninge, Nynäshamn, Tyresö, Värmdö, Botkyrka och Huddinge kommuner kommer att gå ut med en gemensam upphandling av skyddade boenden i början av januari 2019. Det innebär att alla kvinno- och tjejjourer måste lägga anbud på sina boenden.
”Vi kommer att upphandla boenden för vuxna med eller utan barn, vuxna med hedersproblematik och särskilt sårbar målgrupp (missbruk eller funktionsnedsättning). Det beräknade upphandlingsvärdet för hela upphandlingen beräknas till drygt 100 miljoner kronor under avtalsperioden”, skriver en anställd vid Inköpsenheten i Nacka kommun i ett mejl till Roks.
Vi står helt och hållet bakom Roks syn: ”Vi anser att det inte kan få gå till på det här viset. Nu måste vi organisera oss emot detta beslut. Skyddade boenden får inte bli en handelsvara. Utsatta och skyddssökande personers trygghet får aldrig kompromissas”.
93 procent av de privata aktörerna finansieras av dygnsavgifter från kommuner. Bland dem finns kända välfärdsplundrare som Attendo, som använder skyddade boenden som en kassako för storvinster – skattepengar som istället kunde ha gått till verklig verksamhet för våldsutsatta.
”Vem hade kunnat tro det när kvinnor startade de första jourerna för 40 år sedan, att privata aktörer skulle tjäna pengar på kvinnors behov av att fly mäns våld?”, skriver Roks i en debattartikel som de sju kommunerna borde ta till sig.
Det finns redan lärdomar av upphandling av skyddade boenden, där ideologi har gått före förnuftet:
I Nyköpings kommun lade man ut de skyddade boendena på anbudsupphandling redan 2010. Stiftelsen Ola vann med sitt bud om 3 miljoner kronor per år för att driva verksamhet. Ett år senare kollapsade Stiftelsen Ola och avtalet sades upp. Under tiden hade kvinnojouren fortsatt sin verksamhet, fast utan kommunens verksamhetsbidrag på 500 000 kronor. Istället för att anbudsupphandla av en oseriös aktör hade det logiska varit att kommunen höjt verksamhetsbidraget till den lokala kvinnojouren – som faktiskt hade 18 års erfarenhet med sig – och möjliggöra både utbyggnad och kompetensförsörjning.
Om Haninge och de övriga sex kommunerna går vidare med sina planer att upphandla skyddade boenden riskerar detta att slå sönder de idag mycket engagerade och erfarna kvinnojourerna som samlat på sig kompetens och kunskap genom decennier. Risken är stor att privata aktörer – utan eller med knapphändiga kunskaper om mäns våld mot kvinnor och förtryck i hederns namn – tar över och slukar skattepengar som istället kunde gått till kompetensutveckling, utveckling och utbyggnad av kvinnojourerna.
Låt inte ideologi och pengaintresse stå i vägen för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och förtryck i hederns namn. Skyddade boenden är ingen handelsvara! Stoppa upphandlingsplanerna och inled istället dialog med kvinnojourerna om vilka behov och utmaningar som måste mötas nu för att utveckla arbetet för våldsutsatta.
För Rättvisepartiet Socialisterna:
Sadia Islam, pedagog på skyddat boende
Ifrah Hassan, programansvarig våldsprevention
Åsa Vesterlund Karlsson, vårdare
Katja Raetz, specialistsjuksköterska
Sherihan Hassan, skolkurator
Robert Bielecki, journalist
