Hela alltet började med en lögn: att Londonspelen skulle kosta 2,4 miljarder pund (25,7 miljarder kronor). Den siffran var aldrig trovärdig. Den elastiska olympiadbudgeten har hittills utvidgats till 9,3 miljarder pund (99,6 miljarder kronor). Alltsammans liknar allt mer en massiv svindelaffär, en plundring in på bara skinnet av arbetar- och medelklassfolk som hostar upp det mesta av pengarna i form av direkta och indirekta skatter.
Regeringen betalar (via skattebetalarna) 6,2 miljarder pund (66,4 miljarder kronor) av OS-notan, resten kommer från lotteriet (en indirekt beskattning av de fattigaste). Trots försäkringar om att den privata sektorn skulle delfinansiera de stora byggnadsprojekten bedömer Underhusets skattefinansieringskommitté att mindre än 2 % av olympiadbudgeten har kommit från privat finansiering.
Londons organisationskommitté för Olympiska spelen (Locog), det organ som har hand om att ”leverera” spelen, har anslagit ytterligare 2,1 miljarder pund för att genomföra showen. Två tredjedelar av detta har kommit från storföretagssponsring.
Locog styrs av Lord Sebastian Coe, en guldmedaljvinnande atlet, tidigare Toryparlamentsledamot, en ”världsambassadör” för Nikesportkläder och mångmiljonär.
Internationella Olympiska kommitténs (IOK) huvudsponsorer betalar var för sig över 60 miljoner pund för ett tioårskontrakt. Detta är kapitalism, så i utbyte för de pengarna får företagen en kolossal makt. Organisatörerna går med andra ord i samband med denna frenetiskt konkurrensinriktade händelse extraordinärt långt för att skydda de sponsrande företagen från konkurrens. Det är olagligt för icke-sponsorer att använda ordet ”olympiska”, femringssymbolen eller spelens motton.
För att skydda mediabolagens rättigheter är inte åskådare tillåtna att ladda upp bilder på händelserna på YouTube, eller posta bilder från insidan av olympiadbyn på sociala media. Twitter kommer att blockera icke-sponsorer från att köpa promotade annonser med hashtags som #London2012. Idrottare är förbjudna att ladda upp video- eller ljudinspelningar.
Det återstår att se hur strikt lagarna kommer att tillämpas mot enskilda individer, men intrycket hittills är att myndigheterna verkligen menar allvar.
Det är omöjligt att få en redovisning på biljettfördelningen för alla evenemangen. Lord Coe & Co vägrar att tillhandahålla denna information. Det som står klart är att ju mer prestigefyllt ett visst evenemang är, desto mer kommer biljettutbudet att gynna officiella företrädare och sponsorer.
Guardian rapoprterade att av de 80 000 åskådarplatser som finns tillgängliga för 100-meterslöpningsfinalen för män, har endast 29 000 (36 %) tilldelats allmänheten. För finalerna i velodromen är 2 500 av de 6 000 åskådarplatserna avsedda för allmänheten.
Det är en sak att försäkra sig om att idrottarna tas väl om hand. De spelar åtminstone en värdefull roll under spelen. Det är en dock en helt annan sak att rulla ut röda mattan för tusentals bortskämda, uppblåsta byråkrater och politiska ledare, varav en del kommer ifrån några av världens mest förtryckande regimer.
De kommer att få exklusiva VIP-gränspassagedokument för att skynda på deras passage genom tullen. De kommer att raskt transporteras till sportanläggningarna och välkomstmottagningarna längs med speciella färdvägar och susa förbi ”småfolket” som kämpar sig fram genom Londontrafiken. Transportföreträdare har varnat för 100 dagars resekrångel för huvudstadens invånare.
En extrastyrka på 585 statstjänstemän kommer att inkallas, samtidigt som sommarsemestern har dragits in för den befintliga personalstyrkan. Inte desto mindre har 880 jobb skurits bort från Storbritanniens gränsövergångsstationer sedan 2010 av Con-Dem-koalitionsregeringen. Så snart spelen är över kommer yxan att återigen falla, då ytterligare 1 550 anställda ska få sparken 2014/15, vilket gallrar bort 18 % ur personalstyrkan på 6 440 anställda.
Ytterligare ett påstående som luften har gått ur är att spelen kommer att vara de ”mest etiska någonsin”. Independent rapporterade söndagen den 6 maj om en undersökning gjord av Playfair 2012 om slavarbetsplatser som producerar varor inför spelen.
Den citerar uppgifter om dålig behandling på fabriker på Filippinerna och i Kina, som är underleverantörer till Adidas, och fabriker skötta av Next i de ökända frihandelszonerna på Sri Lanka. Facklig anslutning var inte tillåtet på någon av fabrikerna.
Dow Chemicals sponsrar IOK med 63 miljoner pund (674 miljoner kronor) och står för en tyginhängning av Olympiastadion till ett värde av 7 miljoner pund (75 miljoner kronor). Dow fortsätter att förneka varje som helst ansvar för giftgas- och kemiska utsläppsolyckan i Bhopal, Indien, 1984 som dödade uppemot 20 000 människor och skadade hundratusentals. Stämningsansökningar läggs fortfarande fram inför domstolar i USA och Indien av offren och deras familjer.
Den olympiska parken har också hamnat i fokus för många protester av byggnadsarbetare som har svartlistats i Storbritannien, vilket i praktiken har hållit fackföreningarna borta från platsen.
Ett garanterat arv från Londonolympiaden och Handikappolympiaden kommer att bli en ytterligare förstärkning av statens repressiva makt. Säkerhetsoperationerna bakom spelen är de största i Storbritannien sedan andra världskriget.
Det kommer att vid sidan av 13 500 trupper och tusentals poliser också finnas 48 000 väktare från privata säkerhetsfirmor. Företaget G4S har utbildat och tränat en personalstyrka på 23 700 och kommer att ha 10 000 anställda på ett kontrakt som uppges vara värt 284 miljoner pund (3,039 miljarder kronor).
I samma veva som New Labour-regeringen avsatte 50 miljarder pund (535 miljarder kronor) i räddningspaket för, och delförstatliganden av, bankerna pumpades 5,9 miljarder pund (63,1 miljarder kronor) av de offentliga medlen in i OS-projektet för att rädda också detta. Regeringen gick med på att finansiera idrottsbyn genom att hyra mark för att upprätta den. Westfield erhöll 200 miljoner pund (2,138 miljarder kronor) av skattebetalarmedel för att betala för vägar som leder till köpcentrumkomplexen.
Återigen lämnades pengar tagna ifrån skattebetalande arbetar- och medelklassfolk över till några av de rikaste fastighets- och byggnadsföretagen i världen.
När olympiska parken på 500 hektar åter öppnas efter spelen, år 2013, kommer den att döpas till Queen Elizabeth Olympic Park. Det är den första parken som byggs i London sedan viktoriansk tid och den första att kallas för en kunglig park sedan dess. Londons åtta kungliga parker skapades dock 1851 med hjälp av genomförandet av Crown Lands Act [ungefär Kronojordslagen i svensk översättning].
Denna lag överförde parkområden ägda av drottning Victoria i offentlig ägo. Olympiska parken och det som inryms i den kommer i kontrast till detta att drivas i privat regi.
Detta innebär att en stor del av östra London kommer att skötas i privat regi, i praktiken bortom de lokala myndigheternas kontroll.
Det löfte som har getts är att upp till 11 000 bostäder kommer att byggas i Olympiska parken, varav 35 % antas vara sådana som folk ”har råd med”.
De förändringar som har genomförts av Con-Dem-regeringen i april innebär att de hyror som tas för så kallat ”socialt boende” (hyressubventionerat boende som huvudsakligen tillhandahålls av allmännyttan) kan komma att öka med upp till 80 % av marknadshyrorna.
Konsekvenserna av detta är att väldigt få, om ens några, av de nya bostäderna kommer att ha överkomliga hyror för den stora majoriteten av invånarna i OS-områdena.
OS och Handikapp-OS är tillfällen att fira och uppleva inspirerande uppvisningar av skicklighet, snabbhet, styrka och uthållighet. De utgör en chans att delta i en stor global fest då idrottare och åskådare samlas, betraktade av miljontals andra.
För de multinationella storföretagen är spelen bara ett enormt omfattande varuförsäljningstillfälle. De dikterar takten, hjälpta och understödda av det ruttna politiska etablissemanget och de korrupta officiella företrädarna.
Manny Thain
CWI England och Wales