Otillräcklig budget för klimatbehoven

av Offensiv

10 miljarder låter som en enormt stor summa. Så mycket satsas på klimatomställning och andra miljöåtgärder i den nya budgeten. Men tittar man lite närmare på paketet är det inte fullt så imponerande. Till stora delar tar det inte ens sikte på de verkligt stora uppgifterna.

Antalet bilar i Sverige har ökat snabbare än befolkningstillväxten under det senaste årtiondet. De riktigt långa flygresorna har fyrdubblats sedan mitten på 1990-talet. På global nivå går det att se samma trender. De fullständigt absurda exempel på hur livsmedel och andra varor transporteras kors och tvärs över jordklotet är otaliga. För att bara ta ett ur högen kan norsk lax skickas till Kina för att filaas och förpackas innan den återvänder till butiker i Europa.
Att minska behovet av resor och transporter borde därför vara en central del av en allvarligt menad klimatomställning. Det skulle till exempel innebära att bygga om städer så att det går att klara sig utan bil i vardagen; att bryta handelns extrema centralisering till stora köpcentra, dit man normalt sett bara tar sig med bil eller att ställa krav som tvingar företag att samordna sina transporter; förbättrad service i glesbygd och mindre samhällen.
Men av en sådan inriktning syns faktiskt ingenting i regeringens förslag. Stora förhoppningar knyts till att ställa om bilparken från bensin och diesel till el. Det så kallade bonus-malussystemet förstärks. Den som köper en elbil får ett stöd på 70 000 kronor.

Den andra sidan av myntet är att bilar med höga utsläpp får betala högre fordonsskatt under de första åren.
Det kommer att leda till att försäljningen av elbilar får en ytterligare skjuts framåt, samtidigt som det säljs färre fossildrivna bilar. Men det finns problem med systemet. Nya elbilar är fortfarande dyra i inköp. Hittills är försäljningen kraftigt koncentrerade till höginkomstkommuner i storstadsområden. Exemplet Norge visar att elbilen i många fall har blivit en andrabil som parkeras bredvid fossilbilen hos familjer med god ekonomi.
Det svenska systemet innebär heller inte att det görs någon åtskillnad mellan olika eldrivna fordon. En Porsche eller en stor Tesla får samma stöd som en småbil. Trots att en stor elbil orsakar mycket stora utsläpp innan den ens rullat ut från fabriken.
Paketet innehåller också stora stöd till industrins klimatomställning och mer speciella stöd för elektrifiering av tunga fordon.

Ett mycket tveksamt förslag är att inblandningen av biobränsle i de fossila bränslen som tankas vid macken, den så kallade reduktionsplikten, ska öka i snabb takt under det kommande årtiondet. Redan idag är en stor del av det biobränsle som används i Sverige importerad palmolja som produceras på ett sätt som orsakar stor klimatpåverkan och har andra negativa miljöeffekter.
Men om klimatomställningen ska bli effektiv gäller det att tänka tvärtom. Hur går det att hushålla så bra som möjligt med resurser, vilka transporter, byggen och så vidare behövs? Men att ta itu med dessa frågor kommer oundvikligt att krocka med storföretagens och bankernas vinstintressen. Detta är en strid som regeringen inte har en tanke på att ta.
Det finns andra delar av budgeten som istället kommer att öka koldioxidutsläppen. Det tydligaste exemplet är de skattesänkningar på 13 miljarder kronor som ska genomföras nästa år. Det finns ett tydligt samband mellan inkomst och utsläpp.
Satsningen på en snabbt ökad användning av biobränslen är en återvändsgränd. Det går helt enkelt inte att öka produktionen av biobränslen kraftigt, utan att detta får mycket stora negativa miljöeffekter och bara i liten omfattning minskar utsläppen.
Det finns ett mönster att de allra flesta av förslagen stryker näringslivet medhårs. Undantag är att gränsen för vilka bilar som får miljöbonus flyttats nedåt, vilket innebär att flera av Volvos modeller inte längre uppfyller kraven.
Men detta var en nödvändig förändring sedan bland annat SVT visade hur det svenska undantaget från EU:s utsläppsregler ensidigt gynnar Volvo.

I den extremt näringslivsvänliga inriktningen på förslagen ligger själva huvudproblemet. Företagen strävar efter att sälja mer, för att på så sätt få maximal vinst. Om bilarna drivs av bensin eller av el är av underordnad betydelse. Detsamma gäller inom andra branscher.
Det är också så att offentlig verksamhet, som vård och skola, orsakar betydligt mindre utsläpp per krona än privat konsumtion. Så en omfördelning från offentlig service till allmänna skattesänkningar innebär med självklarhet att utsläppen ökar. Dessutom blir läget än mer pressat för alla de som jobbar i de offentliga verksamheterna.
Miljöpaketets tio miljarder ska också jämföras med de elva miljarder som regeringen hittills har satsat på sitt helt villkorslösa stöd till flyget. Istället för att använda coronapandemin som ett tillfälle till att banta flyget från dagens helt orimliga omfattning satsar regeringen på ”business as usual”, med vaga förhoppningar om att biobränslen och elflyg ska lösa problemet.
Det är ingen tvekan om att de många och stora demonstrationerna för en skarpare klimatpolitik som har genomförts i Sverige och runt om i världen har satt spår i klimatpolitiken. Utan detta tryck hade satsningarna inom klimatområdet säkert varit betydligt mer blygsamma. De förslag som nu lagts fram kommer säkert också att bidra till att utsläppen inte minst från trafiken börjar minska under de kommande åren.
Men minskningen kommer inte alls att ske i den takt som är nödvändig för att klara Parisavavtalets mål. För det krävs en politik som vågar utmana de stora företagens strävan efter ökad försäljning till varje pris.