av Elin Gauffin
Högern har startat ett krig mot den breda kulturen. Kultursatsningar som når ut till alla är hårt ansatta av högerstyren i många länder och i många kommuner runt om i Sverige.
När M-KD-budgeten röstades igenom i riksdagen togs bidragen till gratis inträde på statliga museer och kulturskolorna bort. Det återinfördes sedan bara delvis av den nya regeringen. I Stockholm pågår en fruktansvärd kulturslakt som kommer att öka klassklyftorna ytterligare.
– Det är ett dråpslag mot hela kulturförvaltningen. När vi var på utbildning nyligen pratades det för första gången om ”hårda” och ”mjuka” förvaltningar. Kulturen betecknas tydligen som mjuk. Det är de hårda som får mer pengar, framför allt trafikkontoret. Det satsas väldigt mycket på väktare och övervakningskameror, säger Oskar Ramstedt, teaterassistent och skyddsombud i Kulturskolan och fortsätter:
– Kulturskolan har ett stort ansvar för stadens unga. Det är knasigt att staden fortfarande inte har lärt sig att ta hand om problem förebyggande. Att barn behöver vettig skola, hem och fritid. Vi kommer inte kunna värva ungdomar som redan har problem till kulturen – det måste ske från tidig ålder.
– Kulturskolan jobbar väldigt brett med 18 000 kurselever och 39 300 deltagare totalt. Kulturskolan har stått för en kontinuitet som är ovanlig idag, en trygghet där en elev kan ha samma lärare i 16 år.
Kulturförvaltningen ska skära ner 49 miljoner kronor i år (90 tjänster ska bort, 10 procent av de anställda). När kulturborgarrådet Jonas Naddebo (C) inte fick igenom sin våta dröm att privatisera biblioteken straffas dessa istället med de hårdaste nedskärningarna – 40 tjänster hotas.
Vi kommer att se mycket mindre av sagostunder, bokkollo, språkkaféer, babysång, läxläsning och poesiverkstad framöver med andra ord.
Stadsmuseet öppnar snart efter renoveringen – på ett hånfullt sätt, med en tredjedel färre personal! På aktivitetshusen i Hjorthagen, Husby, Skärholmen, Sköndal och Älvsjö blir det tioprocentiga nedskärningar. Kulturanslag till fria konstnärer och grupper minskar kraftigt.
Mats Gustafsson från Lärarförbundet förklarar att de stora ”effektiviseringarna” för Kulturskolans del kommer 2020 då motståndet fick staden att skjuta upp en del tills dess genom att ”låna” från avdelningen som fördelar kulturstöd. Politikerna bestämde att inte minska antalet lärare eller höja avgifterna, istället blir det större undervisningsgrupper och färre assistentpersonal.
Redan vid årsskiftet försvann 50 platser från resurscenter där Kulturskolan tar emot barn med särskilda behov. Assistenterna är de som jobbar med ljud, ljus, kostym, smink, brandvakt och som ofta är de som möter barnen. Det innebär i sin tur att en av de mest underbara och pedagogiskt viktiga delarna med Kulturskolan – föreställningarna – försvinner.
– Förvaltningen och politikerna säger att då får väl lärarna fortbilda sig för kostym och smink eller att föräldrarna ska gå in och göra den biten. Hur troligt är det? När säger man om vanliga skolan att ”föräldrarna kan gå in och ta matematiken”?, frågar sig Mats Gustavsson som önskar sig en blocköverskridande överenskommelse om Kulturskolan så att verksamheten slipper att allt ska göras om vart fjärde år då det blir ny politisk majoritet.
Oskar Ramstedt vittnar om stor oro bland arbetskamraterna:
– Stämningen är skitdålig, folk är rädda att bli av med jobbet. Vi ska skriva riskbedömningar, men får inte reda på vad som är planen. Det har sagts att hela systemet med samverkan och skyddsombud ska ses över. Det är nog för att slå sönder kulturförvaltningens platta organisation som haft ovanligt mycket demokrati och beslut från hela kollegiet på APT-nivå. Kulturförvaltningen har också fått en ny chef som inte alls kommer från kulturen.
Förvaltningen utfärdade samtidigt med nedskärningarna en munkavle på sina anställda som förbjöds informera om sparkraven till föräldrar och elever. Frågan är om detta är lagligt.
Om högern tror att de kan stoppa kampen genom repression tar de miste. 85 anställda vid huvudbiblioteket har skrivit ett upprop, personalen på Farsta bibliotek har skrivit en debattartikel. Det behövs också högljudd massiv kamp underifrån och det ryktas om en gemensam demonstration för kulturen.
Rättvisepartiet Socialisterna ger sitt fulla stöd för ett sådant initiativ och i den mån det är möjligt samordnar vi gärna med den planerade hyresrättsdemonstrationen den 6 maj. Båda frågorna handlar om en medveten politik för ökade klassklyftor som Miljöpartiet skamfullt har gett sitt stöd till.
Vad är det som högern ser som så hotfullt i kulturen? Det handlar om att beröva arbetarklassens barn ett språk, en röst, att försöka ta ifrån dem möjligheten formulera sina tankar och att höras. Det här är alltså en politisk fråga i dubbel bemärkelse. Men både den utbredda poesikulturen i förorterna och den historiska elevstrejken för klimatet med 20 000 demonstranter (och väldigt många egengjorda plakat) talar för revolt. Sista ordet är inte sagt.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.