av Per Olsson // Artikel i Offensiv
Den 17 april rapporterades att över tre miljoner människor har avlidit i coronapandemin. I år har pandemin skördat allt fler offer. Sedan mitten av januari har mer än en miljon människor avlidit efter att ha insjuknat i covid-19.
I flera länder, särskilt Indien där en ny variant av viruset sprids, ökar nu smittan i en förfärande snabb takt. ”Antalet nya coronafall per vecka har nästan fördubblats de senaste två månaderna, globalt sett. Nivåerna närmar sig de högsta hittills”, larmade världshälsoorganisationen WHO i förra veckan.
Den globala smittspridningen förlängs och förvärras av haltande vaccineringsprogram, ojämn fördelning av vaccinet samt de patentregler som skyddar läkemedelsbolagens vinster och förhindrar en ökad och billigare vaccinproduktion. Att regeringarna har gett efter för storföretagens krav på att allt för tidigt avveckla restriktionerna har också bidragit till att smittan tagit fart på nytt. Ju längre den höga smittspridningen består, desto större är också risken för att nya farliga varianter av viruset utvecklas.
Ännu väntar en stor majoritet av världens befolkning på att få sin första dos. I de rikare länderna som vaccinerat flest har en fjärdedel av befolkningen fått en dos; i de fattiga länderna är det en på 500 som har fått sin första dos.
De fattiga länderna får också betala mer för vaccinet än rikare länder.
Den fortsatt höga smittspridningen kan även äventyra den ekonomiska uppgång som inletts i den rikare delen av världen.
Enligt den Internationella valutafondens (IMF) senaste prognos kommer världsekonomin att växa med hela 6 procent i år. Men som även IMF tvingas erkänna är det en ”återhämtning med stora globala klyftor”.
Bakom tillväxten finns de historiskt stora stöd- och stimulanspaket som regeringar och centralbanker i främst de rikare länderna har kunnat sjösätta. Under pandemin har det satsats enorma 26,000 miljarder dollar i olika krisstöd. Det har gjort att återhämtningen har gått fortare än förväntat.
Men försvunna jobb, höga skuldnivåer och eftersatt utbildning är bara några av de ”bestående ärr” som pandemikrisen lämnar efter sig, summerade Bloomberg under den gångna helgen.
Under förra året försvann motsvarande 255 miljoner heltidsjobb globalt och världsfattigdomen ökade i en oemotsvarad omfattning. Många av de jobb som gick förlorade kommer aldrig tillbaka och blir inte heller ersatta av nya.
Växande klyftor är en källa till nya revolter och kriser.
Medan ekonomierna nu växer snabbt i Kina och USA går den europeiska kapitalismen på fortsatt sparlåga. I Afrika och Latinamerika är det lång till en vändning. Samtidigt resulterar även en begränsad ekonomisk uppgång i att världens utsläpp ökar igen. Vidare blåser den ökade tillväxten upp de redan stora finansbubblorna, vilket kan sluta i en kraschlandning.
Istället för att dämpa motsättningarna mellan de imperialistiska stormakterna har uppgången innan den ens tagit fart följts av ett intensifierat kallt krig mellan USA och Kina. Till gamla globala konflikter har också lagts ett förödande vaccinkrig.
Det nya kalla kriget förstärker tendensen till deglobalisering och om världsekonomins integrering överlever de båda supermakternas strävan till teknologisk överlägsenhet är en öppen fråga, som Financial Times skrev den 30 mars.
De växande klyftorna och fattigdomen som följer i spåren på den ojämna uppgången är såväl en källa till nya massrevolter som till nya kriser. Pandemikrisen förändrade världen på ett oåterkalligt sätt och påvisade än tydligare behovet av socialistiska systemförändringar i global skala. En annan, socialistisk värld är inte bara möjlig, utan en akut nödvändighet.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.