Pendeltågtrafiken som kollapsade

av Susann Högye-Bäckman, vice ordförande för Seko Pendelklubben // Artikel i Offensiv

Att pendeltågen inte är pålitliga är allmänt känt. Men varför är det då så?

År 2016 tog kinesiska, Hongkongbaserade MTR över pendeltrafiken i Stockholm. Sedan dess är det förarbrist. Ryktet hade förekommit och många sökte sig vidare till andra bolag redan tidigt.
När man sedan beslutar att avveckla en hel yrkesgrupp (tågvärdarna), ja då blev det kaos. Att förarna inte vill köra tågen ensamma utan tågvärdar har gett företaget stora problem. Det finns inte en kamera i världen som kan sköta en tågvärds jobb när det händer något allvarligt.

Kamerasystemet som ska ersätta tågvärdar har inte visat sig vara pålitligt. Tekniska problem som på löpande band och små bilder i en skärm som tvingar föraren att koncentrera sig vid resandeutbyte istället för den mikropaus man annars har fått mellan körningar – och sen då problemen med att ens få dessa kameror att sitta kvar på tågen.
MTR kör huvudstupa framåt i sina planer utan att ge något som helst öra till att lyssna på vad personalen säger och känner.
Man slår sig för bröstet och hävdar sin storhet samtidigt som allt fler säger upp sig. Den 5 december var tanken att man skulle starta upp sitt kameraprojekt genom att framföra 3 procent av tågen utan tågvärd. Ända fram till veckan innan hävdade man att allt gick enligt planerna.
Så kommer då den 3 december då man vänder på klacken. Man går ut med att det inte är fel att mjukstarta och man menade att endast ett tåg skulle gå utan tågvärd, från och med den 5 december. Hur kommer då det sig? Har man lyssnat på personalen? Knappast.
Troligen inser man att tågen inte kommer att rulla då många förare inte känner sig redo och man riskerar att många i personalen tar sig själva ur trafik på grund av den tunga, psykiska belastningen det innebär att plötsligt framföra ett tåg med uppemot 1 800 resenärer ombord ensam. Att Arbetsmiljöverket (AV) har gett företaget bakläxa i sina riskanalyser ligger säkerligen också till grund.

Det finns inte en kamera i världen som kan sköta en tågvärds jobb när det händer något allvarligt.

En skrivelse från AV, där man avfärdar de tidiga riskanalyserna som ofullständiga, ger skyddsombuden rätt att medverka i alla analyser och man delger ett bäst före-datum för riskanalys, med vite som konsekvens om det inte uppfylls.
Så! Man beslutar att tågen ändå ska rulla med tågvärdar. Trafikkaos! Varför?
Projektet kamera vs tågvärd innebär att tågvärdar avvecklas och omplaceras till andra yrken och företag inom MTR-koncernen. Till de 30 procent av tågen som planerat skulle gå utan tågvärd finns nu alltså inga tågvärdar. Dessa har ju blivit omplacerade.
MTR hävdar att detta inte är orsaken, utan att endast förarbristen – som är påtaglig inom alla järnvägsföretag – står i skuld. Dessutom hävdar man att uttagna semestrar och förhöjd sjukfrånvaro spelar in. Vi söker våra semestrar för hela året i november året innan. Semestrarna har alltså planerats sedan dess. Sjukfrånvaron har länge varit hög, men vad man inte nämner är att företaget nu har beordrat så mycket övertid att man slagit i taket. Dessutom ligger många lokförare på minus i ledighetsdagar på grund av detta, och det ska regleras innan nyår.
Att tågvärdsbristen som ett resultat av avvecklingen är ett faktum benämner man inte. Detta trots att man dagligen beordrar förare att arbeta som tågvärd för att åtminstone få några tåg att rulla.
Nu har så MTR blivit tvungna att komma med en reduceringsplan för resten av året och all personal får ett omritat schema. Tågtrafiken drivs just nu med startkablar och första hjälpen dag för dag.

Kristoffer Tamsons (M), tidigare trafikregionråd och numera oppositionsregionråd, påstår att det är det nya styret inom Trafiknämnden som bär skulden för tågkaoset. Detta för att de vill pausa kameraprojektet i väntan på ordentliga riskanalyser.
Tamsons kan gapa bäst han vill då det nya styret inte sitter på sina stolar förrän efter nyår. Inget är stoppat eller pausat. Än! Man skulle istället kunna tolka hans åsikt som att han faktiskt håller med personalen i att företagsledningen för MTR backar av osäkerhet på om man kommer att få fortsätta med kameraprojektet. MTR hävdar att det inte är orsaken till att man senarelagt starten av kameratågen.
Man hävdar också att man alltid har säkerheten främst i tanke. Anställda inom MTR hävdar snarare att ”cash is king”. Alltid. Cash i detta fall är våra skattepengar. Önskan om statlig järnväg har aldrig varit så stark som efter 2016.