Pensionsstrejken mot ett avgörande?

av Jonas Brännberg / Artikel i Offensiv

När detta skrivs (tisdag den 17 december) är de franska strejkerna inne på sitt 13:e dygn. Ändå strömmar hundratusentals ut på gatorna på ”svarta tisdagen” – den tredje omgången massdemonstrationer mot President Macrons pensionsattack. Bara i Paris marscherade 350 000. Dagen innan hade regeringen drabbats av ett stort bakslag när Macrons ”pensionsgeneral” Jean-Paul Delevoye tvingades avgå efter en skandal.

Strejkernas kärna är i den offentliga sektorn och delar av industrin, till exempel oljeraffinaderier. Nästan alla regiontåg, delar av inrikesflyget och två av tre snabbtåg står stilla. I Paris tunnelbana är det i princip bara de två förarlösa tunnelbanelinjerna som går. I veckan meddelade flera universitet, däribland Sorbonne, att terminens sluttentor ställs in – eleverna kan inte ta sig till universiteten.
Macron vill införa ett individu­ellt pensionssystem efter svensk modell (läs mer i förra veckans Offensiv) som sänker pensionerna drastiskt och ökar klyftorna. Till skillnad mot i Sverige finns det få fattigpensionärer i Frankrike, ”bara” 5 procent.
När det slutgiltiga förslaget dessutom innehöll en höjd pensionsålder från 62 till 64 år tvingades även de mest byråkratiska facken att kalla till protester. I strejkerna och protesterna den 17 december deltar även den stora, men högerinriktade och mesiga fackfederationen CFDT. 

Stödet för strejkerna har ökat, trots stora problem för allmänheten framför allt vad gäller transporter. I måndags slogs ett nytt rekord med 63 mil långa bilköer runt Paris. Ändå visade en undersökning som presenterades i söndags att stödet hade ökat från 46 procent i början av strejken till 54 procent. 
Samtidigt har regeringen drabbats av ett stort avslag när arkitekten bakom hela pensionsförslaget, Jean-Paul Delevoye, i måndags tvingades avgå. Delevoye hade ”glömt” att rapportera 13 olika sidouppdrag, vid sidan av sitt regeringsuppdrag, vilket är olagligt i Frankrike.
Två av dessa uppdrag var dessutom avlönade, och flera var kopplade till företag och organisationer med intressen av att försämra och privatisera pensionerna, till exempel banker, försäkringsbolag och tågbolaget SNCF. Nu är Develoye borta från förhandlingarna och ska betala tillbaka 120 000 euro (omkring 1,2 miljoner kronor).

Fackföreningsrörelsen är dock inte enad. Medan fem mer militanta delar av facket CGT har hotat med att ”fördubbla” strejkerna efter denna vecka om Macron inte drar tillbaka förslaget i sin helhet vill CFDT inte strejka under helgerna, samt vänder sig egentligen mest emot den höjda pensionsåldern. 
Även om de deltar i de stora strejkerna och protesterna den 17 december är det uppenbart att CFDT:s ledning deltar för att avleda från en verklig strid mot hela förslaget. 
Redan på onsdag ska facken träffa regeringen, och det är inte osannolikt att CFDT ”gör upp” med regeringen om kosmetiska eftergifter, men där grunden läggs för ett marknadsanpassat system med fattigpensioner. Det skulle splittra fronten mot pensionsattacken och försvåra den fortsatta kampen inför det planerade beslutet i februari.

Att viljan finns för en verklig strid visas av stödet för strejkerna. 
Orsaken är inte bara pensionerna – Macrons högerpolitik med till exempel attacker på arbetsrätten och skattesänkningarna för de rika har gjort att Frankrike kokar av ilska. Även sjukvårdsanställda planerar strejker i protest mot bristen på resurser i verksamheten. 
Med en plan för utökade strejker och protester – även under helgerna – med sikte på att stänga ned ekonomin och därmed storföretagens vinster – skulle pensionsattacken kunna besegras i sin helhet och Macrons dagar skulle också vara räknade. 
Det skulle även kunna bli katalysatorn som på allvar sprider det globala upproret mot kapitalismens orättvisor till Europa.