”Personalbristen försvårar arbetet”

av Lars Bjersing // Artikel i Offensiv

Hur är det att jobba inom sjukvården i Luleå i dessa tider? Offensiv har pratat med sjuksköterskan Anny Hörnlund som jobbar nattskift inom kirurgen på Sunderby sjukhus.

Hur går det för er på din avdelning? Vilka förändringar har ni genomfört?
– Situationen har förändrats snabbt. Sedan uppmaningen om att stanna hemma vid symtom har det varit många sjukskrivningar. Vi har därför varit tvungna att stänga en av avdelningarna. Dock försvinner inte behovet av inskrivningar av patienter bara för att platserna är färre. 
– Vi har nu vissa patientsalar som enbart är till för patienter med corona, och personal som jobbar med dessa patienter är låsta dit hela skiftet. En del av vår personal på avdelningen kommer att börja jobba på den nyöppnade coronaavdelningen i veckan som kommer vara bemannad med befintlig personal från sjukhuset samt personal som idag jobbar på andra enheter. Den personalen snabbutbildas och anmälningen till de tjänsterna har i första hand varit på frivillig basis.
– Mindre akuta operationer (prio 3) är uppskjutna och endast prio 1 och 2 genomförs som vanligt och det är viktigt att det fortsättningsvis också är möjligt. Ett mardrömsscenario hade varit om antalet coronapatienter skulle innebära strykningar av dessa operationer. Vi har även fått information om att bemanningen över hela regionen kommer att ses över och byte av avdelning eller ort kan komma att bli aktuellt.

Hur är stämningen bland de anställda?
– Det finns såklart en oro för situationen som märks på stämningen. Hur det kommer bli och vad det kommer att innebära för oss och våra patienter. Vår verksamhet måste ju fortgå. Redan innan var det svårt att få in alla patienter som behövde vård och hinna med alla operationer. Ingen vet hur många extra som kommer att komma. 
– Bland patienterna finns också en oro. De sitter såklart i en annan sits, där ett insjuknande kan få ödesdigra konsekvenser. Patienterna påverkas också av det besöksförbud vi har nu på avdelningen. Många vill såklart ha sina anhöriga där som stöd och extra öron och ögon, vilket inte går just nu.

Får ni den informationen som ni behöver?
– Vi får daglig information om läget och vad som ligger närmast i planeringen och direktiv för dagen. Men eftersom kasten nu senast har varit tvära och det är mycket information skapas också många frågor som det inte går eller finns tid att svara på.
– Via den information vi har fått vet vi att det är brist på skyddsutrustning och att vi måste hushålla. Om belastningen på vården blir för hög kommer det inte att räcka.

Vilka faktorer försvårar ert jobb just nu?
– Bristen på personal och sjukskrivningar. Att under omorganisationen samtidigt fortsätta bedriva vår vård som vanligt. Det är viktigt att människor förstår att vi redan innan denna kris haft en skör personaltäthet. 
– Även under vanliga sjukdomstider som vid influensa och vinter­kräksjuksäsong har det hänt att vårdplatser kortvarigt har behövt stängas ner på grund av bemanningen. Vid sjukdom är det ordinarie personal som går ut och jobbar extra, vilket i det långa loppet såklart sliter och riskerar utbränning.

Vad borde förändras när krisen är över?
– Högre bemanning för att få bättre arbetsmiljö – satsa mer pengar. Att vården kostar pengar kommer vi ju aldrig undan. Jag är helt säker på att satsa pengar på högre bemanning kommer att ge tillbaka i slutändan; om vi får bättre arbetsmiljö och har tid för att ge bättre vård kommer antal inneliggande dagar för patienterna bli kortare.
– Vilken vård man kan ge och den arbetsmiljö man jobbar inom ska inte vara beroende på om en kollega är sjuk eller inte. Det måste finnas utrymme för sjukdom, det är ju det normala. Det hade behövts en backup av material som kan användas i kris. Alla vill väl känna att det finns grejer som kan användas. 
– Det måste också finnas personal som kan använda sakerna. Tomma avdelningar och IVA-platser som ingen kan bemanna är inget värt. Det måste finnas långsiktiga satsningar – detta är inte yrken som det går att snabbutbilda till.
– Alla ser nu vilken skör situation vi har i vården. Alla vill ha en fungerande vård så att man kan känna sig trygg och veta att när man blir sjuk, då får man den vård man behöver. Det är först när man är där – är sjuk och behöver hjälp – som man ser att det är ett problem. Det finns i normala lägen patienter som ärligt frågar om hur situationen är och märker att det är för mycket att göra. Kanske får de vänta innan de får den smärtlindring som de behöver. Det finns alltid en förståelse och de flesta förstår och uttrycker hur viktiga de tycker att vården är. Ofta vill de att sitsen ska vara bättre för de anställda. I slutändan kostar det! 

Vad borde vi andra i samhället veta om att jobba inom vården?
– Jag och mina kollegor vill ge  den bästa möjliga vården. Att vårda en patient är komplext och det finns många aspekter att ta hänsyn till. Jag hinner att dela ut medicinerna, ge antibiotikan och sätta infarter, men det är inte alla gånger jag har hunnit ta den tid jag känt att jag behöver till varje patient. 
– En patient du visar att du har tid för känner trygghet och en delaktighet i sin vård. Det syns så tydligt de dagar det har varit hög belastning och mycket stress hos personalen, för det smittar av sig på patienterna.