Orden ”Skäms på er!” har riktats mot poliser tusentals gånger de senaste dagarna i Tysklands nya ”motståndsstad”, Stuttgart. Under flera månader har befolkningen i Stuttgart demonstrerat i tusental, två gånger i veckan, mot projektet ”Stuttgart 21”– bygget av en ny underjordisk järnvägsstation som ska ersätta den gamla.
De kallar projektet för ”kyrkogården för miljarder euros” och motsätter sig ödeläggelsen av en del av Schlosspark där man planerar att hugga ner 280 år gamla träd.
Torsdagen 30 september deltog tusentals i en elevstrejk som utlysts av ”Ungdomar mot Stuttgart 21”. Denna grupp, som bildades av bland annat medlemmar i Vänsterpartiets ungdomsförbund ”Solid” och Sozialistische Alternative (SAV – tyska sektionen av CWI), kräver att pengar satsas på utbildning istället för ”Stuttgart 21” och vill med sin strejk visa att demonstrationer inte är nog för att stoppa projektet. Det finns en enorm sympati för civil olydnad och det har förekommit blockader och ockupationer.
När eleverna samlades på förmiddagen nära Schlosspark ljöd ”rädda parken larmet” – tusentals människor och hundratals elever tog emot SMS-meddelanden på sina mobiler att polisen börjat röra sig in i parken för att driva ut demonstranterna för att man skulle kunna börja hugga ner träden. Omedelbart och spontant lämnade de unga demonstranterna öppningsmötet och marscherade in i parken.
Ungdomarna, tillsammans med demonstranter som under de två senaste veckorna funnits kvar i parken, inledde en sittstrejk framför polisernas bilar för att stoppa polisen från att ta sig in i parken. De motsatte sig fredligt polisen genom att sätta sig ner framför dem och att ockupera några polisbilar som förde med sig kravallstaket och som inte skyddades av polisen.
Polisen kämpade sig in i parken med extrem brutalitet där de använde batonger, pepparsprej och vattenkanoner mot 14-åriga elever och pensionärer. Trots detta massiva våld fortsatte blockaden under flera timmar. Vattenkanonerna kunde endast ta sig fram meter för meter.
Slaget stod under hela dagen där det troligen fanns så många som 20 000 människor som demonstrerade i parken. Media talar om 500 till 1 000 skadade, bland dem 100 barn och unga människor. På ett barn spräcktes skallen. Rapporter sa att en äldre kvinna dog på väg till sjukhuset efter att ha slagits av en polis.
Fotografier på polisbrutaliteten sände chockvågor ut över hela Tyskland. Spontana demonstrationer bröt ut i många städer samma dag och under dagarna som följde.
Samtidigt som myndigheterna kund ta sig in i en del av parken och hugga ner de första 25 träden blev detta en politisk katastrof för de styrande kretsarna.
Dagen efter var som vanligt en av de ordinarie fredagsdemonstrationerna utlyst. Det visade sig bli den största demonstrationen, hittills, med omkring 100 000 deltagare som kom för att visa sin beslutsamhet att fortsätta kampen mot ”Stuttgart 21” och för att protestera mot polisbrutaliteten.
Det spontana elementet i rörelsen och det faktum att den inte kontrolleras av någon byråkratisk apparat är till en viss fördel, men samtidigt innebär detta också att rörelsen uppnår vissa begränsningar då kampen intensifieras.
Det är klart att demonstrationer troligen inte är tillräckligt för att stoppa projektet. Detta på grund av att rörelsen är enorm men inte nog organiserad – dessutom inte tillräckligt stor ännu. Hade det funnits 5 000 demonstranter som var beredd att blockera rivningsgrupperna tillsammans med 100 000 människor i parken istället för 20 000 hade polisen troligen tvingats hejda sitt angrepp vid ett visst tillfälle.
För att bygga en rörelse som denna måste fler människor bli aktiva i grannskapet, skolorna och arbetsplatskommittéerna och vara beredda. Men framför allt måste fackföreningarna stoppa sin skamliga passivitet.
Sascha Stanicic och Wolfram Klein
Stuttgart
