Politisk storstrejk mot Finlands blåbruna regering

av Per Olsson // Artikel i Offensiv

Drygt 100 000 arbetare kan strejka mot Finlands blåbruna regering på torsdag. När Offensiv går i tryck på tisdag kväll den 12 december står flera stora finländska fackförbund beredda att utlysa de strejkvarsel som har lagts.

Det finländska Industrifacket har exempelvis varslat om en endags politisk strejk på 457 arbetsplatser runtom i landet, med början vid midnatt torsdag den 14 december. Totalt berör varslet
40 000 industriarbetare. Andra fackförbund som har varslat om strejk under samma dag är offentligfacket JHL, transportarbetarnas fackförbund AKT, järnvägsfacket RAU, byggnadsarbetarfacket Rakennusliitto och PAM, som bland annat organiserar handelsanställda.
Totalt beräknas över 100 000 arbetare delta i de politiska strejker som planeras under torsdagen och som är en del i FFC:s (Finlands LO) kampanj mot den blåbruna regeringens attacker på välfärd, löner, anställningstrygghet och strejkrätt. I den kampanjen deltar även tjänstemannafacken och dess centralorganisation STTK.

Regeringens frontalangrepp mot välfärd och fackliga rättigheter har besvarats av facken med en serie av politiska strejker under hösten samt demonstrationer. Samtidigt har studenter ockuperat universitet och stora mobiliseringar har genomförts mot regeringens rasism. I början av september genomfördes en av de största antirasistiska demonstrationerna någonsin i Finland då 25 000 demonstrerade i Helsingfors.
Men ännu har kampen inte fått den blåbruna regeringen att backa, utan istället hävdar den att politiska strejker är ett hot mot demokratin.
Den blåbruna regeringen, eller Orpo-Purra-regeringen som den har döpts till eftersom den leds av statsminister Petteri Orpo från Samlingspartiet, motsvarande Moderaterna, och finansminister Riikka Purra från Sannfinnländarna, Finlands SD, attackerar arbetare och de sämst ställda samtidigt som man sänker skatten för höginkomsttagarna.

Den fackliga ledningens dubbla budskap med och ena sidan upptrappade strejker men och andra sidan väldigt mesiga krav om ”kompromisser” och vädjanden tycks dessutom bara ha stärkt regeringens uppfattning.
I tisdags svarade arbetsminister Arto Satonen från Samlingspartiet, SAK:s förhandlingstrevare med orden ”varför regeringen ska förhandla med just dem (facket)” och tillade arrogant:
– Tanken om att man kommer överens med en intresseorganisation om lösningar som passar just den känns konstig med tanke på demokratin.
”Han frågade ifall man också borde förhandla om jordbrukspolitik med Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK eller om miljöfrågor med Finlands naturskyddsförbund”, rapporterade Svenska Yle den 12 december.

Facken måste ta striden fullt ut och förbereda för en total politisk strejk i början av nästa år för att stoppa regeringens attacker och ge den sparken. Och till skillnad från strejkerna hittills behöver fortsatta stridsåtgärder kombineras med att mobilisera och kalla till massdemonstrationer i alla större städer för att ytterligare öka pressen på regeringen.

DELAR AV SAMLINGSPARTIETS OCH SANNFINLÄNDARNAS PLANERADE ATTACKER

Försämrade anställningsvillkor:
• Begränsningar av strejkrätten.
• Rätten till politiska strejker begränsas.
• Rätten till sympatistrejker begränsas.
• Ingen lön för den första sjukdagen.
• Det räcker med ”sakliga skäl” för att säga upp arbetare.
• Möjlighet att avtala om sämre villkor än arbetslagstiftningen på arbetsplatser utan arbetsplatsombud.
• Tidsbundna anställningar på ett år kräver ingen särskild motivering.
• Skyldigheten att återanställa gäller inte längre för företag med under 50 anställda.
• 200 euro i böter för deltagande i olovlig strejk. Strejkböterna för fack höjs kraftigt.

Nedskärningar av den sociala tryggheten:
• Tiden du måste ha arbetat för att få inkomstrelaterad a-kassa förlängs.
• Extra barnersättning i a-kassan avskaffas.
• A-kassa för deltidsarbetslösa försämras kraftigt.
• Den inkomstrelaterade a-kassan minskar redan efter två månader.
• Karenstiden i a-kassan förlängs.
• Arbete med offentligt stöd räknas inte in i arbetsvillkoret för a-kassan.
• Tryggheten för äldre arbetslösa försvagas.
• Vuxenutbildningsstödet avskaffas.
• Bostadsbidraget skärs ner.
• Utkomststödet skärs ner (försörjningsstöd).