Våldet i Ukraina skördar allt fler offer.
Rysslands president Putin har, inför risken av ett upptrappat inbördeskrig i östra Ukraina som inte längre går att kontrollera, sagt sig vara beredd att förhandla med Ukrainas nye president, chokladkungen Petro Porosjenko, som bland mycket annat även har sagt att “striderna måste ta slut denna vecka”.
Parallellt med detta har förhandlingar inletts om de ryska kraven på obetalda gasräkningar till Gazprom som villkor för återupptagna gasleveranser.
Återstår att se om något kan stoppa den stigande våldsspiralen, med mindre än en folklig resning av arbetare, soldater och deras familjer.
Goda råd är dyra sedan läget i stora delar av östra Ukraina under våren och försommaren har utvecklats till ett lågskaligt inbördeskrig, som efter det ukrainska presidentvalet har visat tecken på att eskaleras bortom all kontroll.
Som den brittiske reportern David Blair skriver i The Telegraph har Ukrainas militär lyckats vinna några små segrar, som att återta den ockuperade flygplatsen i Donetsk för två veckor sedan. ”Men priset har blivit en djupgående alienering av många i lokalbefolkningen”, som uppfattar de skrämmande styrkor som slåss på Kievregeringens sida som ockupanter.
Och fortfarande kontrolleras större delen av de upproriska regionerna av beväpnade separatister, inklusive ett dussintal städer och större delen av gränsen mot Ryssland.
Medan hundratals har dödats på båda sidor, inklusive allt fler civila, och terrorn och förödelsen har ökat i tätt bebyggda områden, har redan tusentals civila sett sig tvungna att lämna sina hem för att sätta sig själva och sina barn i säkerhet.
Ryska uppgifter över hur många flyktingar som har tagit sig över gränsen till Ryssland varierar mellan 800 och 4 000.
Samtidigt som det finns uppgifter om att en del av rebellerna är frivilliga från Ryssland och även Tjetjenien har vare sig Putin eller Porosjenko full kontroll över de stridande parterna i konflikterna.
Under tiden trappas spänningarna upp ytterligare genom en storskalig krigsövning av NATO i Litauen och de andra baltiska länderna, som understryker hur kampen om Ukrainas framtid har utvecklats till den djupaste krisen sedan det kalla krigets dagar mellan Ryssland, EU och USA.
Porosjenko gav under sitt installationstal som president prov på minst sagt dubbla budskap.
– Jag vill inte ha krig, jag vill inte ha hämnd, jag vill ha fred, var den typ av fraser som Putin sa sig uppskatta, men som gick hand i hand med betydligt mer oförsonliga budskap.
Porosjenko lovade ökat lokalt självstyre för landets regioner i en ny grundlag, men sa defintivt nej till en federal lösning eller ifrågasättande av ”det europeiska vägval”, som redan nu drastiskt fördjupar den ekonomiska och sociala krisen.
Han lovade också att ”respektera” det ryska språket, men vägrar att ge det status som ett officiellt språk vid sidan av det ukrainska.
De nyvalde presidenten sa sig också vilja förhandla med företrädare för landets östliga regioner, men sa sig inte ha hittat några som det går att tala med.
– Vi behöver en legitim partner för dialog. Men vi talar inte med banditer och de som tidigare valts representerar inte längre någon.
Men de nyval i det sydöstliga Donbassområdet som Porosjenko vill ha går inte att genomföra med mindre än att upproret i de så kallade folkrepublikerna i Donets- och Luganskregionerna slås ner eller avslutas frivilligt, vilket knappast kan ske utan förhandlingar med de upproriska separatister regimen i Kiev kallar banditer, kriminella, terrorister och ibland även ryska legoknektar.
– Vi måste vänja oss vid konstant stridsberedskap och hålla krutet torrt. Armén och dess återupprustning genom ett nationellt militärt-industriellt komplex är vår topprioritet…Vår armé måste bli en sann elit av det ukrainska samhället … och vår mest pålitliga allierade och bästa garant för fred är vår armé, flotta, nationalgarde och professionella specialstyrkor, förklarade Porosjenko i sitt installationstal.
Till detta kommer att NATO och USA lovar att utbilda både Ukrainas militära styrkor och poliskår.
Frågorna är nu dels om Putin är beredd att tillåta Ukraina att försöka genomdriva en militär lösning på konflikten, och dels om detta över huvud taget är möjligt och i så fall till vilket pris?
Att ett 30-tal av kropparna efter de separatister som dödades i striden om flygplatsen i Donetsk har förts till Ryssland är det hittills enskilt tydligaste tecknet på att åtskilliga av de beväpnade separatisterna i Donetsk och Lugansk troligen kommer från Ryssland, även om separatisterna försäkrar att de är frivilliga och att deras ofta avancerade vapen erövrats av den ukrainska militären.
Putin har som ett svar på anklagelserna om materiellt och personellt stöd till separatisterna gett order om en skärpt gränskontroll för att hindra ett sådant flöde från den ryska sidan av gränsen. Inget talar för att Ryssland kommer att ingripa direkt militärt, men inte heller att Ryssland lär neka ett visst inflöde av stöd till separatisterna så länge som regeringen i Kiev inte visar beredskap till stora eftergifter.
Sociala media uppvisar videoklipp på sönderbombade bilvrak och omfattande skador på bostadshus i Slovjansk, samtidigt som folk söker skydd från bomber och granater i källarlokalerna. Frågan är om den väststödda Kievregeringen i likhet med de högerextrema paramilitärer och fascister som den fortfarande samarbetar med är beredda att vada i blod för att i likhet med Assad i Syrien slå ned de rebeller som har sina baser i offentliga byggnader och bostadsområden.
En annan fråga är i så fall om den allmänna opinionen i västra Ukraina är beredd att låta sina söner riskera livet i ett inbördeskrig som knappast kan vinnas utan enorma blodbad, vilket redan har orsakat öppna protester från soldaternas mödrar och familjer?
Smekmånaden lär även bli kort för Porosjenko och premiärministern Jatsenjuk i ett läge där den åtstramning som krävs enligt avtalet med EU och IMF snart slår igenom med full kraft. Läget förvärras även av att Ryssland knappast lär förlänga den 45-procentiga rabatt på Ukrainas gas jämfört med vad som övriga Europa får betala som erbjöds Janukovitj innan dennes fall.
De viktiga energisubventionerna har redan avskaffats och valutan släppts fri, vilket har fått den att rasa med 35 procent gentemot dollarn och priserna att stiga. Bland de detaljer som hittills blivit kända är planerade höjningar av inkomstskatterna med mellan 47 och 66 procent, en 50-procentig ökning av priset för hushållsgas och en 40-procentig ökning av gaspriset till företag. Allt detta kommer att slå stenhårt mot de lågavlönade – liksom de frysta löner, stoppade höjningar av pensionerna och massuppsägningar av offentligt anställda som väntar i nästa steg.
– En Kamikazemission, har premiärministern Jatsenjuk kallat detta, som enligt den Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken EBRD bedöms bidra till att sänka Ukrainas redan svaga BNP med ytterligare 7 procent i år.
– Om vi inte levererar en vändning innan hösten är vi borta, säger den tillfälliga ministern Pavla Sjeretma för de ekonomiska reformerna.
Mot en sådan bakgrund är det troligt att entusiasmen för närmandet till EU kan dämpas mycket snabbt även i Västra Ukraina.
Därmed finns objektiva förutsättningar för nya politiska stämningar, som kan ge upphov till såväl sociala protester mot den nyliberala chockterapin som en aktivering av ett redan gryende klassbaserat motstånd mot inbördeskriget. Men utan en vänster som kan ge vägledning i en sådan situation riskerar besvikelsen också att leda till nya uppsving för de fascister och högerextrema rörelser som i varje fall för tillfället pressades tillbaka i presidentvalet. ■
