Porr, övergrepp och sviket systerskap

av Lina Thörnblom // Artikel i Offensiv

Pleasure är den prisbelönta filmen som visar porrens oredigerade och råa sida. Om hur gränser tänjs och övergrepp berättigas. En brutal skildring som speglar verkligheten.

Filmen är vinnare av tre guldbaggar, bland annat för bästa kvinnliga huvudroll, men för att ge en rättvis bild av den hyllade filmen Pleasure behöver vi gå på djupet. Vi har dels det rent filmiska perspektivet i Ninja Thybergs långfilmsdebut. Men vi behöver också förhålla oss till könsroller, patriarkat och porrfilmsindustrin i ett kapitalistiskt samhälle.
Som de tre guldbaggarna visar är filmen ett konstverk av rang. Så mycket sägs genom kameravinklar, klippning och inte minst ljud. Filmen inleds med att enbart ljud från en porrscen spelas upp och känsla och stämning sätts omedelbart.
Thyberg har i intervjuer uppgett hur hon ville ifrågasätta den manliga blicken och istället visa kvinnors perspektiv. Detta görs bokstavligen genom att det så vanliga porrperspektivet med en kvinnas underdåniga blick på knä med ett manligt könsorgan i munnen bytts ut. Betraktaren får istället se män ur grodperspektiv.

Sofia Kappel spelar den svenska unga kvinnan Linnéa som flyttar till USA för att göra porrfilmskarriär under namnet Bella Cherry. Vi vet inte varför, ingen sorglig bakgrund presenteras, ingen bakgrund presenteras över huvud taget. Det här lämnar tolkningen och värderingen till åskådaren och bidrar till att man tvingas ifrågasätta sina egna förutfattade meningar.
Samtidigt som Bella Cherry är vilsen och osäker i en främmande bransch tar hon plats och äger sin sexualitet och slår sig fram.

Likt hur porren inte är svartvit är inte Thybergs porträttering heller det. Vi skulle kunna problematisera kring huruvida porr inte alltid kommer att finnas. Människan gillar att porträttera nakenhet och sex och filmmediet är ett faktum.
Utan att ta närmare ställning till det kan jag konstatera att porrindustrin är något annat. Ekonomisk vinstjakt leder till utnyttjande, något Thyberg belyser i sin film.
Inledningen presenterar Linnéa (Bella Cherry) i passkontrollen. ”Business or pleasure?” frågar gränskontrollanten. ”Pleasure” svarar Linnéa. Men det blir inte riktigt så. Pressen att prestera, att göra karriär och generera pengar till bolag tänjer gränser. Bella Cherry bokstavligen tänjer sina egna, men även andras, och finner sig snart inne i den kultur som präglar industrin.
Just den här förskjutningen porträtteras på ett lysande vis. För att klara sig som stjärna är det nödvändigt att strunta i vad som händer med de du kör över. Det här gäller inte enbart producenter och agenter, utan även porrstjärnorna.

Pleasure är inte enbart en film om porren, utan i detaljerna finner vi en gestaltning av könsroller, strukturellt förtryck och samhället i stort.

Pleasure är inte enbart en film om porren, utan i detaljerna finner vi en gestaltning av könsroller, strukturellt förtryck och samhället i stort. Kvinnor som försöker sluta vara offer genom att trycka ner andra (eller sig själva). Män som förtrycker och hittar sätt att berättiga detta. Rasismen som ses i att ”interracial” (rasöverskridande) porr anses som avvikande och en fetisch. Och självklart, en ekonomiskt styrd industri som inte bryr sig om de kroppar som arbetar i och för den.
I slutändan handlar det mer om ”business” än om ”pleasure”. Att flertalet karaktärer spelas av faktiska porrskådespelare och att agenten Spiegel spelas av sig själv är ett intressant drag av Thyberg. Hon framställer inte porrindustrin i en särskilt ljus dager och ändå ställer framstående porrproducerande namn upp.

Porrens vara eller icke-vara är en komplicerad diskussion. Vad som är nödvändigt är att vi i den diskussionen tar hänsyn till i vilken kontext som porr produceras.
Allt för ofta i den offentliga debatten hamnar fokus på en liberal och individualistisk syn på människan. Att sex mot betalning är frivilligt, oavsett om det är filmat eller inte. Myten om den lyckliga horan lever med tydlighet kvar i denna debatt.
Men man kan inte bortse från det samhälle vi lever i och det samhälle där porren produceras samt konsumeras. Forskning från 2010 visar att redan då innehöll 90 procent av scenerna i de mest populära porrfilmerna i USA fysisk aggression. Verbal aggression i 48 procent av scenerna. Detta i en värld där WHO beräknar att 35 procent av världens kvinnor har utsatts för sexuellt våld av en man.

Pleasure lämnar en med många frågeställningar, men inte så många svar. Filmen visar porr rakt upp och ner och låter betraktaren välja ställningstagande själv. Jag skulle kunna argumentera för att den kunde ha varit tydligare porrkritisk, men det tänker jag avhålla mig ifrån.
Jag anser att den genom fluga-på-väggen-perspektivet lämnar tittaren med en än tydligare bitter eftersmak av övergrepp och sviket systerskap. Det är en fantastisk produktion och den är väl värd att se, trots sin råhet.