Portugals regering föll

av Pedro, ISA i Portugal // Artikel i Offensiv

Den 7 november offentliggjorde den portugisiska åklagarmyndigheten att husrannsakningar i flera personers hem och på deras kontor genomförts för att undersöka fakta som rör korrupta metoder i samband med flera nyligen tillkännagivna och viktiga investeringar.
Det rör sig särskilt om beviljandet av koncessioner för litiumprospektering vid gruvorna Romano i Montalegre och Barraso i Boticas i norra Portugal till de portugisiska företagen Lusorecursos och British Savannah Resources, projektet H2Sines för produktion av vätgas i Sines i södra Portugal av ett stort kapitalkonsortium och för uppförandet av ett ”datacenter” av företaget Start Campus, också i Sines.

I åklagarens uttalande meddelades det vidare att premiärminister António Costas kabinettschef, Sines borgmästare, som är medlem i det regerande Socialistpartiet (SP, motsvarande Socialdemokraterna), och Start Campus administratörer och advokater omedelbart skulle gripas, samt att infrastrukturministern och ordföranden för den portugisiska miljöbyrån formellt var misstänkta.
Uttalandet avslutas med en hänvisning till det faktum att de misstänkta under utredningen hade åberopat premiärministerns namn och auktoritet. Samma dag avgick Costa, som hade varit premiärminister under de senaste 8 åren, med hänvisning till uttalandets konsekvenser för hans situation. President Marcelo accepterade hans avskedsansökan.
Några dagar senare meddelade Marcelo att regeringens officiella avgång skulle ske först efter godkännandet av statsbudgeten för 2024 i slutet av november och att det skulle hållas allmänna val den 10 mars för att bilda en ny regering.
Utredningen kallas nu ”Operation Influencer”. Alla misstänkta är släppta från häktet, anklagelserna om korruption har lagts ner och de anklagas nu endast för brottet otillbörlig påverkan. Men bilden av regeringen och dess parti, det ”socialistiska” partiet, har skadats svårt.

Den faktiska graden av korruption hos de företag som Operation Influencer riktade in sig på är oklar. Detsamma gäller ministrarnas och premiärminister Costas exakta roller, åklagarmyndighetens motiv för att rikta en vag anklagelse mot Costa, eller till och med Costas beredvillighet att avgå. Processen med regeringens fall har dock avslöjat andra sanningar:
• Planen för återhämtning och resiliens (RRP) och den falska energiomställning som främjas av EU är orsaken till tvister på flera miljoner euro mellan olika sektorer av borgarklassen, som gynnar lobbyverksamhet och korruption, samtidigt som sociala och miljömässiga intressen ignoreras.
• Den kapitalistiska demokratins normala funktion är beroende av lobbying och inflytande, oavsett om det är lagligt eller inte. Kapitalisterna diskuterar sina intressen med varandra och med statens företrädare, och de senare fattar beslut om vårt kollektiva liv i enlighet med dessa intressen, som en kommitté för att hantera den härskande klassens affärer.
• Sedan åklagaren väckte åtal har statsledningens prioritet varit att garantera att det utländska kapitalet kommer att behålla sina investeringar. Costas tal den 11 november var övertydligt på denna punkt. Inte ett ord till dem som lider av inflationen, bristen på bra, billiga bostäder eller raseringen av välfärden, men mer än en halvtimme ägnades åt att tala med investerare, eventuellt på begäran av EU:s institutioner.

SP-regeringens kris, oförmögen att ge garantier för stabilitet för kapitalistklassen trots sin absoluta majoritet i parlamentet, har blivit tydlig. De senaste två åren har präglats av ministrars successiva avgång efter att ha varit inblandade i smutsiga affärer, där till och med presidenten har dragits in i fallet med otillbörlig favorisering på det största offentliga sjukhuset i Lissabon, försämringen av offentliga tjänster och levnadsvillkor, och ökningen av antalet strejker och stora demonstrationer.
Att regeringen har visat sig oförmögen att förhindra effekterna av strejker inom hälso- och utbildningssektorn och de växande mobiliseringarna för rätten till bostad oroar också den härskande klassen.
Det är dessa omständigheter som ledde till parlamentets upplösning efter godkännandet av statsbudgeten för 2024 (som blir en nedskärningsbudget) och utlysandet av allmänna val till den 10 mars, i syfte att göra institutionerna mer trovärdiga och bilda en mindre bräcklig regering.
Att det blir en stabilare regering som bättre tjänar borgarklassens gemensamma intressen är dock långt ifrån garanterat, med tanke på att dess institutioner har misskrediterats. Varken SP, med en ny ledare, eller det största högerpartiet SPD, som inte föreslog något alternativ till SP:s budget, verkar kunna vinna en absolut parlamentarisk majoritet.

Oavsett hur nästa regering kommer att se ut får den kampvilja som visades under 2023 inte avta.

Som ett resultat av den kapitalistiska krisen, radikaliseringen av reaktionära delar av borgarklassen samt småbourgeoisin och korruptionens dominans i det offentliga samtalet, växer det högerextrema partiet Chega som når 17 procent i de senaste opinionsundersökningarna. Det kan inte uteslutas att det kristdemokratiska PSD allierar sig med Chega för att bilda regering.
Det blir en svag regering oavsett om den baseras på en högermajoritet eller är en ny Geringonça – en allians mellan den parlamentariska vänstern och SP som den som ägde rum 2015-2019 och, i mindre skala, 2019-2021, ledd av Pedro Nuno Santos, den troliga nästa ledaren för SP, eller om den bildas av en mittenallians mellan SP och PSD.

Oavsett hur nästa regering kommer att se ut får den kampvilja som visades under 2023 inte avta. Att intensifiera arbetarkampen och den sociala kampen är det bästa sättet att förbereda oss för att sätta press på nästa regering, vilken den än blir.
Det är också det bästa vapnet för att stoppa högerextremismens tillväxt. Chega har inga lösningar på arbetarklassens och ungdomarnas problem, och den kan bara hitta utrymme för sin splittring och sitt förtryck när den sociala kampen, som faktiskt pekar på krav och lösningar, inte står i förgrunden.
Den senaste mobiliseringen av studenter och klimataktivister för att kasta ut Chegas hatpropaganda från den samhällsvetenskapliga FCSH-fakulteten i Lissabon visar att vi med enighet och mobilisering kan mota tillbaka extremhögern.

De nuvarande kamperna mot budgeten, mot massakrerna i Palestina, mot gruvdrift och projekt som förstör miljön, från de olika fackföreningarna, hälso- och sjukvårdspersonal och lärare, för Vida Justa (ett rättvist liv), för Casas para Viver (hem att bo i) och för klimaträttvisa, måste försöka organisera och förena.
För ungefär ett år sedan visade kampen i skolorna, som föreslogs av STOP-facket, vägen framåt med bildandet av demokratiska strejkkommittéer och enighet och mobilisering av hundratusentals på gatorna. Men vi vill vara mer organiserade och effektiva! Situationen under hela 2023 visar potentialen att förena kamper genom en plan för sektorsövergripande strejker som mer effektivt försvarar offentliga tjänster, löner och bostäder under goda förhållanden för alla.
Den sociala kampen och arbetarkampen är också den grund från vilken ett politiskt arbetaralternativ måste växa fram. Vi måste vara medvetna om vikten av att bekämpa extremhögerns tillväxt och möjligheten till en höger- och högerextrem regering och parlamentarisk majoritet, genom att kämpa på gatorna och rösta för den parlamentariska vänstern.
Vi måste också varna för en ny Geringonça, som söker fred och försoning mellan klasserna, vilket Pedro Nuno Santos hoppas. Det kommer inte att lösa arbetarnas problem eller kapitalismens motsägelser och barbari, och till och med kan tjäna till att kväva kampen.
Alla de som har kämpat, inklusive Bloco de Esquerda (Vänsterblocket) och Partido Comunista Português (PCP), måste lära sig av misstagen i Geringonça, förkasta klassförlikning och försöka ena sig i en enad front som kan utgöra ett verkligt politiskt alternativ kring ett program som utgår från arbetarklassens intressen, krav och kamp – vilket förutsätter en brytning med den kapitalistiska logiken med behovet av profit och dess institutioner.