”De driver omkring utan fast förankring, potentiellt vredgade, beredda att ansluta sig till extremhögern eller extremvänstern och att ge stöd åt populistisk demagogi som spelar på deras rädslor och fobier”
Citatet är en beskrivning av den nya framväxande samhällsklassen, prekariatet. Ordet ”Prekär” betyder bekymmersam eller utsatt. Det är just därför klassen kallas som den gör av Guy Standing, professor vid Londons universitet och författare till boken Prekariatet, den nya farliga klassen. I boken beskriver han hur den nya samhällsklassen fort växer fram, en klass utan ordentlig förankring i samhället.
I en värld av nyliberal politik blir arbetsmarknaden en osäker plats för prekariatet, den grupp människor som saknar fast anställning eller anställning alls. Då arbetslösheten ständigt växer har man inget annat val än att ta det jobb man får, vilket ofta innebär en osäker, tillfällig anställning. Den osäkra tillvaron leder till både fysisk och psykisk ohälsa. Till prekariatet hör de långtidssjukskrivna, som exempelvis på grund av för hårt tryck från arbetsmarknaden blivit utbrända, psykiskt sjuka eller skadade i arbetet. Det ställs en allt högre press på dessa människor att komma ut i arbetslivet igen, trots att de flesta inte klarar av det.
Dagens arbetsmarknad kräver mer och mer av arbetssökande, ofta till orimlighet. Man ska ha utbildning och erfarenhet. Det finns alltid outtalade krav på ansträngning, samarbetsvilja (läs lydighet) och särskilda färdigheter. Arbetsdagarna blir längre och många tvingas resa långa sträckor mellan hem och arbete, då de måste ta det jobb som erbjuds.
I och med det ökade trycket från samhället att göra mer och mer, i kombination med längre ressträckor mellan hem, dagis eller skola och arbete känner många föräldrar att de inte har tillräckligt mycket tid att spendera med sina barn. Prekariatet fråntas kontrollen av sin egen tid.
Otrygghet är ett återkommande ord, något som tar en allt större plats. Det handlar om en otrygghet gällande livssituationen, arbetet, arbetssökandet. Människor tvingas att leva på slavlöner. Detta leder naturligtvis till en känsla av otrygghet, hopplöshet och otillräcklighet.
Prekariatet kan lätt fångas upp av populistiska strömningar som spelar på deras utsatta roll. Då nyliberala regeringar alltid måste finna någon syndabock som får ta skulden för deras nedskärningspolitik spelar de gärna ut prekariatets medlemmar mot varandra. Det leder ofta till en politisk utveckling åt höger, vilket vi ser idag i hela Europa, där högern och extremhögern växer sig starka. Extremhögern just på grund av populism, då de har ”hittat” någon att skylla problemen på.
Standings slutsats är att prekariatet ”framställs som i behov av kontroll, terapi och arbetstvång”, men att om prekariatet börjar definieras som en egen samhällsklass kan den ta större plats och höja sin röst. Alla de stora vinsterna för arbetarklassen har vunnits just genom klasskamp, vilket är något som, enligt Standing, prekariatet också skulle vinna på.
Louise Strömbäck
