Pride-solidaritet med Gaza

av Vilgot Karlsson // Artikel i Offensiv

Stockholm Prides avslutande parad samlade cirka 50 000 deltagare, påhejade av nästan 500 000 åskådare.
Trots Prideledningens begränsande roll blåste det kampvindar i solidaritetens tecken.

Palestinasolidaritet, asylrätt och kamp mot angiverilagen var några av de teman som lyftes av deltagarna på årets Prideparad. RFSL hade parollen ”Marching for those who can’t”. På flera ställen syntes skyltar om att 96 procent av hbtq+-flyktingar har nekats asyl, samt om det uppmärksammade fallet med Davita Nassuna som är lesbisk och riskerar utvisning till Uganda, där det råder dödstraff för hbtq+-personer.
I samma tåg marscherade den polismyndighet som jagar och utvisar flyktingar, tillsammans med den blåbruna regeringens politiker som har gett dem sina order. Försvarsmakten deltog också med den ”fyndiga” reklamkampanjen ”Vi kommer att slåss till siste hen”, ackompanjerade av överflygande JAS-plan.
Socialdemokraternas lastbil hade budskapet ”Reclaima tranståget”, trots sin totala frånvaro av verklig kamp för transpersoners rättigheter. S-kvinnor, som under våren har splittrat partiet med sin kritik mot den nya könstillhörighetslagen, viftade med ”Transkvinnor är kvinnor”-skyltar.

Könstillhörighetslagen gick igenom, men inte den nödvändiga upprustningen av sjukvården som krävs, vilket Transhälsoplattformen tog upp.
Prideparadens friskaste fläkt av kampvindar kom från det absolut största blocket: ”Solidarity with queers of Palestine”. Tusentals slöt upp i ett färgglatt, högljutt, ungdomligt block på initiativ av Queers For Palestine (också känt som Queers Against Fascism). Ekipaget hette ursprungligen också Queers for Palestine, men tvingades byta namn eftersom Pridestyrelsen ansåg att de saknade en ”tydlig koppling till hbtq+-frågor”. Ekipaget placerades även näst sist i paraden.
Denna splittrande attack från Stockholm Pride står i stark kontrast till årets tema ”Starkare tillsammans”, men är inte förvånande då samma styrelse attackerade samma aktivister år 2023 för att ha uppmärksammat den kurdiska frihetskampen och kritiserat Turkiets president Erdoğan.

Att antifascismen, den palestinska frihetskampen, krigsmotståndet mot Israel och USA-imperialismen knöts samman med kampen för hbtq+-frigörelse var oerhört mäktigt. Ett massivt block av sammanvävda rörelser som ropade talkörer med gemensam stämma, som ”No Pride in genocide”, ”They didn’t give us rights until we gave them riots”, ”Våran kamp är ingen fest, Pride ska vara en protest” och ”Befria, befria, befria Palestina”.
Vid Kungsgatan hängde Queera Judar för Palestina en stor banderoll från Malmskillnadsbron.
Trots etablissemangets försök att avväpna och avpolitisera rörelsen visar Queers for Palestine-blocket och asylkämparna att Pride är en protest, och att det finns en styrka i den gemensamma kampen. ■

Röster från Stockholm Pride
Varför är du här?

Britt Nordqvist:
– Lite Stockholmshistoria. Ser du Centralstationen där? Innan den var utbyggd, på 1960-talet, låg det en klubb där som hette Blue Noon. Den drevs av lesbiska kvinnor och bandet med samma namn. Jag lärde känna en tjej som brukade gå dit och jag följde med. Så introducerades jag i en miljö där alla var accepterade.
– På den tiden pratade ingen om sexuell läggning eller hbtq-frågor. Nu är jag så glad att det har blivit öppet och att hela Stockholm kommer med och stöttar. Jag går varje år och stöttar Pride.

Liam, 27 år:
– Jag går i Pridetåget för att jag tycker det är viktigt att visa att jag är en man och har rätt att vara det. Det ska inte vara operation som spelar roll, utan hur man känner sig. Jag tycker inte om att människor pressas till operation för att byta kön, det räcker hur man känner sig och det ska respekteras. Jag äter bara hormoner, det känns bra.
– Jag har också alltid varit väldigt tydlig med att jag är man och det har respekterats. Men där jag kommer ifrån utanför Stockholm är det väldigt nedtystat, man pratar inte mycket om HBTQ. Jag brinner för rörelsen och är med i RFSL. Jag tycker att det är för jävligt att personer med HBTQ-läggning utvisas. Vi behöver fortsätta kampen.

Intervjuer av Elin Gauffin och Katja Raetz