Primärvården i kris – arbetsmiljön i botten och långa väntetider

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

Veckan efter påsk hade Rapport en serie inslag om situationen inom svensk primärvård. Bilden som träder fram är allt annat än ljus. Om jag inte mår bra är primärvården den första instans jag vänder mig till. Då måste jag kunna lita på att jag får rätt diagnos och vid behov slussas vidare till rätt instans.

År 1948 kom Socialstyrelsen med riktlinjer för hur många patienter en provinsialläkare (nu distriktsläkare) skulle ha. Man kom fram till en siffra på mellan 1 000 och 1 500 patienter. Idag finns det läkare som har upp till 2 500 patienter. Det innebär en enorm arbetsbörda som kan medföra missade diagnoser, felbedömningar med mera. Enligt Magnus Isacson, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, innebär det att läkarna utsätts för en etisk stress. Det innebär också långa väntetider för ett läkarbesök, väntetider som i sin tur innebär att man drar sig för att ta kontakt. Bara det kan innebära att ett sjukdomstillstånd förvärras.
SVT Nyheter skickade ut en enkät till samtliga 435 läkare som fick sitt specialbevis i allmänmedicin 2018 och som bor kvar i Sverige. Av dessa 435 var det 212 som svarade. 12 procent av dem har slutat och 54 procent jobbar deltid. Anledningen till det är arbetsbelastningen. ”Skulle jag jobba heltid skulle jag gå in i väggen”, säger en av läkarna. Drygt var fjärde säger att det är troligt att de lämnar primärvården inom fem år.

Rapport har också talat med några medicinstuderande. Av dem var det bara cirka fem procent som kunde tänka sig en framtid som allmänläkare. En av de intervjuade berättade att när han under praktiken hade sett hur stressade allmänläkarna var bestämde han sig för att det inte var något för honom.
Då det idag fattas cirka varannan läkare behövs det en enorm nyrekrytering. För att klara det behöver yrket göras mer attraktivt. Minskad arbetsbörda är det viktigaste kravet. Som patient måste jag kunna lita på att läkaren jag träffar är utvilad och kapabel att fatta rätt beslut.
I programmet Sverige möts som sändes den 21 april diskuterades sjukvården. Primärvården var en del av diskussionen. En representant för Kry deltog och sa att de vill avlasta den offentliga vården. Det de och andra privata vårdalternativ gör är att plocka russinen ur kakan.
För några år sedan stängdes vårdcentralen i Torvalla, Östersunds vårdmässigt tyngsta område. Detta då en privat vårdcentral hade öppnat i centrala Östersund. Den privata kliniken ”avlastade” den offentliga vården genom att friska arbetande listade sig där och lämnade sjuka, pensionärer och nyanlända kvar i Torvalla. Nu har man beslutat att återöppna vårdcentralen i Torvalla.

Missnöje med arbetssituationen finns överallt inom svensk sjukvård. Från undersköterska till läkare inom slutenvård, primärvård, och all annan vård. Så länge politiken inte utgår utifrån de behov som finns i samhället kommer problemen att bestå och fördjupas.
Vi skattebetalare behöver mer än så. Vi behöver en sjukvård vi kan lita på i alla led. Arbetsförhållandena för allmänläkarna ska inte vara sådana att endast fem procent av en årskurs kan tänka sig yrket och sedan ska de orka heltid och inte sluta efter fem år. Det om något är slöseri med skattemedel.