Privata bolag hindrar en grön, rättvis el- och energiproduktion

av Offensiv

Går det att dammsuga även när det är kallt ute? Kommer elnätet i de stora städerna rent av att bryta ihop? Under vintern har tillgången på el blivit en het politisk fråga. Helt klart är att detta är ett område i samhället som har visat sig vara särskilt olämpligt att styras av marknadens krafter.

Under köldknäppen i början av februari sköt priserna på el i höjden, särskilt i södra Sverige. Holmen stängde ned produktionen vid två pappers­fabriker och ett uppmärksammat inslag i Rapport visade att det kunde vara smart att vänta ett tag med att dammsuga. Oljekraftverket i Karlshamn sattes i beredskap för att täcka upp om läget skulle bli riktigt kritiskt.
Detta satte fart på den politiska debatten. Moderaterna, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna ville se mer kärnkraft. Tydligast var KD-ledaren Ebba Busch, som tyckte att det borde byggas två nya reaktorer i Ringhals och öppnade för nya mindre reaktorer.
Parallellt med detta har energibranschen börjat trycka på för en snabb utbyggnad av elproduktionen för att täcka de behov som följer när både industrin och bilarna i större utsträckning drivs med el istället för fossila bränslen. 

Det första som kan vara viktigt att veta är att det inte är brist på el i Sverige. Faktum är att exporten av el var rekordstor under 2020. 25 terrawattimmar, som är ungefär lika mycket som två kärnreaktorer eller elbehovet för drygt en miljon eluppvärmda villor, exporterades under året. 
Men både produktion och användning av el varierar mycket mellan olika tider på dygnet och mellan olika årstider. En vardag när det är kallt i hela landet är elanvändningen som störst. Om det samtidigt är vindstilla kan det under vissa timmar eller dagar uppstå ett kortsiktigt behov av att importera el. Det är under dessa begränsade perioder som elpriset kan skjuta i höjden. Däremot är det väldigt osannolikt med en verklig kris, där det inte längre går att få fram den el som behövs.
På längre sikt kan det uppstå problem, eftersom det med en ökande elanvändning i södra Sverige och en större andel el från vind och sol, som inte producerar hela tiden, kan bli trångt i det högspänningsnät där strömmen skickas mellan olika delar av landet.

Ska man kunna förstå det som händer på elmarknaden idag måste man backa tillbaka till avregleringen av elmarknaden i mitten av 1990-talet. Från ett läge där priser och marknader var tydligt reglerade av staten blev det fritt fram att handla med el på en elbörs. 
Det första som hände var att priset på el rasade. Trevligt med lägre elräkningar kan man tycka, men det fanns en hake. Elbolagen avvecklade en stor del av den reservkapacitet som fanns. Den behövs för att systemet ska fungera även kalla vinterdagar, men för det enskilda bolaget är det bara en kostnad att ha kraftverk som används sällan. Staten tvingades gå in och köpa in en kraftreserv för att förhindra akut elbrist.
Sedan dess har utvecklingen varit ryckig. Under början av 2000-talet steg priserna. Tillsammans med ett nytt stödsystem för förnyelsebar el gjorde det att det blev fart på vindkraftutbyggnaden. Det i sin tur ledde till ett överskott av el som gjorde att bland annat bygget av Markbygden, Europas största vindkraftpark, stoppades under några år. 
Sedan har fallande kostnader för att producera vindkraft gjort att vinstutsikterna har varit goda och utbyggnaden har tagit fart igen. Men vindkraften har inte byggts ut i södra Sverige, där tillgången på el är knapp. Istället har utbyggnaden skett i norr där det finns stora överskott. Anledningen är att det är lättare att få tillstånd till stora industriella vindkraftparker. Det har i sin tur lett till att konflikterna kring vindkraftprojekten blivit fler. 
Det gör att det idag finns ett stort överskott på el i Sverige, men det är mycket ojämnt fördelat, så att elen ibland kan bli väldigt dyr i söder och att det krävs stora investeringar i näten för att kunna transportera el mellan olika delar av landet.

En kapitalistisk marknad klarar inte av att lösa den här typen av problem.

Diskussionen de senaste månaderna har till stor del handlat om hur det ska gå att hantera ett elsystem där vind- och solenergi står för en växande andel. Om vinden inte blåser och solen inte skiner, samtidigt som det behövs mycket el, krävs andra energikällor som funkar i alla väder. Att som KD med flera föreslå kärnkraft som lösning är ett dåligt alternativ på flera sätt. Dels kvarstår alla risker med kärnkraften, från utvinning av uranet till slutförvar av avfallet. Dels är kärnkraft idag en mycket dyr energikälla. Finland är ett avskräckande exempel. Kärnreaktorn Olkiluoto började byggas 2005 och starten var planerad till 2009. Sedan dess har tidsplanen och budgeten spruckit i flera omgångar. Nu är tanken att reaktorn ska starta nästa år.
Det finns flera fullt rimliga lösningar på problemet. En väl etablerad metod är pumpkraftverk, det vill säga att överskottsel används för att pumpa upp vatten i en reservoar för att sedan släppas ned till turbinerna när elen behövs. Att komprimera luft med överskottsenergi är en variant på samma tema som det forskas på. 
Med ett växande antal elbilar är det fullt möjligt att använda bilarnas batterier som en balanserande faktor. När det finns tillräckligt med el laddas bilarna. Under korta svackor i elförsörjningen kan el matas in i nätet. Ytterligare en variant är att försöka kapa topparna för elanvändningen, exempelvis genom att ersätta verksamheter för att dra ned på förbrukningen när den är som högst. Redan ganska små förskjutningar gör stor skillnad.

Men en kapitalistisk marknad klarar inte av att lösa den här typen av problem. För återigen, det handlar om en elproduktion som ur samhällets synvinkel är nödvändig, men inte ger vinst för det enskilda företaget. Det är också vägval som rör hela elsystemet och som inte kan göras av ett enskilt företag.
Ett extremt exempel på detta är Texas. Där lämnades elförsörjningen helt över till privata bolag med få begränsningar, samtidigt som nätet frikopplades från resten av USA. Resultatet visade sig under några dagar med ovanligt sträng kyla och snöfall tidigare i år. Säkerheten i systemet var eftersatt, och det saknades kapacitet för att klara höga toppar i efterfrågan. Resultatet blev omfattande och långa strömavbrott samt en risk för en total kollaps för elförsörjningen.
Så länge elförsörjningen ligger i händer på privata företag kommer priserna att svänga kraftigt och risken för obalanser och flaskhalsar i elförsörjningen är uppenbar.