Privata sjukförsäkringar ökar ojämlikheten

av Robert Bielecki // Artikel i Offensiv

Författaren och ekonomihistorikern John Lapidus visar i den nya rapporten Privata sjukförsäkringar bryter mot lagen utgiven av Katalys om hur de ”raserar den gemensamma sjukvårdsmodellen”.

Han inleder med att skriva: ”Den snabba framväxten av privata sjukvårdsförsäkringar raserar den gemensamma välfärdsmodellen och bryter mot Hälso- och sjukvårdslagen.
Det kan låta som djärva påståenden, men är egentligen rena självklarheter.
För det första: när allt fler medborgare tecknar privata försäkringar och överger den gemensamma sjukvårdsmodellen, ja, då är den inte gemensam längre.
För det andra: när allt fler kliniker tar emot olika patientgrupper på olika villkor, ja, då gäller inte Hälso- och sjukvårdslagens skrivningar om att vård ska ges efter behov och på lika villkor.”

Rapporten fortsätter med att förklara hur det skapas ett parallellt system för de som har möjlighet och råd att ha privata sjukförsäkringar, hur dessa ”i öppen trots mot den svenska välfärdsmodellen” erbjuds av fack som TCO och Saco, och hur dessa privata sjukförsäkringar urholkar den offentliga sjukvården.

Privatiseringarna av välfärden innebär en enorm dränering av det offentliga, vilket rapporten noggrant går igenom kopplat till de privata sjukförsäkringssystemen.
Men i avsnitt 4, ”Vem begår brottet?”, pekas lagstiftande politiker och avtalsskrivande tjänstemännen ut som de allra mest pådrivande i att detta finns.
Han menar att dessa tecknar avtal med vårdgivarna och inte ställer krav på vårdgivarna ska upphöra med att prioritera vissa patientgrupper på icke-medicinska grunder, trots att de känner till lagen om lika vård för alla och att privata vårdgivare frångår denna lagstiftning.

Samtidigt finns det förstås ett antal pådrivande aktörer med vinstintresset i fokus som lobbar för detta, däribland försäkringsbolagen och de privata vårdgivarna.
En viktig slutsats är att de ”privata sjukvårdsförsäkringar förändrar vårt sätt att se på sjukvård som en mänsklig rättighet lika för alla medborgare. Istället blir sjukvård en vara på en marknad, en produkt, något som man kan och bör köpslå om.”

De privata sjukförsäkringarna är exkluderande till sin natur – och särskilt exkluderas de ”svagare” i samhället; de gamla, de sjuka, de arbetslösa, de fattiga, och så vidare. Lapidus skriver:
”Det kan bli kostsamt för försäkringsbolaget om fel sorts människor kommer in i kundkretsen, eftersom de i större utsträckning kommer använda sig av försäkringen. Och det som blir kostsamt för försäkringsbolaget tas med nödvändighet ut i form av höjd premie för alla som tecknat försäkring i bolaget. När de unga och friska försäkringstagarna märker att premien stiger väljer de att gå till ett annat försäkringsbolag, ett bolag där man inte har slarvat med kontrollen genom att släppa in fel sorts människor.

Hela den växande försäkringsmarknaden vilar på en sammanblandning mellan offentligt och privat, där kunder med privat sjukvårdsförsäkring välkomnas till offentligt finansierade kliniker över hela landet. Klinikerna har, utan hänsyn till medicinska behov och medicinsk prioritering, en kö för vissa patientgrupper och en annan kö för andra patientgrupper.
Tydligare än så kan brottet mot Hälso- och sjukvårdslagens principer om vård efter behov och vård på lika villkor inte bli.”

För att bromsa utvecklingen föreslår Lapidus såväl förmånsbeskattning, där försäkringstagaren får betala vad försäkringen kostar, som en stopplag som hindrar privata vårdgivare från att teckna olika vårdavtal med olika patientgrupper. Men, fortsätter han:
”Dessa båda åtgärder – förmånsbeskattning och stopplag – kommer alltid vara tillfälliga och ständigt ifrågasatta så länge det finns försäkringsbolag och privata vårdgivare som verkar på sjukvårdsmarknaden. För att förändra i grunden måste frågan om förbud mot vinstdrivande aktörer i sjukvården åter upp på dagordningen.”
Hela den läsvärda rapporten finns att läsa på Katalys.org.

Det är hög tid att driva ut de privata vinstintressena från vården och alla välfärdssektorer. De är inget annat än parasiter på det offentliga som försämrar för alla utom de allra mest välbeställda.
Fack, gräsrotsgrupper och alla kämpande organisationer bör resa omedelbara krav på en välfärd utan vinstintressen och mobilisera till den landsomfattande protestdagen den 18 april 2021 mot januariavtalet, som förkroppsligar och är den tydligaste symbolen för allt som är fel i svensk politik. ■